Hade en minst sagt hektisk dag på jobbet igår. Har tidigare klagat på att de inte brukar komma så mycket larm under mina pass men tji fick jag för det igår. Ett hjärtstopp, ett rött trauma och 4 orangea trauman blev det tillslut och 20 minuter efter att jag slutat igår kväll kunde jag tillslut stämpla ut, byta om och sätta mig på cykeln för att trampa hemåt.

 

Nu har jag varit på så pass många larm att jag känner mig hyffsat säker på alla mina uppgifter och jag har fått gå på ett par larm helt själv. Hjärtstoppslarm, som tack och lov sker mer sällan, har jag bara fått gå på vid två tillfällen och båda gånger har det varit extremt rörigt då de glömt att ringa på oss sekreterare och vi kommit mitt i pågående räddningsinsatser. Där känner jag mig inte riktigt hemma med mina arbetsuppgifter än men förhoppningsvis kommer det att gå bra ändå den gång jag måste gå själv. Det är ju trots allt inte på mig som något liv hänger på trots att jag ju såklart har en viktig del i dokumentationen och administrationen av det hela.

 

 

Hur som helst så trivs jag fortfarande som fisken i vattnet och den största anledningen till det är att jag allt som oftast får jobba med så underbart härliga personer. Både kandidater och ordinarie kollegor är helt fantastiska. Det finns alltid någon att fråga och vi hjälps åt med stort som smått samtidigt som vi emellanåt har roligt och skrattar åt konstiga formuleringar i journalen (så kallade journalgrodor). Visst känner jag ibland att tiden sniglar sig fram och jag bara vill gå hem, som på vilket jobb som helst, men tack och lov är dessa tillfällen sällsynta.

 

Idag är det jobb på kontoret som gäller och alltså inga larm att gå på vilket på ett sätt skall bli lite skönt efter gårdagens dramatiska dag. Är rätt skönt att få sitta i mitt lilla bås ibland och sörpla te i lugn och ro utan att behöva rusa iväg helt plötsligt även fast det är väldigt kul det med.