Ojoj vilken dag! Så mycket nya ansikten och intryck så jag känner mig alldeles färdig. Klockan kvart i åtta imorse var jag på plats på vårdcentralen och fick tag på en snäll sköterska som kunde visa mig vart jag kunde byta om. Efter att jag iklätt mig byxor och pikétröja fick jag träffa min handledare C för de kommande två veckorna och vi gick tillsammans igenom journalen för dagens första patient.

 

Det visade sig att jag inte fått några behörigheter för att logga in själv i vårdcentralens datasystem så medan administratörerna fixade med det under dagen fick jag hänga med min handledare och auskultera, som det så fint heter, när han hade sina patienter. En patient fick jag i alla fall prata med själv men det blev lite hackigt då patienten inte talade svenska och en anhörig försökte sig på att tolka samtalet.

 

Däremot fick jag verkligen ha huvudet på skaft då C gillade att slänga ut frågor till mig framför patienten. Egentligen tycker jag att det är rätt jobbigt att få såna frågor då det oftast är svårt att komma på vad det just specifikt är som handledaren tänker på och att man då bara ser dum ut framför patienten, men det känns som man blivit van vid det här laget. Blev i alla fall stolt när C bad mig lyssna på hjärtat och sedan säga vad jag hörde och jag lyckades identifiera att patienten hade ett nytillkommet blåsljud på hjärtat. Det var ju ett bra tag sen jag lyssnade på några hjärtan överhuvudtaget.

 

Mot slutet av dagen fick jag äntligen mina inloggningsuppgifter så imorgon skall jag ta egna patienter från drop in-listan. Är skapligt nervös men tänker att det bara är att slänga sig in i det utan att tänka efter så mycket. Jag är egentligen inte så orolig över att "skada" någon patient då ju C har det fulla medicinska ansvaret och givetvis inte lämnar mig att göra som jag vill med mina patienter. Däremot så är jag nervös över att göra bort mig, att känna mig vilsen och tafatt framför patienterna och min handledare och inte veta vad jag skall säga eller göra. Det är en oundviklig men ack så jobbig känsla när man är student (och nyutexaminerad kan jag tänka mig). Jag håller både tummar och tår för att jag skall få känna mig liiiite mer bekväm och självsäker när vi närmar oss slutet av den här placeringen.

 

 

Nu skall jag mysa till det med en kopp te och några pepparkakor som killarna bakade igår när jag var i skolan!

Söndag kväll och det känns som om helgen knappt hunnit börja?! Inte så konstigt egentligen med tanke på jätteurladdningen i fredags och att jag sen gjorde mitt första jobbpass på över 8 månader på akuten.. men ändå. Varför är det alltid så att veckorna går så långsamt men helgerna så fort?

 

Båda tentorna i fredags kändes väldigt bra. Geriatriken som jag ju bara skrev en tredjedel av är jag 100% säker på att jag klarade och det var en häftig känsla att vara först fram och lämna in tentan med den vetskapen. Det har aldrig hänt förut. Samhällsmedicintentan kändes också bra och det skall till någon jättetaskig rättning för att jag inte skall få godkänt på den med. 

 

Så igår stod klockan på 4.50 och jag satte mig på bussen in till stan för ett jobbpass på akuten. Jag kommer ju som sagt ha ett litet miniuppehåll över jul då mina kursare läser hudkursen (som jag läste precis innan jag gick på mammaledighet) så för att fylla hålet i plånboken från en månads förlorat studiemedel har jag bokat in lite jobbpass. I december blir det bara några stycken men sen skall jag jobba heltid de tre första veckorna på året vilket skall bli väligt roligt.

 

 

Det låter kanske konstigt men med allt nytt som varit det senaste året med Charlie, flytt, förskolebyte och byte av klass för min del var det bara så skönt att få komma till jobbet och känna mig "hemma". Att få göra någonting jag kan och är bra på för en gångs skull utan att behöva trycka in en massa ny kunskap och nya intryck. Har verkligen trivts så bra under min tid som sekreterare på akuten (den förfärligt kassa lönen till trots) och det känns faktiskt lite sorgligt att tänka på att det kommande året är det sista året som jag har möjlighet att få jobba där med alla goa kollegor. Det blir allt mer påtagligt att jag faktiskt ganska så snart kommer ta nästa stora steg i livet och påbörja min läkarkarriär och hur roligt sekreterarjobbet än är så kommer det nog aldrig att slå det!

Fyra dagars intensivt tentaplugg är över och nu får det nog vara dags att stänga igen datorn och krypa ner i sängen. Jag känner mig förvånansvärt lugn inför den här tentan faktiskt, konstigt nog. Jag har pluggat ovanligt mycket känns det som och när jag gått igenom gamla tentor har det känts.. bra?! Hoppas känslan håller i sig även imorgon och att jag inte får en chock när jag skall sätta mig och skriva tentan bara. Efter lunch skall jag skriva tenta nummer två (den delen av geriatriktentan jag inte klarade) och sen skall jag njuta av att (förhoppningsvis) slippa tentaplugga på flera flera månader.

 

Tre dagar kvar till tentan i samhällsmedicin. Just nu är det fortfarande rätt rörigt i mitt huvud med tanke på att det är så pass många olika specialiteter som samsas om en och samma tenta. Socialmedicin, arbets- och miljömedicin, försäkringsmedicin, rättsmedicin, trafikmedicin, geriatrik, allmänmedicin... Man vet liksom inte i vilken ände man skall börja. Sitter just nu och går igenom föreläsningspowerpoints och tänkte även köra lite frågor från gamla tentor för att se vad som verkar vara extra viktigt att kunna och sen lägga mitt fokus på det.

 

De senaste veckorna har jag som jag nämnt tidigare haft ett litet kvällsprojekt. Tom flyttade ju in Charlie i hans blivande sovrum och det kändes så tråkigt att bara ha hans säng stående där i ett tomt rum så vi bestämde oss för att fräscha upp rummet med lite ny färg på väggarna och inredning. Tom har låtit mig göra det mesta den här gången vilket varit lite kul för självförtroendet men jag har haft en del värk i axlar och armbåge efter många kvällars, slipning, spackling, maskering och målning eftersom min kropp är ganska ovan vid den typen av arbete.

 

Nu är det i alla fall klart så när som på att lite tavlor och nån hylla som skall upp och så. Det blev väldigt mysigt och nu känns det inte lika jobbigt att låta Charlie sova där inne (inte för att han bryr sig det minsta, men ändå!). Han har dessutom fått en egen byrå för sina kläder så nu slipper han dela garderob med Tom. Här kommer lite före- och efterbilder från mobilen. Skall försöka ta lite bättre bilder när allt är 100% klart med kameran men så länge får dessa duga.

 

Idag påbörjade vi delkursen i rättsmedicin. Det var faktiskt ovanligt mycket folk bänkade på föreläsningen idag efter den skrala skara som lyckats ta sig till skolan för föreläsningarna i arbets- och miljömedicin den senaste veckan. Antagligen kände väl de flesta som jag att det var lite uppfriskande med något helt nytt som vi inte läst om förut. Bullerskador och asbestorsakad luncancer i all ära men AMM är nog inte riktigt min specialitet.

 

 

På förmiddagen hade vi en genomgång av lite juridik, hur man skriver ett rättsintyg och hur man bäst dokumenterar skador i journalen med text och bilder. Sen gick vi igenom olika skador som kan uppkomma av mekaniskt våld med mer eller mindre obehagliga bilder för att demonstrera. Rättmedicin är ju något som blivit rätt så förskönat på tv och film och det är ju inte jättemycket som stämmer med verkligheten tyvärr. Det här med att kunna se gärningsmannens position i förhållande till offret eller att veta exakt vilket vapen som användes t.ex. är oftast inget som man med säkerhet kan säga och lik i verkligheten ser ju tyvärr inte alls ut som lik på film.

 

 

På eftermiddagen sedan fick vi sitta i grupper och diskutera kring olika fall och både öva på att beskriva olika skador samt fundera över vilka våra skyldigheter, möjligheter och rättigheter är som läkare i olika misshandelssituationer. Det är faktiskt mycket klurigare än man kanske kan tro att förstå när man får bryta sin sekretess och tystnadsplikt gentemot patienten och när man inte får det.

 

Imorgon skall vi på likvisning i bårhuset. Låter ju lagom obehagligt men jag tänker att det ändå nog är nyttigt att se. Det är ju inte alls säkert att jag någonsin får den möjligheten igen. Så är det faktiskt med mycket på läkarprogrammet. Vi har en väldans tur att få se så mycket ovanliga saker och det gäller att passa på för när man väl jobbar sen så har man varken möjligheten eller tiden att få se hur en strålbehandling går till, vara med på en embolektomi (drar ut en blodpropp ur blodkärl i hjärnan via ett större blodkärl) eller få se hur det går till när en patient får bloddialys om man inte jobbar specifikt med just det. Lyxigt tycker jag att få chansen att få en inblick i så pass många olika specialiteter innan det är dags att välja vad man själv vill specialicera sig till.

Borta bra men hemma bäst! Ja, det slog mig idag att det nog är första gången sen vi flyttade hit som det verkligen känts så. Så otroligt skönt att få komma hem till vårt hus efter en helg i Bosared. Det har varit en lång process att bo in sig här och byta ut känslan av att ha flyttat in alla sina grejer i nån annans hus till att verkligen känna sig hemma. Mycket är nog tack vare att vi gjort om en hel del sen flytten i maj och att vi fått möjlighet att sätta vår prägel på huset. Inte hade jag väl kunnat tro att det skulle dröja ett halvår innan jag skulle få känna mig 100% hemma men så har det varit väldigt känslomässigt för mig att byta ut allt det gamla mot allt detta nya och det har helt enkelt behövt ta lite tid.

 

Men nog om det nu. I helgen har vi hunnit med en trip till Ullared, gå på dop av barnens syssling och firat fars dag hemma hos min mormor och morfar. Jag som hade tänkt plugga lite i helgen har inte ens hunnit ta fram böckerna men det är väl tanken som räknas, right?! :P

 

Vi började i fredags med trippen till Ullared som blev lite spontan och också ganska dyr. Fick köpt en hel del nödvändigheter så som ytterkläder och julklappar så det var ju inte direkt pengar slängda i sjön men det känns ju i plånboken att lägga en så stor summa på ett och samma köp.

 

Så på lördagen var det dags för dop. Jag hittade en sjukt snygg klänning på Gekås som jag hade på dopet och som verkligen satt som en smäck. Jag har haft väldigt svårt att hitta kläder jag känner mig snygg i nu det senaste så jag blev verkligen positivt överraskad att jag hittade den. Dopet var så fint och jag satt som vanligt och försökte hålla tillbaks tårarna när solisten sjöng de där förbaskat snyftiga sångerna om barn som livets största gåva (alltså varje gång!!). Efter dopet bjöds det på lunch och dopfika.

 

Idag har vi firat fars dag som de flesta andra. Först firade jag och barnen Tom med frukost på sängen och paket, sen firade vi min pappa och tillsammans åkte vi sedan hem till mormor och morfar och hade fars dag-fika med ostkaka, kakor och bullar. Charlie fick smaka grädde på sked från sin gammelmorfar och ögonen blev stora som tennisbollar samtidigt som han bara fortsatte att gapa efter mer, haha. Efter fikat begav vi oss slutligen hemåt och nu skall jag bara skriva klart här innan jag borstar tänderna och kryper ner i sängen. En hektisk men härlig helg må jag säga men nu skall det bli bra skönt att få sova i min egna säng!

 

Denna veckan startade med en tvådagars ledarskapsutbildning på konferenscentrum Wallenberg på medicinareberget. Det blev rätt långa dagar fyllda av föreläsningar med tid för reflektion kring teamarbete och ledarskap men som lättades upp en hel del med att universitetet bjöd på fika och lunch. Riktigt lyxigt för oss studenter som är vana vid att släpa med oss matlådor, bananer och kaffetermosar fram och tillbaks till skolan var eviga dag.

 

 

Vi var nog många studenter som var överens om att en dag nog hade räckt gott och väl då det blev lite mycket repetition och återkommande diskussioner kring liknande ämnen, men det är nog ändå väldigt nyttigt att lära sig mer om detta då vi kommer att få utöva ledarskap i vårt framtida yrke redan från start. Som exempel kan tas att leda en rond på avdelningen eller så kan det vara att förmedla handläggningsplan till teamet på akuten.

 

Vi fick bland annat lära oss att all feedback inte är bra feedback och att det snarare kan ha negativ inverkan på en persons utveckling om den ges på fel sätt. Det är t.ex. viktigt att ge feedback som är konstruktiv och att den aldrig är riktad mot person utan på situation/handling. Givetvis blev vi bombade med en hel del annan information också men just nu är jag för trött för att komma på något bra exempel. Ögonlocken känns väldigt tunga just nu så det är nog dags att släcka ner här. Tar nog inte många sekunder innan jag somnar ikväll. Jag längtar verkligen till helgen då vi skall åka till Bosared och förhoppningsvis kan jag få chansen att sova ut eller ta en middagslur för att återhämta lite energi inför nästa vecka. Det märks helt klart att det tar på krafterna att få ihop vardagspusslet just nu. God natt hörni så hörs vi!

Sitter just nu i sängen med datorn i knät med en sovande liten bebis tätt intill. Charlie sover ju sen länge i egen säng egentligen och sen ett par veckor tillbaka har han fått flytta in i sitt rum. Nu håller vi dock på att fixa i ordning lite lätt inne i hans rum så därför får han sova mellan oss några nätter innan han kan flytta tillbaks in dit igen. Jag tycker det skall bli jättemysigt att få ha honom alldeles tätt intill medan Tom inte är lika övertygad. Det blir ju aningens trångt i sängen och Tom gillar att snurra runt en del när han sover medan jag är en sån som ligger helt still.

 

 

Bara av att få sitta här i mörkret och lyssna på hans små andetag gör mig lycklig ända in i själen. Hade jag fått bestämma hade han gärna fått sova mellan oss ett bra tag till men vi får nog alla bättre sömn av att sova i våra egna sängar egentligen. Flytten till eget rum var på Toms initiativ och jag tycker att det har funkat jättebra men det har nog mycket med att göra att Tom tar de flesta av Charlies uppvak nu när jag går i skolan. Han får springa fram och tillbaks några gånger varje natt men än har han inte föreslagit att flytta tillbaks spjälsängen in i sovrummet igen så jag antar att han tycker att det är okej han med.

 

Nu hade ju jag inte alls tänkt att detta inlägget skulle handla om var Charlie sover utan jag hade tänkt visa er resultatet av helgens stora projekt. Tom och vår kompis Johannes har nämligen bytt vår ytterdörr (!!). Den nya dörren, som har stått någon månad i förrådet i väntan på upphängning, är verkligen sååå fin och precis som jag ville ha den. Nu hoppas vi kunna göra klart resten av hallen lagom till jul. Efter att dörren kommit på plats igår kom även Johannes sambo Anna hem till oss och så lagade vi middag ihop och spelade spel hela kvällen. En jättemysig kväll helt klart.

 

 

Nä nu tror jag minsann jag skall ta och släcka ner här och göra tidig kväll för att ladda inför en fullproppad skolvecka. Sov gott!