Livet har varit på paus ett tag. För snart två veckor sedan somnade min älskade morfar in. Han hade varit sjuk en längre tid och fick lugnt och stilla somna omgiven av familj, men trots att man trodde att man var beredd slår tomheten och saknaden till som om någon rivit hjärtat mitt itu.

 

Igår, på Charlies födelsedag, var det begravning. Ett otroligt vackert avsked för en otroligt vacker person. Jag fick äran att sjunga två sånger som morfar hade önskat och rösten höll som tur var trots ögon fyllda av tårar. 

 

Jag tänkte inte skriva så mycket mer om det här. Det känns alldeles för nära och för privat. Jag har fått så mycket fina kommentarer och mejl den senaste tiden med massor av idéer till nya inlägg så det lovar jag att det kommer så småninngom. Luften blir lättare att andas för varje dag som går men det får ta den tid som krävs. Så länge skickar jag en stor kram till alla er fina där ute som följer mig. Krama dina nära och njut av varje dag ni har tillsammans! 

 

Jag älskar dig Morfar!