Ett jobbigt avsked
Vi har haft några tunga dagar här hemma det senaste. För en tid sedan gick Toms gammelmormor bort och igår var det så dags för begravning och ett sista hej då. Tufft såklart för Tom och jag tycker det är så svårt att veta hur man skall göra för att stötta en närstående i en sån jobbig situation. Man vill ju bara ta bort smärtan samtidigt som man måste få tid att sörja. Gårdagen var i alla fall väldigt fin. Himlen var klarblå och solen värmde upp en annars ganska så kall februaridag. Efter begravningen åt vi minnesmiddag på Sjömagasinet i Göteborg. Supergod mat och så härligt att få avsluta en jobbig dag på ett lite mer lättsamt sätt!
När vi kom hem slank jag iväg till gymmet en sväng för att rensa huvudet och ladda lite energi. Jag mår så bra i både kropp och själ när jag har tränat och dessutom får jag lite egentid på gymmet så det känns verkligen som min frizon där (trots att jag får trängas med stönande muskelknuttar och svettiga pensionärer). Trodde verkligen inte jag var en sån människa som skulle börja träna för att bli piggare och gladare men tydligen är jag det ändå! Jag har inte tränat regelbundet sen högstadiet och har alltid sett det som en jobbig grej att ta mig iväg till gymmet. Nu efter 2 månaders regelbunden träning är det nästan som att det känns lite beroendeframkallande. Nu är målet att komma i bättre form så att jag orkar vara en stark och glad mamma samtidigt som jag bollar alla min andra miljoner saker jag skall göra i luften som vanligt.
