Stulit en dator
Yes, jag har äntligen fått tag i en dator. Mina föräldrar är på semester i England och idag när jag vattnade deras blommor passade jag på att norpa mammas dator över helgen. Efter det att jag skrev första delen av min förlossningsberättelse har jag inte lyckats ha igång min egen dator i mer än några minuter innan den startat om sig så jag har väl kanske insett att den datorn gjort sitt och det är dags att bita i det sura äpplet och köpa mig en ny. Kanske inte det första man vill lägga pengarna på när man nyss flyttat och håller på att renovera men å andra sidan klarar jag mig verkligen inte utan en fungerande dator.
Jag har verkligen såååå mycket jag vill skriva om här inne. Det bara kliar i fingrarna och det känns verkligen som en liten del i livet saknas. Saknar att dela med mig av bilder och tankar med er och att få skriva av mig när det känns tufft och få pepp och stöd av alla härliga människor som fortsätter att kika in här trots att det ekar ganska så tomt. Jag försöker uppdatera flitigt på snapchat och instagram istället men det är ju kinte riktigt samma sak. Nä när jag väl får köpt mig en ny dator får jag se till att uppdatera bloggen lite oftare igen.
Livet just nu rullar på i full fart. Dagarna susar förbi och lille Charlie växer så det knakar. Nu är han redan 2,5 månad och när vi var på hans tvåmånaderskontroll vägde han in på stadiga 6,4 kilo. Lilla köttbullen min! Om en vecka är det dags för dop och förberedelserna är i full gång. Jag har varit så otroligt stressad över det hela men nu börjar det kännas som mycket faller på sin plats. Igår bakade jag bullar med Charlie sovandes i bärselen så allt går bara man vill.
Även Vincent har blivit så stor på så kort tid. Han har verkligen blivit en stor kille och gör så stora framsteg hela tiden. Jag är så löjligt stolt över honom. Det är dock inte helt lätt att handskas med en snart fyraåring och alla hans känslostormar när man har både en bebis att ta hand om och när man sover alldeles för dåligt. Jag gör mitt bästa och det räcker gott och väl.
Renoveringen rullar inte på lika snabbt men sakta men säkert går det ändå framåt. När vi flyttade in i radhuset var det ju helt magiskt väder ute varje dag och vi saknade inte att ha ett ordentligt vardagsrum särskilt mycket men nu när vi haft både kallare och blötare dagar och jag dessutom går hemma hela dagarna med båda barnen längtar jag en hel del tills vi får köpa oss en härlig soffa som man kan slänga sig i på kvällarna framför en bra film. Det är dessutom väldigt tråkigt att inte kunna sitta i vardagsrummet när man har gäster (vilket jag har nästan hela tiden känns det som) utan vi får förpassa oss till köket istället. Nu är det dock gips på alla väggar och tak så nästa moment är slipning och spackling innan vi äntligen får börja tapetsera och måla. Tar bilder fortlöpande som jag skall visa er så småningom!
Nu skall jag krypa ner bredvid Charlie i sängen och sova för att ladda batterierna inför en fullspäckad helg. Nu vet ni i alla fall att jag inte har glömt bort er och att jag förhoppningsvis är tillbaks på banan snart igen! Stor kram till alla er som fortsatt kikar in här. Ni är guld värda!