Så vips var vi helt plötsligt inne i den där både efterlängtade och fruktade perioden BF +/- 2 veckor. Han kan alltså lika gärna kika ut idag som om 4 veckor och den vetskapen gör både mig och Tom lätt frustrerade. Man vill ju liksom bara ha ett datum så att man kan slappna av lite grann men hur mycket man än vill så är detta helt enkelt en situation som inte går att kontrollera. Det är bara att vara uppmärksam på när det väl sätter igång och sen köra på.   

 

Barnet:

Medelsnittsbebisen väger nu ca 3,3 kg och är ca 50,5 cm lång. Det är så svårt att greppa att det ligger en helt fullgången, stor bebis där inne även fast det känns som att magen snart spricker. Jag kan se varenda liten rörelse på utsidan av magen och det märks att det är trångt för honom där inne. Jag kan faktiskt t.o.m. se hans snabba andetag när han ligger och tränar på att andas in fostervatten, sjukt häftigt. Den sista tiden har hans rörelser, särskilt mot kvällskvisten, gjort att han kommit åt någon nerv nere i bäckenet och jag får då som blixtrande elstötar som strålar ut i hela benet från ljumsken. Det varar bara någon sekund men AJ alltså, det är INTE bekvämt.

 

Jag:

Spickfärdig ja, det är mitt mellannamn just nu. Ibland får jag känslan av att inte få plats i min egen kropp. Det är svårt att hitta en bekväm position att sitta i som inte gör att jag mår illa, blir kissenödig eller inte kan andas ordentligt. För att vända mig i sängen på natten får jag verkligen ta sats och svänga runt hela magen till andra sidan. Det är svårt för mig att se det själv men jag tror att jag börjar svullna lite grann såhär mot slutet och det är dessutom omöjligt att hitta kläder som passar på morgonen pga av den enorma kulan på magen. Nä nu längtar jag efter den ickegravida kroppen även fast det känns lite vemodigt att detta är de sista skälvande dagarna som jag kanske är gravid för alltid. Det skall ändå bli spännande att se hur kroppen återhämtar sig den här gången jämfört med sist med tanke på att jag nu bara gått upp 13 kg till skillnad från mina 30+ kg med Vincent och jag varit så pass igång under hela graviditeten, mycket tack vare min livliga 3,5åring.