Och så var det ju det där med jobbsökandet. Jag hade ju inbillat mig att det inte skulle bli så svårt att få ett underläkarvik. Alla hade ju sagt att det löser sig på ett eller annat sätt. Nu sitter jag i alla fall här och blir mer och mer stressad för varje dag som går över att det ekar tomt i min mejlinkorg. Nu äntligen igår eftermiddag fick jag min första intervju inbokad men tyvärr bara för ett sommarvikariat. Nu efter bröllopet har jag ju definitivt inte råd med att vara arbetslös så jag håller verkligen tummar och tår för att det löser sig. I värsta fall kanske jag får kolla med mina nuvarande chefer och se om jag kan få jobba så många pass som möjligt som sekreterare/personlig assistent samtidigt som jag söker underläkarvik.

 

Nu har jag pratat med lite gamla kursare och fått lite fler kontaktuppgifter så jag skall slänga iväg ett gäng mejl till och sen är det väl bara att ligga på, ringa runt och jaga svar. Hade jag bara inte behövt bo kvar i Göteborg så hade det nog varit betydligt lättare men nu hoppas jag att ni håller tummarna för mig och att jag hittar något vik inom pendlingsavstånd istället. Har ni några tips tar jag tacksamt emot dem!

 

Någon mer som närmar sig examen och börjat fundera kring jobb och sommarjobb? Hur känns det för er?

Och vad har hänt i resten av livet då, kan man ju undra?! Det är såklart väldigt få saker som fått stå på paus bara för att man bestämt sig för att gå och gifta sig så jag har verkligen fått hålla tunga rätt i munn för att få ihop allt.

 

Det går bra i skolan i alla fall och nu har vi barntentan om drygt en vecka. Känner mig inte alls redo för den men nu väntar som sagt några dagars ganska intensivt pluggande och så hoppas jag att det kommer kännas bättre nästa vecka. Ryktet säger att det skall vara väldigt svårt att bli underkänd på tentan så jag hoppas väl ändå att pluggandet till alla miljontals seminarium vi har haft har förberett mig en del inför den.

 

Jag har hunnit träffa en stor variation av sjuka barn nu. Jag har träffat barn med förstoppning, barn med astma, barn med infektioner (både enkla och svåra), barn som är väldigt för tidigt födda, barn med svåra neurologiska handikapp och barn med cancersjukdomar. Min rädsla för att träffa väldigt svårt sjuka barn och själv inte må bra har inte alls infriats faktiskt. Visst har det väckt mycket tankar och känslor, men något jag lärt mig är att det är en sak att läsa i en journal om ett väldigt svårt sjukt barn och en helt annan sak att sitta och prata med barnet och föräldrarna, se deras relationer, höra om deras vardag och se att det finns glädje och mening även fast barnet är sjukt. Det som låter som eländes elände i någons öron är en annan familjs vardag och deras "normaltillstånd" och det är ingen annans rätt än familjen själva att bedömma om det finns livskvalitet i det. Don´t judge a book by it´s cover! Det har varit en väldigt fin insikt att få efter den här kursen tycker jag.

 

 

Jag har den senaste tiden varit placerad en vecka på akuten där vi fick öva på att ta egna patienter och en vecka på vårdavdelning där vi på förmiddagen träffade 1-2 patienter som vi sedan diskuterade med resten av gruppen på eftermiddagen. Jag har dessutom fått vara med och ta emot två nyfödda tvillingar efter ett kejsarsnitt, så otroligt häftigt! På fredagarna har vi haft olika typer av seminarium och även fått hålla en fallpresentation inför resten av klassen om en av de patienter som vi träffat på avdelning resp. på akuten. Vi har också tävlat om godis i frågesporter varje fredag vilket verkligen varit ett roligt inslag på kursen. 

 

I förrgår hade vi utbildning i S-HLR för barn. Först gick vi igenom vad vi gör vid luftvägsstopp, andningsstopp och hjärtstopp och fick öva inblåsningar, buktryck, ryggdunkningar och hjärtkompressioner på dockor i stort och litet format. Efter det fick vi kliva in till olika simulerade scenarion där vi skulle hjälpa att barn som hade problem med några av dessa sakerna. Sist vi hade simuleringsövningar var på kirurgikursen termin 8 och då kändes det inte alls bra.Nu däremot så fick jag min revansch och jag tyckte vi alla lyckades hålla ett bra teamarbete och vara lugna och metodiska rakt igenom, så nu är jag inte lika livrädd för simulering som jag var innan.

 

 

Förutom HLR-utbildning så har vi en massa seminarium denna vecka så nu skall jag sätta mig och plugga lite inför eftermiddagens fall. Nästa vecka är det barnkirurgivecka för mig och min grupp som avslutas med tentan på fredagen. Veckan efter det är det upprop för sista kursen på hela läkarprogrammet. Känns helt surrealistiskt!

Wow.. vilken fantastisk och magisk dag vi fick i lördags! Det fanns inte en grej jag kunde önskat var annorlunda (förutom möjligen att jag var så hes att jag knappt kunde prata, hehe). Vädret var grymt, tidsschemat hölls med god marginal och jag har aldrig känt mig så vacker och lycklig. Det får komma flera inlägg längre fram sprängfyllda med bilder och detaljer när vi fått bilderna från fotografen men här kommer ett litet axplock från gästernas mobilkameror som vi fått skickat till oss.

 

Sex dagar... det är SEX DAGAR kvar till bröllopet (!!) och därav tystnaden här inne. Jag lovar er att jag kommer uppdatera er mer om läget i skolan och ge er massa detaljer om bröllopet så fort livet balanserat sig en aning men just nu går all ledig tid till förberedelser och allt annat bröllopsrelaterat. Dessutom söker jag jobb för fullt men som sagt... det kommer fler inlägg om allt detta inom några veckor, så håll ut!

 

Ville bara kika in i alla fall, säga hej och även heja på er alla som också är mitt inne i terminen och kämpar med plugget. Ni är grymma allihopa! Puss och kram!