Vecka 18
Tiden flyger iväg den här graviditeten. Det är på ett sätt skönt med tanke på att jag varit så orolig men jag får så dåligt samvete att jag inte ägnar denna lilla bebis lika mycket tid och eftertanke. Mina föräldrar frågade häromveckan om jag tar bilder på magen och dokumenterar graviditeten. Min mamma är tredje barnet själv i en syskonskara om fyra så hon tycker nog att jag inte skall "glömma bort" detta lilla liv bara för att jag redan gjort detta två gånger tidigare. Och visst har hon rätt. Med de andra barnen gjorde jag ju uppdateringar varje vecka med magbilder som jag kunde jämföra och jag har under denna graviditeten kunnat gå tillbaks till de inläggen och jämföra med hur jag mår och känner idag i samma vecka vilket är så fint.
Till en början förde jag en liten dagbok men sen föll det i glömska. Nu tänkte jag att jag skall försöka att slänga upp några inlägg här. Kanske inte lika nitisk som jag gjorde sist men jag skall verkligen göra mitt bästa för att dokumentet denna resan också. För de av er som inte är särskilt intresserade av graviditeten så är det ju bara att hoppa över dessa inlägg.
Så, vecka 18 då. Det känns skönt att illamåendet är som bortblåst sen några veckor tillbaka. Det var verkligen vidrigt. Jag har börjat få tillbaks lite mer energi nu också men har fortfarande dagar då jag är heeelt slut och somnar på soffan (typ i fredags.. och klockan var bara nio hehe). Däremot börjar foglossningen smyga sig på sen några veckor tillbaka. Det varierar jättemycket från dag till dag, igår var en riktigt riktigt jobbig dag. Fick ta Alvedon igår kväll och parkera mig själv i soffan hela kvällen för att hitta en någorlunda bekväm position att vila i medan jag idag inte känt någonting, så skumt. Har också börjat få en hel del sammandragningar nu. De är inte bekväma alls men gör inte ont i alla fall.
Jag känner små små rörelser ibland också och har gjort det ett par veckor. De är verkligen inte självklara och ibland tror jag nästan att jag inbillar mig. Skulle kunna sätta pengar på att moderkakan ligger i framvägg för med storebrorsorna har jag känt tydliga rörelser från vecka 16-17 nästan dagligen. Längtar verkligen efter ordentliga karate kickar och att få ligga och titta på när magen gör konstiga små rörelser men det kommer nog inom några veckor hoppas jag. Det är det och rutinultraljudet som jag längtar till allra mest just nu.
Här kommer några bilder på kulan från veckan: