Hittills har vi mest haft föreläsningar men igår var jag en halvdag på operation tillsammans med världens härligaste narkossköterska. Han var något så grymt pedagogisk och jag hann knappt ställa frågor innan han var där och förklarade vad de olika kurvorna på monitorerna betydde, varför han gjorde som han gjorde etc. Det är rätt roligt med allt det praktiska som narkosen faktiskt får göra, allt ifrån att sätta olika nålar till att intubera och lägga ryggbedövning. Förhoppningsvis får jag vara med och göra lite mer av det praktiska nu senare under veckan och inte bara stå bredvid och observera. När vi gick igenom intubering (när man stoppar ner en slang i luftstrupen så att man kan hjälpa patienten att andas när hen är sövd) i måndags så lyckades jag faktiskt med att intubera på första försöket utan att varken skada tänder eller lägga slangen i matstrupen. Nu är ju inte riktigt en docka och en faktisk patient samma grej men visst fick man lite mersmak ändå. Visst är det rätt sjukt ändå att teknik finns så att vi kan söva patienter och ta bort smärtsignaleringen i kroppen till den grad att man kan öppna upp magen på någon eller byta ut en höft mot en protes? Det är så nära magi man kommer skulle jag vilja säga. Det är nog det som gör att jag blir så fascinerad av jobbet som narkosläkare.