Det går ju inte att driva en vårdinriktad blogg utan att prata om coronaviruset (eller SARS-CoV-2 som det ju egentligen heter #kulpåfest). Innan vi åkte till Idre var det ingen samhällsspridning och vi pratade lite skämtsamt om smittan på jobbet. Under semesterveckan sedan fick vi följa nyhetsuppdateringarna som kom som på löpande band och väl tillbaks på jobbet igen har det varit en helt annan stämning både på sjukhuset och i samhället. Det hela känns faktiskt rätt så overkligt. Särskilt om man tittar på hur de har det i Kina och Italien med höga dödssiffror, utegångsförbud och sjukvård som inte räcker till. Där är vi som tur är inte än och förhoppningen är ju nu med alla insatser att vi kan bromsa smittspridningen en aning så att sjukvården skall hänga med.

 

På jobbet är det än så länge ganska lugnt. De har mycket att göra på akuten men vi har ovanligt få patienter faktiskt. Ingen vill söka vård i onödan vilket ju är klokt. Det som märks tydligast hos oss är bristen på personal. Eftersom rekommandationerna är så strikta från folkhälsomyndigheten och sjukhusledningen måste folk vabba och stanna hemma vid minsta lilla förkylningssymtom vilket gjorde att vi idag var en tunn skara med läkare som samlades på morgonmötet. Jag har också fått jobba till stor del som ensam läkare på avdelningen under dagen. I och med att vi har så få patienter och att jag hunnit bli betydligt mer varm i kläderna som läkare så har det inte varit några konstigheter men det är ju klart att man blir lite orolig för hur det skall utveckla sig de närmsta veckorna om det är så pass mycket sjukfrånvaro och när troligen antalet patienter som läggs in bara kommer att öka, men det är ett problem som sjukhusledningen jobbar febrilt med att lösa såklart.

 

 

Men... jag vill ändå tro att vi svenskar har en stor solidaritetskänsla. Det är fint att se alla facebookinlägg om folk som vill hjälpa andra och jag tror stenhårt på att vi tillsammans med gemensam kraft kan bromsa detta tillräckligt för att vi inom vården skall mäkta med. Det kommer vara en stor prövning nu framöver och det kommer vara tufft för väldigt många både ekonomiskt, fysiskt och psykiskt men låt oss ta hand om varandra mitt i allt elände och visa att vi finns här för varandra. Stor kram till er alla där ute. Var rädda om er och håll er uppdaterade på de senaste rekommendationerna från politiker och myndigheter!