Åh... jag hade just skrivit ett långt inlägg om vecka 29 och skulle bara lägga in lite bilder då allt försvann.. Skall försöka komma ihåg vad jag skrivit så gott jag kan men humöret är ju inte längre på topp med tanke på hur känslig man blir av alla dessa gravidhormoner.

 

Graviditeten susar verkligen förbi och jag hinner inte med. Tanken var ju att göra veckouppdateringar här något sånär frekvent i alla fall men nu var det ju många veckor sen sist. Å ena sidan så vill jag inget hellre än att dagarna skall gå så att jag kan gå hem på föräldraledighet NU med tanke på coronasituationen men å andra sidan är jag verkligen inte redo att lämna graviditeten bakom mig och påbörja livet som trebarnsmamma (hur skall det ens gå till liksom?). Jag försöker påminna mig själv om att njuta av varje liten sekund av denna graviditeten men det har ju i perioder inte varit helt lätt när jag mått rätt kasst psykiskt.

 

Lillan rör sig i alla fall som aldrig förr där inne i magen som växer och knakar för varje dag som går. Hon är nog den absolut mest aktiva av mina tre barn och det känns som att hon är igång från tidig morgon tills dess att jag går och lägger mig med korta perioder av vila däremellan. Det är så otroligt mysigt att känna henne böka run där inne och jag kan verkligen inte få nog. Än är det inga kickar mot revben eller ilningar ner i underlivet som det ju blir mot slutet. Jag vet att sparkarna är det jag kommer sakna allra mest sen när jag inte längre är gravid. Idag kunde dessutom även den otåliga sexåringen känna en liten spark på utsidan. Så mysigt ju! Foglossningen håller sig också i schack för det mesta och har jag en riktigt jobbig dag så brukar det ändå hjälpa med värme, vila och ett par Alvedon.

 

Trots att jag som sagt inte alls känner mig redo för att hon skall göra entré än på ett bra tag så har jag sedan vi gjorde vårt tillväxtultraljud utvecklat lite utav ett traderaberoende (oups). Vi har ju en hel del kläder sparat från grabbarna så jag kompletterar ju mest med små söta "tjejkläder" och mitt hjärta smälter verkligen när det dimper ner ännu ett litet paket i brevlådan innehållandes dessa små pyttekläder. Då blir allt längtan efter en god liten nyföding sovandes på mitt bröst enorm.

 

Förösker så gott jag kan i alla fall att fota magen med mobilen för att dokumentera hur det växer. Här kommer bilder från vecka 14, 19, 24 och nu bara för några dagar sedan. Visst har det hänt en hel del ändå? Särskilt sista månaden. Jag undrar verkligen hur stor jag kommer bli denna gång med tanke på att jag redan har svårt att få på mig stödstrumporna på morgonen.