Första veckan på klinik avklarad och jag kan konstatera 

 

1. att det innebär mycket krångel att två dagar i rad glömma hemnycklarna i vår bil som Tom tar till jobbet på mornarna och man upptäcker det när han redan hunnit åka och man ska bege sig av mot sjukhuset.

 

2. att alla sköterskor och läkare vi hittills träffat har glatt hälsat på oss på avdelningen. Det kan bero på att de är genuint glada att se oss eller att de försöker muntra upp våra förvirrade ansikten när vi tyst står och väntar på vår handledare i korridoren.

 

3. att ingen av läkarna (förutom våra handledare vi hade de först två dagarna) verkar ha så stor koll på varför vi är där och vad vi skall lära oss.

 

4. att det är extremt ostimulerande att vara 4 studenter på en avdelning och följa efter en läkare som en svans och stå och observera allt denne gör. Det är inte ett bra sätt att lära sig på.

 

5. att jag nu sett en person bli elkonverterad (med en defibrillator alltså, så himla fräckt) och hoppas att jag inte hoppar lika högt när patienten rycker till nästa gång när jag skall göra det själv.

 

6. att tolka ett EKG är MYCKET svårare än jag hade trott.

 

Med anledning av punkterna ovan och att huvudet kändes helt fullproppat med allt jag lärt mig den senaste veckan var det faktiskt väldigt skönt att ta helg. Trivs givetvis väldigt bra på sjukhuset och jag hoppas att ju mer jag lär mig desto mer plats vågar jag ta och då blir det säkert hundra gånger mer tillfredställande att vara läkarstudent. Tills dess kämpar jag på bak i svansen på avdelningsläkaren och försöker lära mig så gott det går.