Tentapluggsvecka

Goder morgon! Var lite segstartad imorse och valde att skippa första timmens föreläsningar mot en kopp te i soffan. Tentaångesten börjar så smått krypa sig på och jag har ENORMT många föreläsningar att gå igenom nu på en vecka innan tentan nästa torsdag. Det är ju lite tråkigt ändå då jag ser mycket fram emot min stundande långhelg på påsk där jag kommer vara 100% ledig i 5 hela dagar!! Vet inte när det hände sist?

Försöker i alla fall så gott jag kan att bemöta ångesten på bästa sätt genom att lugnt och strukturerat beta av punkter på min plugglista och samtidigt göra tid för att ta hand om mig själv och göra saker som får mig att må bra. Fick för mig i måndags att jag skulle ut och springa i kvällssolen efter en hel dags pluggande men det hela slutade med sträckt rumpmuskel och extremt håll vilket ju inte var helt lyckat kanske. Ibland är man lite för envis för sitt eget bästa.

Idag skall jag och Emelie sitta och plugga hela eftermiddagen i skolan och förhoppningsvis får vi en hel del gjort. Det här skall nog gå vägen! Snart är det påsklooov!

Hej! Vilken hemskans trevlig blogg du har! Här kommer jag fortsätta hänga :)
I alla fall, jag har en fråga. Det är jättehemligt än (det är därför jag är anonym, det kanske jag slutar vara framöver) men jag funderar på att läsa till läkare i höst. Jag har alltid varit sugen på det, men antagningskraven fick mig att sortera bort det alternativet för länge sedan. Nu gick det däremot lite bättre än jag trodde på högskoleprovet, och jag fick lite av en chock när jag insåg att läkarprogrammet faktiskt blivit ett alternativ.
Allt är väldigt förvirrat i mitt huvud, men jag försöker ta reda på så mycket jag kan. Det som jag funderar mest över är hur tidskrävande det egentligen är? Jag är varken rädd för plugg eller arbete, men jag vill ju gärna ha lite fritid också, och det här med att skaffa familj börjar kännas dags inom överskådlig framtid.
Om du känner för det så får du hemskt gärna berätta lite om just balansen mellan livet som student/läkare och privatlivet. Extra intressant eftersom du har barn!
Ha det fint :)

Jag vill bara ge en kommentar till Anonym ovan. Min dotter läser på läkarprogrammet och har hunnit knappt halvvägs. Vi pratade om just detta du undrar över nyss och min dotter sa att hon vetat hur tufft läkarprogrammet var när hon sökte så hade hon aldrig börjat. Hon hade lätt för sig på gymnasiet men hon förstod inte vilket jättejobb man måste lägga ner för att klara läkarprogrammet. Nu vill hon absolut inte sluta på programmet men hon kämpar hela tiden för att klara tentorna och för att hitta en balans mellan plugg och egentid. Vill bara ge den infallsvinkeln men jag vill inte låta för negativ för det jobb en läkare kan göra för människor är ju fantastiskt. Ska bli intressant att höra vad Alice svarar dig!

Alvert: Tack så mycket, och lycka till på tentan!

Anonym nr 2: Tack för din input! Jag är självklart intresserad av alla synvinklar. Det är ett stort beslut att ta så jag vill ha rejält under fötterna. Jag har ännu mycket kvar att ta reda på, men hittills har jag förstått att det är väldigt individuellt. Det är ju det som är svårt - hur ska jag kunna veta hur det kommer vara för mig liksom? Visst, jag har alltid haft lätt för mig i skolan, är rejält nördig och sväljer kunskap lätt, men som du säger, det är nog egenskaper som är vanliga bland läkarstudenter, och ändå är utfallet så olika.