Så många gånger jag tänkt att "de där T11orna, de är ju praktiskt taget färdiga läkare, de måste vara superduktiga". Nu är jag där själv och känner mig mer vilsen än någonsin. Det känns som att jag hunnit glömma sååå mycket grejer jag en gång kunde rabbla som flytande vatten och att "alla andra" kan så mycket mer. Att dessutom få komma tillbaks från sommarlovet och höra kursare prata om hur mycket de jobbat under sommaren som underläkare på diverse avdelningar och akutmottagningar gör ju inte självförtroendet bättre för en som bara hängt med sina kids en hel sommar. Nu är det hög tid att sätta sig ock skriva ihop det där CVt i alla fall för jag vill ju verkligen inte gå arbetslös i vår men det tar emot för jag vet liksom inte vad som gör mig unik mot alla andra. Ja ni hör ju.. jag behöver nog peppa till mig lite innan jag börjar söka jobb för visst är det så att jag kan massvis med saker och det kommer med all säkerhet gå strålande även för mig att börja jobba. Varför skulle det inte göra det?

Det är hur som helst ovant att vara tillbaks. Har inte alls kommit in i rutinerna än med två barn som skall lämnas på förskola på morgonen så vi har nog inte kommit i tid till förskolan en enda gång denna veckan, men jag gör mitt bästa. Jag hade glömt hur mosig hjärnan känns efter en hel dag med föreläsningar och helt plötsligt har jag så mycket mindre tid och energi kvar till allt annat. Håller tummarna för att jag kommer in i det nya snabbt och att allt kanske känns lite lugnare efter bröllopet med allt fix och trix som det innebär.

Trots att det känns skrämmande så känner jag verkligen hur klar jag är med att vara student. Nu vill jag komma ut och tjäna egna pengar, göra nytta och kunna vara ledig när jag är ledig. Jag skall bara peppa till mig lite så att jag faktiskt vågar ta tag i det där jobbsökandet också! Någon mer som börjat plugga igen efter sommaren? Hur känns det?