Hallå från semesterkaoset! Här gick man och trodde att man skulle få vila upp sig på semestern men jag har nog inte varit så här trött sen Charie föddes. Anledningen heter bruten arm. Tyvärr så är det den älskade lilla snart 4åringen som brutit armen och han har haft det ganska kämpigt, speciellt nattetid, så jag har inte sovit särskilt bra med tröstande av ledsen kille samtidigt som jag ju har en liten bebis som äter 2-3 gånger på natten. Känns som jag skulle behöva sova i en vecka för att komma ikapp.

 

 

Nu mår Vincent mycket bättre som tur är och leker på rätt obekymmrat trots gipset så jag håller tummarna för en lugn natt men jag skall inte ropa hej än. Är så otroligt stolt över honom och över hur tappert han tagit sig igenom allt detta. Mitt hjärta bara brister varje gång jag tänker på den kvällen/natten och att se honom ha så ont och vara så rädd.

 

Vi har utöver de senaste dagarnas händelser haft en fantastiskt härlig semester hela lilla familjen. Första veckan spenderades som sagt i Bosared med våra vänner. Vi hade fantastiskt väder (ja som resten av Sverige ju) och badade flera gånger varje dag, spelade badminton och kubb ute på gräsmattan, lagade kanongod mat, hade vattenkrig, busade med barnen och spelade kort på kvällarna tills ögonen gick i kors och vi fick ramla i säng. Dessutom firade jag en alldeles förträfflig 25årsdag där.

 

 

På söndagen åkte vi hem och laddade om och åkte sedan iväg igen på tisdagen mot Vimmerby och Astrid Lindgrens värld. Vi bodde strax utanför Vimmerby i min vän Elins mammas hus och hade två helt fantastiska dygn där trots den enorma hettan som slog till lagom tills vi skulle spendera två hela dagar utomhus haha. Vi alla klarade oss utan varken vätskebrist eller solbränna men på torsdag eftermiddag ramlade Vincent när han skulle hoppa ur skrindan och föll som sagt så oturligt att han bröt armen. 

 

 

Både jag och Tom såg direkt på Vincent att det var nått som inte stämde och vi sökte upp sjukstugan på ALV som rekommenderade oss att ta oss till vårdcentralen för att få armen röntgad. Det var alldels fruktansvärt att försöka lirka in Vincent i sin bakåtvända bilstol och spänna fast honom då han skrek och grät så fort vi rörde hans arm. Får ont i magen bara jag tänker på det. Väl på vårdcentralen fick vi beskedet att överarmen var bruten och att vi måste bedömmas av en ortoped på sjukhuset i Västervik, nästan en timme bort i fel riktning.

 

På sjukhuset fick vi komma in relativt snabbt till gipsrummet och fick reda på att benbrottet var "fint" och inte behövde fixas till vilket fick mig att andas ut en smula. Sen fick vi sitta och vänta en bra stund innan de kom in och gipsade hans arm då de behövde vara 3 stycken. Vincent fick lugnande medicin och fick ligga och andas lustgas på mask medan läkaren och en av sköterskorna gipsade armen. Tom höll Vincent i den andra handen och jag stod och vaggade Charlie som precis hade lyckats somna i min famn. Både läkaren och sköterskorna var helt fantastiska med Vincent och fick honom på andra tankar trots att han var både ledsen, rädd, trött och smärtpåverkad. Strax efter 8 sätter vi oss äntligen i bilen igen och påbörjar en lååååång bilresa hem med en sovande bebis, en ledsen 4åring och två mycket trötta föräldrar. 

 

Resten av veckan har vi bara försökt att landa i vardagen igen och försökt vila så mycket som möjligt. Det har varit mycket tv-tittande och slappande i sängen under takfläkten. Vincent behöver ju hjälp med det mesta då han bara har en hand men han har redan lärt sig att hoppa upp och sätta sig på stolen/toaletten, klättra upp i sängen och ställa sig upp från golvet vilket gör mig sjukt imponerad. Nu väntar gips i 3-4 veckor (mer exakt får vi reda på i slutet av veckan på kontrollen på sjukhuset) och sen hoppas jag vi slipper mer sjukhusbesök i år. Vi har fått så det räcker och blir över nu tycker jag!