Nu är vi verkligen på nedräkning med bara 8 dagar kvar till BF (beräknad förlossning på gravidspråk). Sitter just nu i bilen mot Stenungsund för att hälsa på lite vänner innan vi ikväll styr skutan mot Bosared för att fira påsk där tillsammans med min familj och mina kusiner. Bilen är verkligen sprängfylld med prylar eftersom vi inte riktigt vågar åka iväg flera dagar utan att ha med oss BB-väskan bara utifall att.

 

På tal om BB-väskan så tänkte jag visa er vad vi (okej jag, Tom har helt gett mig fria händer) packat såhär andra gången gillt:

 

I klädväg till lillpysen har jag packat 2 pyjamaser, en outfit att åka hem i, 2 par strumpor, ett par vantar, en tunn och en tjock mössa samt en overall. Lillebror kommer alldeles säkert ändå bara ligga hud mot hud i början men kan ju i alla fall inte åka hem naken och får vi besök kanske en pyjamas kan vara bra att ha.

 

Till mig och Tom har jag packat så lätt som möjligt. Här är listan på det som ligger i den väskan för den som är nyfiken:

 

Mobiltelefon och plånbok
Mobilladdare
Kamera + videokamera
Tandborstar + Tandkräm

Deo

Borste
Hårsnoddar + Hårnålar
Lypsyl
Schampo + Balsam
Bröstvårtssalva
Alvedon och ipren
2 Trosor
2 par strumpor
Morgonrock
Amningsbh
Amningslinne
Myskläder
Kalsonger + strumpor + tshirt till Tom

 

Det vi inte lagt i är snacks men jag får väl skicka Tom till pressbyrån om vi inte hinner komplettera med det senare. Gissningsvis kommer ju det hela gå så snabbt att det sista man tänker på är att äta godis men det kan ju å andra sidan vara gott att ha nått sen efter förlossningen.

 

Är det något vi missat? Ge oss gärna era bästa tips!

Okej hörni, jag skriver mycket om att jag inte tror att bebisen kommer kika ut tidigare den här gången heller men nu tänkte jag att det vore kul att låta er vara med och gissa. Med Vincent gjorde jag en liten gissningslista på datum och tittar man på den så ser man att en person faktiskt gissade helt rätt och det var min kära mor. Frågade därför henne häromdagen när hon tror bebisen kommer och hon sa den 1e april... hmm kanske inte riktigt mitt favoritdatum (även fast jag måste erkänna att det hade varit liiiiiite coolt då både Tom och Vincent är födda den 1e mars resp 1e Augusti).

 

Vincent föddes 7 dagar efter beräknat och bebisen är beräknad till den 7e. När tror du att lillebror tänkt titta ut? Ge mig er bästa gissning! (Som lite kuriosa kan tilläggas att jag själv föddes ca 2 veckor efter beräknat datum men att min lillebror (andra barnet) kom ca 2 veckor innan).

 

• 1e April - Mamma och Tom
• 10e April - Jag

I did it! Gravid i vecka 39 och idag skrev jag slutligen hudtentan och är från och med nu officiellt mammaledig. Halleluja! Lättnaden jag känner i kroppen just nu är obeskrivlig. Ringde upp mamma direkt efter tentan och tillsammans firade vi med en lunch på en indisk resturang, standard när jag och mamma lunchar eftersom jag har en sambo som inte gillar indiskt.

 

 

Jag var extremt dåligt förberedd inför den här tentan också. Har under kursens gång försökt gå på så mycket föreläsningar som möjligt just eftersom jag väl hemma haft så lite energi och motivation att jag bara inte orkat plugga särskilt mycket överhuvudtaget. Det gick överlag inte katastrofalt dåligt men vi får helt enkelt se när resultatet släpps om ca 3 veckor. Vid den tiden lär jag dock ha en liten god nykläckt unge här hemma så en eventuell omtenta ligger långt fram i tiden för min del.

 

Känns så otroligt skönt att ha fått den ur världen och nu skall jag bara njuta av de sista dagarna/veckorna innan bebis kommer. Skall passa på att bada, vila, pyssla lite här hemma, kolla serier och bara rå om ALICE till 100%. Förhoppningsvis kanske jag hinner få upp lite fler inlägg här dessutom. Har flera inlägg på lur som jag gärna vill hinna få upp innan bebis kommer så det är väl bara att sätta igång. Nu skall jag vara lite produktiv och ringa och säga upp vårt elavtal inför flytten, sen blir det mera vila. Ciao!

 

Så vips var vi helt plötsligt inne i den där både efterlängtade och fruktade perioden BF +/- 2 veckor. Han kan alltså lika gärna kika ut idag som om 4 veckor och den vetskapen gör både mig och Tom lätt frustrerade. Man vill ju liksom bara ha ett datum så att man kan slappna av lite grann men hur mycket man än vill så är detta helt enkelt en situation som inte går att kontrollera. Det är bara att vara uppmärksam på när det väl sätter igång och sen köra på.   

 

Barnet:

Medelsnittsbebisen väger nu ca 3,3 kg och är ca 50,5 cm lång. Det är så svårt att greppa att det ligger en helt fullgången, stor bebis där inne även fast det känns som att magen snart spricker. Jag kan se varenda liten rörelse på utsidan av magen och det märks att det är trångt för honom där inne. Jag kan faktiskt t.o.m. se hans snabba andetag när han ligger och tränar på att andas in fostervatten, sjukt häftigt. Den sista tiden har hans rörelser, särskilt mot kvällskvisten, gjort att han kommit åt någon nerv nere i bäckenet och jag får då som blixtrande elstötar som strålar ut i hela benet från ljumsken. Det varar bara någon sekund men AJ alltså, det är INTE bekvämt.

 

Jag:

Spickfärdig ja, det är mitt mellannamn just nu. Ibland får jag känslan av att inte få plats i min egen kropp. Det är svårt att hitta en bekväm position att sitta i som inte gör att jag mår illa, blir kissenödig eller inte kan andas ordentligt. För att vända mig i sängen på natten får jag verkligen ta sats och svänga runt hela magen till andra sidan. Det är svårt för mig att se det själv men jag tror att jag börjar svullna lite grann såhär mot slutet och det är dessutom omöjligt att hitta kläder som passar på morgonen pga av den enorma kulan på magen. Nä nu längtar jag efter den ickegravida kroppen även fast det känns lite vemodigt att detta är de sista skälvande dagarna som jag kanske är gravid för alltid. Det skall ändå bli spännande att se hur kroppen återhämtar sig den här gången jämfört med sist med tanke på att jag nu bara gått upp 13 kg till skillnad från mina 30+ kg med Vincent och jag varit så pass igång under hela graviditeten, mycket tack vare min livliga 3,5åring. 

 

God morgon hörni! Vaknade upp till en riktigt gråmulen lördag idag och jag är fortfarande lite småsnorig och hängig. Hade väl egentligen tänkt ha mer storslagna planer för helgen men nu blir det nog mest hemmamys vilket egentligen passar oss alla tre ganska bra om man tänker efter. Både jag och Tom har sovit som krattor hela veckan (jag för att jag är gravid och T för att han nog börjar få lite förlossningsnerver han med) och vem vet, detta kanske är sista helgen som vi faktiskt får chansen att vila ut innan vi har en liten bebis här som väcker oss varannan timme dygnet runt. 14 dagar kvar idag så nu kan han verkligen komma när som helst (inte för att jag har några som helst känningar).

 

Vi ska dock lämna huset en liten stund idag i alla fall. Vincents farmor kommer hit vid lunch och jag och T skall ta bilen in till stan och gå på bio, en alldeles lagom aktivitet för två trötta småbarnsföräldrar. Nästa helg åker vi alla till Bosared och där kommer det vara fullt med folk så känns skönt att passa på att på tu man hand göra något utan barn nu den sista tiden.

 

Annars njuter jag ganska mycket bara över att få ge Vincent min fulla uppmärksamhet nu det sista. Känner på mig att det dåliga samvetet kommer krypa på mig ganska snabbt när väl bebis är ute och jag inte alls har energi eller tid som jag brukar till honom.

 

 

På tal om Vincent så sa han bara för en liten stund sen "Mammaaaaa, vet du vad jag skall bli när jag blir stor? Jag skall bli storebror!!". Alltså!!! Sååå himla gulligt va?! #gravidhormoner

 

Nu skall jag hoppa in i duschen och fräscha till mig lite grann innan jag försöker ta mig an det värsta av kaoset här hemma. Ha en riktigt trevlig lördag!!

Såg verkligen inte fram emot sista veckan på hudkursen om jag skall vara helt ärlig. Kroppen är tung och trött men värst är det nog ändå att huvudet är segt som kola. Jag sover sämre och sämre på natten vilket jag tror bidrar mycket till den här gravidhjärnan och dessutom börjar jag känna mig lite förkyld igen. Hoppas verkligen att det vänder!

 

Igår hade jag en inte alltför glamorös förmiddag på operation. Kombinationen gravid i vecka 38, lågt blodtryck och operation i ansiktet i lokalbedövning var tydligen inte riktigt lyckad och gång på gång fick jag sätta mig ner på en pall och vicka på tårna för att mota bort yrsel, illamående och kallsvettighet. När första blodtrycksfallet kom sådär redan 10 minuter in och vi hade nästan 3 timmar kvar av förmiddagspasset var tårarna inte långt borta vill jag lova. Det var med en STOR lättnad som jag tillslut fick min signatur och kunde trycka i mig lite välbehövlig lunch med fötterna i högläge.

 

Välkommen vecka 38! Jag är ledsen att det inte kommer upp så mycket intressanta inlägg här inne just nu. Jag hoppas ni har lite förståelse för att fokus kanske inte riktigt ligger på bloggen även fast det ju såklart är väldigt viktigt för mig att få dokumentera och skriva av mig. Era små kommentarer som trillar in då och då är väldigt uppskattade i alla fall och jag har inte glömt er, det lovar jag. Om ni vill ha lite mer frekventa uppdateringar från mig så kan ni följa mig på snapchat (alvert93) och instagram (Alvert1993). Nu till veckans graviduppdatering!

 

Barnet:

Lillebror och graviditeten räknas nu som fullgången och det innebär att lillpysen egentligen kan titta ut när som helst från och med nu och drygt 4 veckor framåt. Det hela känns trots det fortfarande så avlägset på något sätt och det känns som att det blir mer och mer overkligt ju närmare vi kommer. Enligt tabellen skall han nu vara ca 50 cm lång och väga in på 3 kg men det skall bli spännande att se hur stor han är när han väl kikar ut. Trots den enorma trångboddheten fortsätter han att vara sitt livliga jag och bökar loss där inne, särskilt på kvällen/natten. Jag hoppas verkligen inte det är ett dygnsmönster som han tar med sig utanför magen för då lär vi få det kämpigt, hehe.

 

Jag:

Trots att det är så svårt att greppa att det snart ligger en bebis i min famn och att jag fortfarande är inställd på att gå över tiden så kan jag inte låta bli att leta tecken på att förlossningen börjar närma sig. Dumt egentligen då jag verkligen hade NOLL förkänningar med V och sen pang bom var han ute inom loppet av 7 timmar. Jag tror det har att göra med att jag fortfarande är lite stressad över att allt skall klicka med barnvakt osv när det väl är dags och att jag liksom måste förstå att det är på gång direkt. Å andra sidan så veeeet jag ju att det liksom inte var någon tvekan när det drog igång sist.

 

Igår hade jag t.ex. som molande mensvärk bak i ryggen när jag och Tom låg och kikade på Robinson i soffan. Givetvis kom det aldrig som klassiska värkar utan var mest som ett konstant molande och antagligen var det väl vanligt ryggont jag kände av men man kan ju inte låta bli att tänka "är det här första värken?" "är det nu det drar igång?". Rätt dumt ändå då jag säkert har minst 3 veckor kvar av den här graviditeten men det går liksom inte att låta bli när det ju är så nära nu.

 

I övrigt är nog status som förra veckan. Jag är påtagligt gravid men mår ändå väldigt bra. Jag märker att jag blir mer och mer trött och orkar mindre och mindre om dagarna men nu har jag å andra sidan bara en vecka kvar i skolan och sen kan jag verkligen bara ligga på soffan och vila hur mycket jag vill. Hade gärna sluppit skolan nu faktiskt men en vecka borde jag klara av med ren och skär viljestyrka. Det är helt otroligt ändå hur länge jag orkat med skolan och hur bra det ändå har gått. Det trodde jag nog aldrig när jag sätt där i första trimestern och planerade inför våren. Visst är det helt okej att ge sig själv en stor klapp på axeln?

 

Nu har halva hudkursen redan slunkit förbi. Det är ju en kort rackare på endast 4 veckor men man skall inte låta sig luras då den hittills varit helt fullproppad med ca en miljon olika sjukdomar man tidigare aldrig hört talas om. Visst kände man väl till de stora sjukdomarna som psoriasis, atopiskt eksem, malignt melanom och klamydia men till dessa tillkommer det ju en hel del differentialdiagnoser, många vars namn jag fortfarande inte kan stava. Vad sägs om lichen ruber planus, xeroderma pigmentosum, dermatitis herpitiformis eller perioral dermatit t.ex?

 

Visst känns det viktigt att kunna en del om hud- och könssjukdomar eftersom man kommer stöta på dessa nästan oavsett vart man jobbar men samtidigt så inser väl jag att man inte kommer komma särskilt långt i sin diagnostik innan man griper tag i telefonen och slår en pling till närmaste hudmottagning för råd. Våra föreläsare får det hela att verka så lätt medan vi stackars studenter sitter som frågetecken framför bild efter bild som slängs upp på projektorduken på ännu ett rodnat och fjällande utslag. Nä hudläkareriet ligger kanske inte på topplistan över tänkbara framtida specialiteter men man skall givetvis aldrig säga aldrig.

 

Nu skall jag strax in till skolan på fallseminarie och är ändå ganska nöjd över att för en gångs skull lyckats vara väl förberedd. Eksem, malignt melanom och syfilis har jag satt som diagnoser på våra tre fall som skall diskuteras så jag hoppas det är rätt och att jag slipper skämma ut mig totalt. Ha det fint hörni!

 

I söndags gick vi in i vecka 37 och idag är det 25 dagar kvar tills lillebror är beräknad. När jag kikade i kalendern så insåg jag att jag bara har två "ouppbokade" helger kvar nu innan den 7e vilket verkligen fick mig att inse hur nära det börjar bli. Bebis är ju beräknad till helgen efter påsk och visserligen är jag ju som sagt inställd på att gå över men dagarna runt beräknat datum tar man nog verkligen som de kommer beroende på dagsform. Jag och Tom bestämde oss i alla fall att fösöka hinna gå på bio nu innan påsk vilket ju verkligen är en sån grej som man inte riktigt kan göra med en nyföding.

 

Barnet:

Lillebror närmar sig födelselängd och vikt i raketfart. Enligt tabellen jag utgått från genom graviditeten (ni hittar den HÄR) så beräknas han vara ca 48,5 cm i dagsläget och väga omkring 2,8 kg. Magen känns verkligen helt full av bebis just nu och varenda liten rörelse känns av. För det mesta ligger han och trycker ut sina små fossingar (gissar jag) ut på sidorna och ofta får jag trycka tillbaks dessa sylvassa hälar då han verkar ha noll respekt för att det skulle kunna vara lite obekvämt för hans stackars mamma. Upplever nog också att magen sjunkt lite grann mot förra veckan då trycket neråt ökat en hel del och när han rör sig kan jag få riktiga ilningar i blygdbenet. Trevligt!

 

Jag:

Har faktiskt haft ännu en kanonvecka och särskilt helgen var riktigt magisk. Jag försöker verkligen njuta till tusen av lugnet före stormen. Jag känner mig helt förälskad i livet just nu på något knäppt sätt trots att bara ta sig upp ur sängen på morgonen är ett projekt i sig. Är så tacksam för min sambo som verkligen drar ett stort lass och avlastar mig så gott han kan här hemma med allt jag inte kan göra och för min lilla stora kille som bjuder på så många skratt och är så enormt kärleksfull. Igår vid middagen frågade vi honom vad han tyckte att bebsen skulle heta och efter en liten stunds funderande sa han "Abra!! Det är det bästa namnet jag nånsin hört". Höll på att dö av skratt, min älskade lilla påhittiga kille.

 

Känslorna just nu är en enda soppa. Tanken slog mig häromdagen om jag ens känner mig redo för denna stora förändring? Är jag redo för en förlossning, sömnlösa nätter, känslan av att inte räcka till, syskonavundsjuka, amningsproblem, att inte kunna åka och göra "vad jag vill" utan en massa planering osv? Livet är ju så lätt just nu med bara ett barn. Kommer tvåbarnschocken komma som en käftsmäll eller blir omställningen inte alls lika stor som den var med Vincent? Så många frågor som omöjligt går att svara på förrän lillebror faktiskt är här. Å andra sidan så vill jag ha ut honom NU! Jag är så rackarns nyfiken på hur Vincent kommer bli som storebror, hur livet kommer att vara med två små att älska och att bara få hålla honom i min famn. Dessutom skall det bli UNDERBART att få "tillbaks" min kropp igen så att jag kan gå, andas och få känna mig smidig igen. Som sagt, det pendlar upp och ner från ena minuten till den andra men det finns ju egentligen inget jag kan göra åt det hela mer än att vänta och se. När jag väl får upp honom på mitt bröst så kommer jag att vara redo!

 

6 timmar. Det var så lång tid det tog från första värken tills det att Vincent låg på mitt bröst. En timme innan första värken kom hade vattnet gått men inte hade vi någon aning om att det skulle gå så fort.

 

Inför förlossningen med Vincent försökte jag ha inställningen att "vad som helst kan hända". Jag var öppen för all sorts smärtlindring om det skulle behövas och jag litade på att jag skulle vara i goda händer på förlossningen. MEN jag hade väl någonstans en bild av hur en "standardförlossnig" går till. Värkarna drar igång och man vankar runt hemma, vilar, tar någon alvedon och kolhydratsladdar för att efter några timmar få komma in till förlossningen där ytterligare timmar väntar studsandes på en pilatesboll, vankandes av och an i korridoren, kanske ta ett bad, få hjälp med smärtlindring och efter mycket svett och tårar äntligen få krysta ut den lilla goa ungen.

 

Min förlossning blev ju inte alls så. Jag kom in 6 cm öppen och öppnade mig de sista 4 centimetrarna på 50 minuter. Någon annan smärtlindring än lustgas hanns inte med. Jag lämnade inte sängen en enda gång under värkarbetet och dessutom kände jag mig väldigt utlämnad, ensam och överrumplad av det snabba förloppet. Inte var det heller många minuter som barnmorskan eller någon annan var inne och kollade till mig förrän krystvärkarna var ett faktum. Antagligen för att jag var förstföderska och det inte förväntades gå så pass fort som det gjorde.

 

Smidigt och snabbt tycker många (inklusive sambon) medan jag själv flera månader efter förlossningen kunde känna mig otroligt ledsen och snuvad på hela upplevelsen. För mig blev förlossningen en traumatisk upplevelse och det tog ett bra tag för chocken att lägga sig. Jag hann liksom aldrig ens reflektera över vad som höll på att hända förrän det var dags att krysta och förlossningen var som ni kanske förstår väldigt intensiv och smärtsam från första stund.

 

I början av den här graviditeten var jag väldigt rädd och ville inte riktigt tänka på förlossningen som väntade i andra änden, men allt eftersom veckorna har gått så har rädslan sakta men säkert runnit av mig. "Tänk om vi inte hinner in till förlossningen?" Visst har tanken slagit mig, men det är snarare en nervositet och stress i nuläget än en rädsla. Det är inget som jag överhuvudtaget kan styra över ändå och jag måste lita på att jag och min kropp grejar detta oavsett.

 

Det var mycket med min förlossning och tiden på BB som inte blev särskilt bra men istället för att visualisera framför mig hur historien upprepar sig själv så har jag valt att använde det hela som en morot. Ett verktyg att få en bättre upplevelse än sist. En möjlighet att få ta revansch. Nu ser jag faktiskt fram emot förlossningen och håler alla tummar och tår för att allt skall klicka när dagen väl kommer vad gäller barnvakt osv. Det sägs ju att andra förlossningen tar halva tiden vilket skulle innebära lite drygt 3 timmar.. tur att vi bara bor 15 minuter från förlossningen.

 

Om en vecka skall jag till barnmorskan och då skall vi sammanfatta min graviditet i journalen samt sammanfatta viktiga punkter inför förlossningen. Den här gången vill jag känna att jag blir tagen på allvar direkt, att jag och Tom får den stöttning vi behöver, att jag om det mot förmodan blir lika omtumlande igen får prata igenom förloppet innan jag går hem och att jag absolut inte vill gå hem förrän jag känner mig trygg att på egen hand fortsätta med amningen på hemmaplan. Det känns bra att vara förberedd på ett helt annat sätt än jag var sist och att även Tom är mer med på noterna den här gången. Kan knappt fatta att jag om ca 1 månad får träffa mitt andra barn! Inget i hela världen slår känslan av att få sitt lilla barn på sitt bröst för allra första gången. Nä, nu är jag peppad på förlossning!

 

I söndags var vi och hälsade på nuvarande ägarna i vårt radhus. Kändes så surrealistiskt att kliva in över tröskeln och veta att detta kommer att vara vårt hem om bara lite drygt två månader, särskilt som det ju fortfarande var ett hem fyllt av en annan familjs grejer.  Medan vi blev bjudna på fika passade vi på att fråga om diverse praktiska saker kring boendet och efter det tog vi en del mått i de olika rummen inför flytten och den kommande renoveringen. Ägarna som bor där just nu är verkligen supertrevliga och vi fick bland annat se bilder på hur huset såg ut när de flyttade in och jag är SÅ glad att det inte är vi som flyttar in med det enorma renoveringsbehovet framför oss, haha. Vi fick oss många goa skratt i alla fall och både jag och Tom gick därifrån med ett leende på läpparna och vi ser så mycket fram emot att flytta in nu. 

 

Och så säger vi hej till vecka 36 så här några dagar i efterskott! Hade ju som jag skrev en rätt fullspäckad helg men mer om det i ett senare inlägg. Imorgon är det exakt 1 månad kvar till beräknad förlossning. 31 dagar. Sista månaden som mamma till bara ett litet hjärta. Är verkligen SÅ redo för att träffa vårt lilla busfrö där inne nu men samtidigt skall jag verkligen passa på och njuta av "lugnet" in i det sista för när bebis väl är här kommer förmodligen livet vara smått kaotiskt i några månader framöver. Nu är det dessutom bara 3 veckor kvar i skolan innan jag går på lite drygt ett halvårs mammaledighet. Känns helt galet!

 

Barnet:

Lillebror (som för övrigt fortfarande inte har något namn utan går under just namnet lillebror här hemma) väger ca 2,6 kg och är ca 47,5 cm lång. Det märks att han lägger på sig vikt snabbt just nu för det känns som magen växer så det knakar och det spänner verkligen i huden nu. Lillebror gillar trots det att trycka ut diverse kroppsdelar åt olika håll vilket inte alltid är så bekvämt och han ligger allt som oftast med sina små fossingar och sparkar ut mot min vänstra sida. Huvudet är ju fixerat i bäckenet sedan några veckor tillbaks nu och han finslipar det allra sista på utveckling av t.ex. hjärnan medan han ligger och gottar sig där inne.

 

Jag:

Har haft en riktigt bra vecka måste jag ändå säga. Visst känner jag mig fortfarande kolossalt stor och allt det där men jag upplever att psyket varit lite mer stabilt den senaste tiden vilket ju bäddar för att man orkar med allt det där andra fysiska. Har inte samma panik över att det är 100 saker kvar att fixa längre då vi kunnat bocka av en hel del både på bebislistan och huslistan nu, däremot kan jag känna mig rätt stressad över att jag vill hinna träffa vänner och familj nu innan bebis kommer. Helgerna blir liksom supersnabbt uppbokade trots att vi försöker hålla schemat tomt. Det känns så konstigt att säga till folk att "vi ses nästa gång efter bebisen kommit" för det ligger ju, enligt mig själv, fortfarande rätt långt fram i tiden. Samtidigt så får man påminna sig själv om att man kanske borde dra i handbromsen lite och faktiskt ta en hemmadag då och då utan att ha ett fullspäckat schema för att kunna vila upp sig inför den kommande sömnbristen. Eftersom jag räknar kallt med att just gå över tiden så kommer jag ha minst 10 dagar ledigt innan bebisen kommer (skriver hudtentan innan påsk precis) och då kanske jag både kan passa på att vila och boka in lite mysiga kompisfikor för att fördriva tiden. 

 

Hej hörni, äntligen är det fredag! Har en fullspäckad helg framför mig fylld med en massa skojigheter, bland annat så skall vi få komma och kika på huset igen för att ställa lite frågor till de nuvarande ägarna och ta lite mått inför kommande renovering. Skall verkligen bli så kul!

 

Igår började hudkursen med buller och brak dagen efter ÖNH-tentan (som även den gick över all förväntan faktiskt) som vi skrev i onsdags. Det blir det absolut sista jag gör innan bebisen kommer och det känns jättebra hittills. Märker jag att jag inte riktigt orkar hela vägen fram är det ju inte hela världen det heller. Igår fyllde dessutom Tom 25 år vilket vi först firade med en middag på Burgersson tillsammans med min familj och Toms farbror för att sedan avsluta kvällen med tårta hemma hos oss.

 

Idag var jag hos min barnmorska igen för kontroll strax innan lunch. Vi tog blodtryck (lågt och fint!), lyssnade på hjärtljuden (lät toppen!), mätte magen (följer min egen kurva fint!) och pratade om hur jag mått det senaste. Jag ligger alltså kvar precis nedanför den nedre normalkurvan när det gäller SF-måttet men eftersom jag följer min egen kurva och allt såg tipptopp ut på tillväxtultraljudet är allt helt enkelt precis som det ska vara. Det kändes skönt som alltid att få komma dit och få ventilera lite tankar och oro som jag går och bär på och jag får alltid så fint gehör från min barnmorska och en massa kloka reflektioner och råd.

 

Har spenderat eftermiddagen hemma i lugn och ro och insupit fredagsfeelingen (trots att hemmet ser ut som kriget) och pysslat med en del nödvändigheter. Nu inväntar jag hemkomsten av mina två pojkar och sen kommer min klasskompis Emelie på fika så det är kanske dags att röja lite här så gott det går med kartonger och sopsäckar efter förra helgens köksrensning ståendes lite här och var. Gissar att mitt liv i ca 3 månader från och med nu i stort sett kommer bestå av kaos så det är väl bara att vänja sig (och öva på att ta de där djupa andetagen). Skickar en stor helgkram till er och hoppas ni alla får en mysig fredag!