Tredje dagen och idag var jag för första gången ensam läkare på avdelningen de sista två timmarna på dagen. Inte kanske helt rimligt när man inte ens jobbat som underläkare en vecka men jag hade i alla fall en ansvarig överläkare som jag kunde ringa om (eller snarare när) jag hade några frågor. Eftermiddagsronden var redan avklarad innan mina avdelningskollegor försvann iväg på utbildning så jag hade egentligen "bara" ansvar för att skriva ut en patient som skulle gå hem innan jag slutade. Det är något som säkert går snabbt och lätt för en som är van men för mig går allting fortfarande givetvis väääldigt långsamt. 

 

När klockan började närma sig 16.30 hade jag ännu inte stämt av med överläkaren angående min patient och när jag väl gjort det fick jag komplettera med ytterligare undersökningar och remisser. Klockan han bli 17.15 innan jag äntligen kunde stämpla ut. När jag tog en snabb kik på mitt ansikte i spegeln i vårt omklädningsrum såg jag att jag var helt röd i ansiktet vilket troligen var en kombo av att vara väldigt väldigt trött och att jag dessutom sprungit fram och tillbaks mellan patienten, läkarexpeditionen och överläkarens kontor i över en timme. Trots att hjärnan kändes helt mos och det var otroligt frustrerande att bli lämnad själv när man fortfarande är så pass ny att man egentligen behöver fråga om så mycket saker att man hade behövt en kollega på plats, så kändes det ändå häftigt att se att jag faktiskt klarade min uppgift och att patienten tillslut fick gå hem. Helt plötsligt kände jag mig som en läkare på riktigt och inte bara som en förrymd läkarstudent. Jag hoppas dock att det dröjer liiiite mer än tre dagar till innan jag lämnas själv nästa gång så att jag hinner bli lite mer varm i kläderna i alla fall!