Idag kom det. Det som jag väntat och längtat efter sen innan Vincent ens var född. Eftersom Tom i vanlig ordning var tvungen att jobba över idag fick jag ratta läggningen själv. Vi hade det jättemysigt jag och Vincent och efter att ha tryckt i oss en massa pannkakor var det dags för lite kvällslek, tandborstning, pyjamas och sedan läste vi megatraktorer-boken tillsammans. Vi letade reda på snutte, napp och gosegrisen och så lyfte jag upp honom för att bära honom till sängen. Som alltid när han är lite trött la han armarna runt mig och gav mig en kram men så plötsligt säger han: Älska Mamma. 

 

Älskade lilla barn, med det stora hjärtat och det kloka huvudet. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar dig. Att få höra att kärleken är besvarad, trots att jag ju såklart vet det, är magiskt. Fick kämpa ordentligt för att inte börja lipa när jag bäddade ner honom i sängen, pussade honom på pannan och sa god natt. Vilket fantastiskt privilegium det är att få vara mamma!