Så många gånger jag tänkt att "de där T11orna, de är ju praktiskt taget färdiga läkare, de måste vara superduktiga". Nu är jag där själv och känner mig mer vilsen än någonsin. Det känns som att jag hunnit glömma sååå mycket grejer jag en gång kunde rabbla som flytande vatten och att "alla andra" kan så mycket mer. Att dessutom få komma tillbaks från sommarlovet och höra kursare prata om hur mycket de jobbat under sommaren som underläkare på diverse avdelningar och akutmottagningar gör ju inte självförtroendet bättre för en som bara hängt med sina kids en hel sommar. Nu är det hög tid att sätta sig ock skriva ihop det där CVt i alla fall för jag vill ju verkligen inte gå arbetslös i vår men det tar emot för jag vet liksom inte vad som gör mig unik mot alla andra. Ja ni hör ju.. jag behöver nog peppa till mig lite innan jag börjar söka jobb för visst är det så att jag kan massvis med saker och det kommer med all säkerhet gå strålande även för mig att börja jobba. Varför skulle det inte göra det?

Det är hur som helst ovant att vara tillbaks. Har inte alls kommit in i rutinerna än med två barn som skall lämnas på förskola på morgonen så vi har nog inte kommit i tid till förskolan en enda gång denna veckan, men jag gör mitt bästa. Jag hade glömt hur mosig hjärnan känns efter en hel dag med föreläsningar och helt plötsligt har jag så mycket mindre tid och energi kvar till allt annat. Håller tummarna för att jag kommer in i det nya snabbt och att allt kanske känns lite lugnare efter bröllopet med allt fix och trix som det innebär.

Trots att det känns skrämmande så känner jag verkligen hur klar jag är med att vara student. Nu vill jag komma ut och tjäna egna pengar, göra nytta och kunna vara ledig när jag är ledig. Jag skall bara peppa till mig lite så att jag faktiskt vågar ta tag i det där jobbsökandet också! Någon mer som börjat plugga igen efter sommaren? Hur känns det?

Det är nu två veckor sen en av de bästa dagarna i hela mitt liv. I lördags, på jobbet, blev jag nämligen kidnappad för MIN MÖHIPPA! Dagen blev ännu mer magisk än vad jag någonsin kunnat föreställa mig och jag är SÅ tacksam för varenda en som var med och gjorde dagen helt perfekt. Tänkte att jag skulle berätta lite kort om vad vi gjorde:

 

Jag satt som sagt på jobbet och hade jobbat sedan 6.45 när mina två tärnor och bästa vänner Josefin och Elin klampar in vid 9-snåret och säger till mig att jag får sluta jobba och följa med dem. Jag fick snällt skriva klart det diktatet jag höll på med och sen gå och byta om. Tjejerna hade tryckt egna t-shirt som det stod "bride squad" på och jag fick en ursöt klänning som det stod "the bride" på. På baksidan hade de tryckt min möhippehashtag. 

 

Sitter just nu uppkrupen i soffan med en kopp te och filar på festprogrammet till bröllopet. Det känns som att mer och mer saker börjar falla på plats just nu och det är så himla kul. Längtar verkligen något enormt till vår stora dag, att få fira kärleken med alla personer som vi tycker om och att få bli fru. Det känns helrätt att äntligen ta steget nu efter 10 år tillsammans och hus och två barn på det dessutom.

 

 

 

Soffan jag sitter i är däremot inte hemma hos mig. Jag kom ju på att jag helt glömt att berätta att jag fått ännu ett extrajobb, som personlig assistent, där jag jobbat lite ströpass sedan i våras. Nu kanske ni tror att det enda jag gör är att jobba men så är det ju givetvis inte. Under sommaren har det väl blivit ca 4 pass per månad totalt sett som personlig assistent och sekreterare (några fler nu i augusti dock). Som personlig assistent jobbar jag nästan enbart kvällar och nätter. Nätter är sovande med uppvak för mediciner givetvis och vi får hjälp av mamma och pappa ca 1 timme på morgonen innan jag hinner hem och byter av dem så att de kan åka till jobbet. Föräldraledigheten har verkligen inte gjort gott för vår ekonomi så alla slantar in är som sagt välkomna.

 

Det är väldigt härligt att jag fått testat många olika vårdyrken innan jag börjar jobba som läkare. Jag har hunnit med att vara vårdbiträde både på äldreboende och inom hemtjänsten, jobba som sekreterare och nu som personlig assistent. Jag tror verkligen att det kommer nyansera mitt arbete som läkare väldigt fint och ge mig en större förståelse för andra yrkeskategorier som jag jobbar sida vi sida med. Det är vad jag hoppas i alla fall! Är så trött på den heriarkin som tyvärr fortfarande finns på många vårdinrättningar men jag hoppas att min generation läkare får vara med och bryta mönstret.

 

Nu skall jag sluta svamla och fortsätta jobba med festprogrammen innan det är dags att gå och lägga sig!

Sista dagen är kommen på semestern. Eller ja, min semester tog slut redan i fredags då jag jobbat på akuten både igår och idag. Sitter just nu på rast nere i akutens lunchrum och har precis laddat min termos med lite mer te då ögonlocken börjar bli tunga. Alla småslantar vi kan skrapa ihop nu inför bröllopet är väldigt välkomna och det är rätt roligt att få byta ut familjelivet mot sjukhuslivet en stund och traska runt i mina älskade blå scrubs men just idag så hade det ändå varit lite härligt med en myskväll i soffan med min blivande man innan det är dags att kicka igång vardagen igen.

 

I veckan var vi iväg och köpte Toms kostym till bröllopet. Jag fick vara med till en början men blev ganska så snabbt förpassad till fikahörnet inne på Holmens Herrekipering medan mamma, mammas bästa vän, expediten och Tom fortsatte att tissla och tassla borta vid provrummen. Ni skulle sett smajlet i deras ansikten när de tillslut gick fram till kassan för att betala med vetskapen om att jag inte alls visste vad de hade valt. Kontrollbehovet går lite bananas inom mig av att inte veta men samtidigt är det ju också väldigt fint att han inte sett min klänning och jag inte sett hans kostym innan vår stor dag. Känner på mig att jag kommer börja storböla så fort jag får syn på honom där innan vigseln.