Neurologjouren
Medan vissa är ute och firar valborg spenderar jag kvällen, liksom de flesta andra kvällar, nerbäddad i soffan framför Netflix. Är trött efter en intensiv vecka trots att jag haft två riktiga kanondagar till helg. Valde att skippa trippen till Bosared den här gången och är rätt så nöjd med mitt beslut då jag verkligen behövt lugnet här hemma för att kunna ladda om ordentligt. Nu är ju helgen dessutom inte ens slut vilket känns såhåå lyxigt. På morgondagens to-do list står både fönsterputsning och plugg, får se hur ambitiös jag känner mig imorgon bara (*host* prokrastineringsmästare).
Tänkte berätta lite kort om min fredag. Hade smart som jag är bokat in ett jourpass på fredagkvällen efter en hel dag med föreläsningar nämligen. Fråga mig inte hur jag tänke, jag tänkte nog inte alls, men det var bara att bita i det sura äpplet och svälja tröttheten medan resten av kursarna gick hem för dagen vid tre eftersom nästa lediga jourtid är typ dagen innan tentan (=nej tack). Det är illa nog att jag inte var snabb nog att boka min andra jour som jag skall ha 4 dagar innan. (På neurologikursen har vi två obligatoriska jourer där en skall vara på akuten och den andra antingen på akuten eller med neurokirurgjouren.)
Any hoooow, eftersom det känns som att det var år sen jag pratade med en patient själv och jag dessutom har väldigt dålig koll på alla neurologiska sjukdomar (logisk då vi bara läst neuro i två veckor men ändå) så satte jag mig direkt och panikpluggade efter sista föreläsningen på lite sjukdomar jag tänkte att jag skulle kunna stöta på samtidigt som jag slängde i mig några pannkakor.
När jag sedan traskade ner till omklädningsrummen så möttes jag av en glad överaskning. Plötsligt stod nämligen ännu ett skåp ledigt som jag snabbt som attan norpade för att slippa 5 veckor inklämd i mitt lilla hörnskåp. Nu kan jag stryka bultsax från önskelistan och jag lovar att ni från och med nu skall slippa ännu fler uppdateringar från min skåpsföljetång.
Traskade sedan iväg mot akuten och spenderade 5 alldeles lagom händelserika timmar där tillsammans med neurologjouren och en annan läkarstudent. Min oro om att känna mig otillräcklig och okunnig visade sig väldigt obefogad då vi mest fick svansa vår läkare och den patient vi träffade själva tog jag och min kursare tillsammas och vi kunde då kompletera varandra med saker som vi ev. missat i anamnes (sjukhistoria) eller status (undersökning). Lite malliga blev vi dessutom när vi fick medhåll kring våra tankar om diagnos och behandling när vi efter samtalet gick för att diskutera med vår handledare. Hur kunde jag ha glömt hur roligt det är att få gå och ta patienter på akuten??
Det var i alla fall med två trötta små ögon som jag sedan något zombielikt vandrade mot bussen strax efter nio och väl hemma var det raka vägen in på toaletten för att borsta tänderna och sedan sova. Trött men nöjd över att äntligen få ta helg!