Ja nu kommer det efterlängtade AT-inlägget (eller ett av dem i alla fall, hehe). Titeln är lite missvisande för egentligen tror jag det mer handlat om tur att jag lyckats få AT så pass snabbt men jag tänkte att jag kör en liten miniserie här med inlägg om hela AT processen där jag berättar om hur jag tänkt och gjort samt lite tips till dig som också skall söka AT så småningom.

 

Som jag skrivit om tidigare så är det nu för tiden inte helt lätt att få AT. Tanken med AT är att det skall vara den första tjänsten man har efter examen då det är ett komplement till grundutbildningen för att man slutligen skall få sin legitimation (har skrivit mer om detta HÄR). Verkligheten ser dock inte ut så tyvärr och bor man i en storstad får man räkna med att få vikariera som underläkare mellan 1-2 år i väntan på en AT-plats. När jag börjar min AT i augusti så kommer jag att ha jobbat i 6 månader vilket ju då kan betraktas som tidigt men jag skall förklara hur allt gick till.

 

Jag sökte AT redan under termin 11. Eftersom jag inte haft någon tanke på att lämna Göteborg sökte jag endast till sjukhus på pendlingsavstånd. Den gången fick jag inte ens en intervju men det var ganska väntat. Strax efter examen var det dags för ansökningar igen (antagningarna sker två gånger per år). I och med att jag bor 15 min söder om Göteborg och har ca 5-10 min kortare restid till Varberg så trodde jag ju att det skulle vara smartast att söka till Varbergs sjukhus. Jag sökte dock både till Varberg och till Borås och tänkte att jag inte riktigt hade råd att vara så kräsen. Jag hade ju dessutom ett jobb i Borås och skulle börja jobba i Varberg i maj så det kändes lite som att jag hade foten inne på bägge ställen vilket kändes bra.

 

 

Ansökningarna stängde och några dagar senare får jag ett mejl att jag blivit kallad till intervju i Borås. Jag hör ingenting alls från Varberg. Själva AT-intervjun har jag ju redan skrivit om HÄR men lite kort så var vi kallade en hel grupp av aspirerande AT-läkare till ett och samma tillfälle där vi först fick en presentation av AT-upplägget, sen bjöds på fika med mingel med AT-läkare, som vi kunde ställa alla möjliga frågor till och slutligen fick vi gå på individuella intervjuer. Min känslan efter intervjun var väl lite sisådär. Jag fick en känsla av att de tyckte att jag hade alldeles för lite erfarenhet eftersom jag bara hunnit jobba en månad vid tillfället för intervjun och mina förhoppningar var därför inte jättestora att jag skulle få det.

 

Jag åkte iväg till fjällen med familjen och visste att alla som hade blivit erbjudna en plats skulle kontaktas under samma dag. De skulle sedan få en vecka på sig att tacka ja eller nej och efter det, om någon då tackat nej, skulle de kontakta "reserver". När dagen kom ekade min mejlkorg helt tom. Det var en otroligt jobbig väntan verkligen. Fast jag var inställd på att jag inte skulle få någon AT så hade ett litet litet hopp tänts. Mest hoppades jag dock att min gamla kursare Emelie skulle få en plats eftersom hon ju vickat en termin längre ön vad jag gjort. Tillslut fick jag notifikation på mobilen. Det var dock inte från min mejlkorg utan istöället ett meddelande från Emelie som berättade att hon fått AT. Blev glad för hennes skull givetvis och hon försökte trösta mig att jag inte skulle ge upp eftersom någon skulle kunna tacka nej.

 

 

Dagarna går och jag hör inget från rekryteringsgruppen. Det blir måndag och jag berättar för mina arbetskamrater att det inte blev någon AT den här gången men att jag inte egentligen hade väntat mig det heller. När vi rondat under förmiddagen och sitter i personalrummet och dricker te/kaffe så får jag ett mejl från AT-rekryterarna. Jag misstänker att det är ett meddelande för att berätta att de tillsatt alla tjänster men när jag öppnar mejlet möts jag av en chock. Jag har blivit erbjudan AT med start i augusti! Snabbt som ögat tackar jag ja och meddelar sen min familj, kollegor och vänner den glada nyheten.

 

 

Jag fick alltså en så kallad reservplats. 20 av 40 personer erbjöds AT i första omgången men eftersom någon tackat nej (och antagligen fått AT på en annan ort som hen hellre ville ha) ville de ge mig en plats. Jag tänker att jag har haft lite tur men på något sätt inser jag ju också att de faktiskt satt mig ganska högt upp i reservlistan och att jag dessutom blev erbjuden en intervju från allra första början av flera hundra som sökt känns verkligen roligt. 

 

I nästa AT inlägg tänkte jag berätta lite om mina meriter och mitt CV. Helt enkelt det som jag tryckte extra mycket på och som jag tror ökade mina möjligheter till att få AT! Håll utkik efter det!

 

Tiden rusar verkligen iväg. Jag har trots att jag nu heltidsarbetat i över tre månader fortfarande inte vant mig vid hur lite tid och energi som faktiskt finns kvar efter en lång arbetsdag. Lite tid och ändå så mycket att göra. Som igår när jag direkt efter att barnen somnat fick ställa mig med sugproppen och rensa avloppet i köket som korkat igen innan jag kunde äte lite middag medan ännu en tvätt tumlade runt i tvättmaskinen, helt färdig. Hade någon liten tanke om att komma ut på en joggingtur också men en snabb kik ut på den grå himlen och på haglet som smattrade på vår altan fick mig istället att dra en filt upp till öronen i soffan och där blev jag sedan kvar resten av kvällen. 

 

Har verkligen börjat landa i jobbet nu på allvar i alla fall och det är verkligen kul att känna att jag är en viktig del i arbetet på avdelningarna. Nu känner jag mig bekväm med att ronda själv på eftermiddagarna och stämmer snabbt av med min överläkare om några frågetecken uppstår som jag inte kan reda ut själv. Överläkarna lyssnar på mina synpunkter och svarar på mina frågor vilket gör att jag lär mig mycket varje dag. Jag har börjat få en riktig härlig relation med flera av sköterskorna på avdelningen och det är kul att se att även dem verkar uppskatta mitt arbete på avdelningen. Vi har roligt när vi jobbar tillsammans och arbetet blir så mycket lättare när ingen av oss är rädda för att fråga saker vi undrar över. Det bidrar verkligen till att jag börjat känna mig mer och mer trygg att vara "enda läkaren på avdelningen/modulen" vilket jag är lite då och då.

 

 

Jag skulle kunna babbla på i evigheter om vad jag lärt mig dessa tre månader men det får nog bli i ett annat inlägg. Nu tänkte jag faktiskt lägga mig till rätta i soffan igen, trots att det inte haglar, och riva av några avsnitt av Crazy Ex-girlfriend på Netflix. En dag kvar till helg för min del eftersom jag skall ta ut min första komledighet på fredag. Längtar!

Måndag och som vanligt har jag suttit hela dagen och gäspat på jobbet. Varje fredag har jag som ambition att äntligen vila upp mig inför kommande vecka men så är helgerna lite för korta med alldeles för många projekt på gång och så sitter man där helt plötsligt på måndagsronden och funderar på om det inte är helg snart? Är det bara jag som gör detta misstag om och om igen?

 

Mina kollegor tycker att jag skall börja dricka kaffe. Jag står dock fortfarande på mig och hävdar med bestämdhet att kaffe är något av det äckligaste som finns på denna jord. Lukten av kaffe kan jag tycka är god men jag får knappt i mig en tesked kaffe om jag så somnar sittandes. Istället dricker jag kopiösa och antagligen ohälsosamma mängder te. Tepåsarna är väl inte de mest fantasirika på sjukhuset heller men det är i alla fall drickbart och jag upplever att jag i alla fall inbillningsvis blir lite piggare.

 

 

För ett par veckor sedan så fick jag ett par löparskor av min pappa i present. Jag har bara hunnit använda dem ett par gånger men av tidigare erfarenhet vet jag att jag brukar bli mycket piggare av att träna regelbundet så nu skall jag bara få rutin på detta och öva upp flåset. Känns helt klart som ett av de bästa sätten att motionera nu när det både blir varmare och man gärna håller sig ifrån allt vad gym heter även fast jag har en stor förkärlek för styrketräning. Te och lite löpning och så vårsolens härliga strålar. Det får bli mitt recept på antigäspmedicin. Hoppas verkligen det blir bättring snart för det är bra segt att vara konstant trött.

 

Hur gör ni för att hålla er pigga trots jobb, barn och allt däremellan? Sitter ni på några hemliga knep får ni mer än gärna dela med er.