Söndag kväll och vilken dag vi fått. Trots att vi vaknade till frostbitet gräs utanför dörren blev det att slänga av sig jackan när vi var ute och lekte på lekplatsen med barnen på eftermiddagen. Vilken sommarvärme?! Trots vackert väder så känner jag mig dock helt slutkörd. Troligen en kombination av den senaste tidens känslomässiga påfrestningar och den månatliga hormonobalansen som gör att jag hela dagen bara längtat efter att få stänga in mig ensam i mitt sovrum, krypa ner under täcket och slumra resten av dagen.

 

Tänkte att jag skulle berätta lite om mina allra första jourpass förresten. Långfredagen och påskafton jobbade jag nämligen 8-12 (som snarare blev 8-13/14) som rondjour på stroken. Att gå rondjour innebär att man rondar de inneliggande patienterna på sin egen avdelning och löser de mest akuta sakerna som inte kan vänta till på måndag. På stroken har man under vardagarna endast hand om halva strokeavdelningens patienter (en modul som vi kallar det) men under rondjourerna rondar man hela avdelningens patienter. Under fredagarna gör ordinarie personal på respektive modul en "inför helg"-anteckning som berättar kort om patienten, aktuellt status samt plan och om något måste göras under helgen. Sen skriver man om patienten skall rondas eller enbart rondas vid behov om något särskilt skulle uppstå. Detta är till stor hjälp för de som går rondjourerna sen under helgen.

 

Förutom en underläkare är det även en specialist på plats. Är det inte en specialist utan endast en ST-läkare så finns det en bakjour i hemmet att ringa. Man är alltså inte ensam på sjukhuset även fast man är betydligt mycket färre än vad man brukar vara (från 4-6 läkare på stroken och 2 på neurologen till 2 läkare totalt på bäggge avdelningar). Jag var rätt så nervös inför mitt första jourpass. Framförallt var jag nervös över att jag inte riktigt visste hur man brukade lägga upp arbetet på jouren samt för att få alldeles för mycket frågor som jag inte kunde svara på av sköterskorna. Som tur var gick det väldigt bra. Vi hade det väldigt lugnt på neurologen vilket gjorde att jag kunde få bra med stöd av mina överläkare utan att känna att jag störde dem. Jag försökte så gott jag kunde att lösa de frågetecken som uppstod och kände jag mig alldeles för osäker bad jag om att få återkomma. Inte värre än så helt enkelt.

 

Under mitt första jourpass hamnade jag dock i en väldigt obehaglig situation. En patient blev akut dålig och jag fick inte tag i min överläkare på telefon. Jag gav mig inte och ringde tillslut medicinjouren istället men då som tur var dök min överläkare upp i dörren och vi kunde tillsammans ta hand om patienten vilket kändes betydligt mycket tryggare. Pulshöjande helt klart men också väldigt lärorikt. Det är ju helt klart när vi utmanas som vi blir starkare tror jag.

 

Något besviken är jag dock när jag läst igenom mitt kollektivavtal och insett att jour under påskhelgen inte ger något som helst extra påslag jämfört med en helt vanlig helg (jour ger inte ob tydligen?). Nu hade vi ju inte så mycket påskplaner ändå men familjen var ju ledig och jag hade ju kunnat nöja mig med att jobba en av dagarna om jag hade vetat det i förväg.

 

Nu skall jag faktiskt ta och göra precis det som jag längtat efter hela dagen. Jag skall hoppa in och ta en lång och varm dusch, sen skall jag krypa ner i sängen och dricka en kopp te och bara mysa tills ögonlocken faller ihop. Ha en fin söndagskväll på er!