Ok, halvvägs igenom veckan och jag är redan helt färdig. Sitter på bussen och kramar hårt om mitt frukostäpple som jag hoppas snart skall ge mig lite energi. Det var en riktigt tuff dag igår. Vincent har blivit sjuk mitt i allt så utöver att väckarklockan ringde omänskligt tidigt hade vi en natt som bjöd på många uppvak med tröstning och nappistoppning.

 

Väl i Borås körde vi på med en föreläsning om hepatit E på morgonen, nya patienter att läsa på och sedan genomgång med vår handledare. Mitt i en livlig och väldigt intressant sepsissimulering med vår handledare var jag dock tvungen att gå och körde bilen i ilfart mot Lindome för begravning av en vän till familjen. Med andan i halsen lyckades jag komma i tid och begravningen var helt fantastiskt fin och samtidigt fruktansvärt jobbig. 

 

Efter begravningen körde jag direkt hem till lägenheten och avlöste Tom som åkte iväg och jobbade en liten stund och jag och Vincent mös på så gott det gick fram tills han kom hem igen. När Vincent somnat vid halv åtta var jag så trött att jag höll på att somna i soffan men jag tvingade mig själv att hålla mig vaken fram till 9 innan jag stupade  i säng och somnade så fort jag slöt ögonen.

 

Helt klart en väldigt tuff dag som har satt sina spår. Tur att alla dagar inte är som gårdagen.