Så var sista skoldagen för i år avklarad och jag har officiellt mitt absolut sista jullov! Firade detta på bästa sätt genom att komma hem med båda barnen till huset och inse att jag glömt hemnycklarna i morse och alltså var utelåst. Tom är dessutom iväg på julbord och kommer inte hem förrän sent inatt. Efter några samtal lyckades jag i alla fall lösa en nyckelöverlämning mellan min man och min mamma och så packade jag in mig själv och barnen i bilen igen för fredagsmys på Mc Donalds i väntan på att mamma skulle sluta jobbet. 

 

Jag har haft gynekologi den här veckan med placering på operation, gynmottagningen och abortmottagningen. Jag vet inte om det är för att jag till 100% har lessnat på att vara student nu eller på att jag fick gå med en läkare som var otroligt duktig på sitt jobb men mindre bra på handledning men det har verkligen inte alls varit kul att gå till skolan den här veckan. Antagligen är det en kombination av de båda. När jag haft förlossningsplaceringarna har det ändå varit så pass roligt att jag lite glömt av att jag faktiskt är där i egenskap av student men att stå (ja, STÅ) en hel dag på operation och titta på när två läkare genomför tre framfallsoperationer i rad, ja då blir man ju lite less. Det är en helt annan sak att få vara intvättad och sitta med och få hålla en hake eller klippa trådändarna när operatören syr men att bara stå som ett fån och titta på sin tredje operation den dan av exakt samma åkomma, då börjar man verkligen fundera över om det inte finns bättre sätt att spendera sin tid på. Mvh, bitter tjej.

 

Men.. nu är veckan över och lättnaden är enorm. Ett av seminarierna jag hade idag var ett examinationsseminarium i klinisk genetik och hela klassen har stressat upp sig något otroligt över detta i flera veckor. Det har gått lösa rykten från äldrekursare om folk som blivit korsförhörda framför sina kurskamrater och ökända examinatorer som man skall akta sig för om man inte vill bli kuggad. Det har gått så långt att folk varit mer nervösa inför seminariet än de varit för den avslutande muntan för kursen i januari. Som väl var fick vi en väldigt trevlig examinator och seminariet kändes lättsamt och vi fick faktiskt frågor som var rimliga och relevanta. Lättnaden gick dock inte att ta miste på när vi alla lämnade grupprummet 1,5 timme senare, godkända. Det var för övrigt sista gången jag var på medicinareberget som student. Känns märkligt ändå i och med att det känns som igår som jag traskade in där för mitt allra första upprop på läkarprogrammet. Det är verkligen många "sista gången" nu!

 

 

Jag känner mig i alla fall otroligt glad efter en minst sagt uttömmande dag och nu skall jag ta en välförtjänt julledighet och bara njuta av att få fira jul med min lilla familj. Hoppas ni alla har det fint i julstöket och inte stressar allt för mycket. Nu är det dags att krypa ner i sängen och sova. Som jag har längtat!