Vi gick ut med graviditeten på nyårsafton och nu har jag redan hunnit in i vecka 17. Tiden springer verkligen förbi! Det har tagit emot ganska mycket att gå ut med graviditeten den här gången. Jag har varit oroligare än någonsin att något skall gå fel och har knappt velat ta in att jag är gravid som ett sätt att skydda mig själv från en eventuell förlust. För varje person vi har berättat för har det känts som att jag jinxat mig själv och jag har snarare känt mig mer orolig än lättad. Allt har dock hittills gått fint och första trimesterns svängande hormoner börjar lugna sig och jag börjar känna mig mer och mer säker på att detta kommer att gå vägen. Om bara några veckor är det dags för rutinultraljudet och ser allt bra ut där tror jag nog att jag kan släppa en hel del ångest.

 

Men, vi är givetvis otroligt glada över det lilla livet i magen som växer för varje dag som går. Vincent är supertaggad på en till bebis medan Charlie nog är aningens skeptisk till det hela. Det känns som att denna lilla parvel kommer göra familjen helt komplett och vi längtar alla till sommaren på så många plan (någon mer som inte orkar en sekund till av pandemi?).

 

Stort tack för alla fina grattis vi fått både i meddelanden och på instagram, det värmer otroligt mycket!