Så var sista skoldagen för i år avklarad och jag har officiellt mitt absolut sista jullov! Firade detta på bästa sätt genom att komma hem med båda barnen till huset och inse att jag glömt hemnycklarna i morse och alltså var utelåst. Tom är dessutom iväg på julbord och kommer inte hem förrän sent inatt. Efter några samtal lyckades jag i alla fall lösa en nyckelöverlämning mellan min man och min mamma och så packade jag in mig själv och barnen i bilen igen för fredagsmys på Mc Donalds i väntan på att mamma skulle sluta jobbet. 

 

Jag har haft gynekologi den här veckan med placering på operation, gynmottagningen och abortmottagningen. Jag vet inte om det är för att jag till 100% har lessnat på att vara student nu eller på att jag fick gå med en läkare som var otroligt duktig på sitt jobb men mindre bra på handledning men det har verkligen inte alls varit kul att gå till skolan den här veckan. Antagligen är det en kombination av de båda. När jag haft förlossningsplaceringarna har det ändå varit så pass roligt att jag lite glömt av att jag faktiskt är där i egenskap av student men att stå (ja, STÅ) en hel dag på operation och titta på när två läkare genomför tre framfallsoperationer i rad, ja då blir man ju lite less. Det är en helt annan sak att få vara intvättad och sitta med och få hålla en hake eller klippa trådändarna när operatören syr men att bara stå som ett fån och titta på sin tredje operation den dan av exakt samma åkomma, då börjar man verkligen fundera över om det inte finns bättre sätt att spendera sin tid på. Mvh, bitter tjej.

 

Men.. nu är veckan över och lättnaden är enorm. Ett av seminarierna jag hade idag var ett examinationsseminarium i klinisk genetik och hela klassen har stressat upp sig något otroligt över detta i flera veckor. Det har gått lösa rykten från äldrekursare om folk som blivit korsförhörda framför sina kurskamrater och ökända examinatorer som man skall akta sig för om man inte vill bli kuggad. Det har gått så långt att folk varit mer nervösa inför seminariet än de varit för den avslutande muntan för kursen i januari. Som väl var fick vi en väldigt trevlig examinator och seminariet kändes lättsamt och vi fick faktiskt frågor som var rimliga och relevanta. Lättnaden gick dock inte att ta miste på när vi alla lämnade grupprummet 1,5 timme senare, godkända. Det var för övrigt sista gången jag var på medicinareberget som student. Känns märkligt ändå i och med att det känns som igår som jag traskade in där för mitt allra första upprop på läkarprogrammet. Det är verkligen många "sista gången" nu!

 

 

Jag känner mig i alla fall otroligt glad efter en minst sagt uttömmande dag och nu skall jag ta en välförtjänt julledighet och bara njuta av att få fira jul med min lilla familj. Hoppas ni alla har det fint i julstöket och inte stressar allt för mycket. Nu är det dags att krypa ner i sängen och sova. Som jag har längtat!

Det är bara några dagar till jul och för mig är det bara en dag kvar innan jag får ta ett välförtjänt sista jullov. Visserligen kommer jag behöva plugga lite grann ändå men jag slipper ju i alla fall jobba vilket man verkligen inte kommer kunna räkna med framöver. Jag skall bara klara av två seminarier imorgon men sen är det jullov för hela slanten och oj vad jag ska njuta.

 

 

På tal om jobb så damp mitt anställningsavtal ner i brevlådan idag. Jag inser att det var ett tag sen jag uppdaterade er på jobbfronten och nu när min vår och sommar är spikad så kan jag ju berätta hur allt löste sig i slutändan. Jag kommer börja mitt första underläkarvikariat i maj. Jag hade givetvis velat börja jobba direkt efter examen men som jag skrivit tidigare fick jag erbjudande om ett riktigt bra vick på sjukhuset jag vill göra min AT så småningom och kunde bara inte tacka nej till det. För att ni skall förstå hur meriterande detta vicket är så kan jag ju bara nämna att det vid den senaste AT-antagningsprocessen antogs 10 AT-läkare och 6 utav dessa vickade på kliniken jag skall jobba på.

 

Under februari, mars och april skall jag jobba heltidstjänst på mitt jobb som sekreterare. Istället för att jobba på akuten som jag ju brukar så skall jag arbeta för en annan del av vårdadministrativt centrum och sitta på kontoret i Mölndal och skriva diktat på distans för gynakuten. Mina chefer verkar supertaggade på att jag skall komma dit och jobba och efter att ha fått upp lönen lite grann så känns det faktiskt ganska trevligt att få jobba där en tid och "vila lite" innan allvaret drar igång. Har jag väntat 7,5 år på att börja jobba som läkare så kan jag väl vänta 3 månader till trots att det känns litte surt att sitta och skriva diktat när man nu äntligen fått det där examensbeviset. Känns oavsett väldigt skönt att ha löst tiden efter examen nu och förhoppningen är ju att få fortsätta jobba på sjukhuset sen fram tills det att jag får min AT.

 

Som många säkert redan sett på min instagram (alvert1993 heter jag ju där) hade jag min förlossningsvecka förra veckan. Vi läkarstudenter som är placerade i Göteborg under OBGYN-kursen har tre obligatoriska nattjourer vi skall gå på förlossningen. Jag var väldigt tudelad när det började närma sig mina nätter. Å ena sidan var jag ASTAGGAD på att få vara med på förlossningen men å andra sidan visste jag hur mycket nattjourerna skulle ställa till det för mig och familjen. Det hela hade väl känts lite mer okej om man fick ordentligt med ob-tillägg som ju tillkommer när man går nätter sen som läkare men det var bara att gilla läget och preppa med en massa gott att äta.

 

 

Efter mina tre nätter så kan jag inte vara annat än helnöjd med min placering. Jag har fått se många vaginala förlossningar och även gått med på några akuta snitt. Det har varje gång varit en fantastisk känsla att få se ett litet nyfött barn komma till världen och läggas i mammas eller pappas famn för allra första gången. Jag har varit nära att börja gråta flera gånger och jag är så sjukt imponerad över alla de starka kvinnor jag träffat som kämpat sig igenom något av det tuffaste någon någonsin kan göra. Kvinnor alltså!

 

 

Jag har dessutom blivit så otroligt trevligt bemött av både barnmorskor, läkare och undersköterskor och alla har varit så extremt måna om att jag skall få se och lära mig så mycket som möjligt. Den där vanliga känslan av att man är lite ivägen som kandidat har verkligen inte infunnit sig alls på förlossningen. Jag har också blivit så himla fint bemött av de patienter jag träffat och jag är oerhört tacksam över att jag har fått vara med och dela denna magiska stund med dem.

 

För de som undrar vad jag som student gjort så har det faktiskt mest varit att vara med och observera. Tanken är att vi även skall få öva på att undersöka gravida kvinnor och det har jag inte fått göra en enda gång vilket ju är lite tråkigt för mig men det blev liksom aldrig riktigt läge för det och så kan det ju vara ibland. Jag har även försökt vara behjälplig med det jag kunnat göra som att stötta kvinnan på olika sätt och hjälpt barnmorskan genom att t.ex. hämta varma handdukar. Jag har helt enkelt känt mig delaktig i teamet kring patienten och det har varit otroligt lärorikt och kul. Jag blev ju inte mindre sugen på förlossningsläkarbanan efter de nätterna om man säger så.

 

 

Själva nattgrejen gick över förväntan faktiskt. Jag lyckades sova bra stunder på dagarna men var trots det väldigt trött på eftermiddagarna innan det var dags att åka. Under helgen sen bröt givetvis en riktig monsterförkylning ut och det var väl nästan väntat att lite sömnbrist skulle vara droppen för kroppen så här i snorsäsongen. Jag är fortfarande rätt snuvig men det värsta är i alla fall över och jag har ju liksom inte riktigt tid att vara sjuk så den här veckan har än så länge gått hyffsat bra med rejäla doser av nässpray och handdesinfektion.

 

Jag har ett kvällspass kvar med förlossningsjouren vilket skall bi kul och en dag på MVC imorgon men annars så är det bara gynpraktik kvar nu innan examen. Tiden går så sjukt fort när man har roligt!