Alla är vi nybörjare någon gång
Det märks verkligen att terminen dragit igång på riktigt nu. Den där korvstoppningen som det pratades om igår börjar så sakta smyga sig på men mest stressad blir jag nästan när alla kursens moment radas upp efter varandra och det aldrig verkar ta slut. Hur kan man över huvudtaget hinna med så mycket på bara en termin?
Förväntningarna på oss studenter är dessutom väldigt höga och ganska så snart in i kursen förväntas vi ta egna patienter vilket givetvis känns spännande men också extremt skrämmande. Känner mig väääääääääldigt grön när det kommer till att undersöka patienter trots att vi ju faktiskt haft en kurs som bara handlat om detta.
Jag inser att det bara är att slänga sig in i det eftersom det är så man lär sig bäst men som alltid tar det emot när man känner sig som en total nybörjare. Den mentala inställningen gör ju så mycket så jag försöker intala mig själv hur roligt allt detta skall bli (för det tycker jag ju egentligen att det är) och försöker förtränga känslan av småpanik som bubblar upp lite då och då när jag tänker på allt som väntar.
Eftersom jag var i skolan i nästan 9 timmar idag har jag bestämt mig för att ta en ledig kväll idag och det vankas serier och lite snacks uppkrupen under mitt älskade flufftäcke. Bäst att ladda batterierna inför morgondagens föreläsningar om ventromboser och EKG.