Nu återstår iprincip bara att ringa till mitt förra jobb och se om de fortfarande vill ha mig. Ett jobb som jag var duktig på men som inte riktigt passade mig. Hade sett fram emot en sommar full med nya kunskaper och upplevelser och massvis med nyttigt inför höstterminens medicinkurs men istället får det bli långa och stressiga pass inom äldrevården. Jag önskar så att det satsats mer pengar på de äldre. Då hade jag sluppit känna detta vemod inför ännu en sommar springandes i korridoren mellan alla olika rum.

Eftersom jag ändå skaffat barnvakt inför intervjun passade jag på att skingra tankarna med lite plugg. Har ett seminarie på fredag som jag inte är supertaggad på men när jag pluggat klart inför det fortsatte jag med att försöka plugga in en massa antibiotika. Så roligt ju! Älskar när det flyter på, jag förstår det jag läser och jag känner att det verkligen är relevant för mitt framtida jobb.

Nu är jag på väg hem och ledsamheten jag kände förut har nu blivit mer ilska. Vem hör av sig 2 timmar innan och ställer in en intervju som har varit inbokad i nästan två veckors tid? Det kunde de väl tänkt på tidigare eller? Argh! Nu ska jag hem och krama om min prins och min mamma för lite positiv energi och sen få i mig en bit mat. Det kan behövas!