Vaknar av att klockan ringer och sträcker mig genast mot telefonen för att stänga av larmet. Scrollar sakta igenom instagramflödet för att försöka vakna till eftersom jag vet att det räcker med att jag sluter ögonen i bara några sekunder för att jag skall somna om. Slänger av mig täcket och möts av en iskall lägenhet då fönstret i vardagsrummet stått öppet hela natten.

 

Drar på mig samma kläder som jag hade igår eftersom de ändå skall hänga i ett skåp i omklädningsrummet hela dagen och trycker i mig en banan. Är verkligen ingen frukostmänniska när klockan inte ens hunnit slå 6. Sminkar mig, lägger ner matlådan i väskan och låser sedan upp ytterdörren och går ut mot cykelförrådet.

 

Framme vid cykelstället utanför akuten, alldeles lagom svettig. Utanför sjukhuset är det en hel del människor som alla är på väg in för att påbörja sina arbetspass. Parkerar cykeln i det redan knökfulla cykelstället och går mot den dörren som jag under sommaren lärt mig ligger allra närmast just vårt omklädningsrum. Byter om, slänger in mina grejer i skåpet och tar en snabb kik i spegeln för att rätta till kläderna och går sedan ut i kulvertarna mot sekreterarnas kontor.

 

Stämplar in och går sedan för att ställa min matlåda i kylen. Har noggrant märkt min låda med namn och datum och lägger den längst ner i svalen för att den inte av misstag skall bli bortstädad vid kylskåpsrensningen som sker på just fredagar (been there, done that). Går sedan för att lösa av nattpersonalen som ser ganska så trötta ut, övertar sökare och telefon och installerar mig sedan vid en av datorerna och öppnar dagens första diktat.

 

Min kollega kommer inrusandes med andan i halsen och ursäktar sig själv för att hon kommit sent. "Ingen som helst fara" försäkrar jag och hon sätter sig vid datorn mittemot mig. Magen kurrar och jag laddar med dagens första kopp te i väntan på fredagsfrukosten.

 

Vi har hört hur det slamrar i lunchrummet från kontoret och bestämmer oss för att gå och ta oss lite frukost. Som vanligt är det uppdukat med en massa olika sorters bröd, alla olika sorters pålägg du kan tänka dig, nykokta ägg, juice m.m. Plockar på mig två skivor av mitt absoluta favoritbröd, ett nybakt surdegsbröd från Dahls Bageri, och preppar det med ost och grönsaker och sedan tar vi med vår frukost tillbaks till datorerna för att äta. Så smaskigt!

 

Inga larm än så länge och de röda diktaten som skall skrivas inom 2 timmar kommer på löpande band så vi sitter definitivt inte sysslolösa. Emellanåt stannar vi upp när vi skrivit något roligt eller när det bara är något vi stör oss på lite extra och pratar och skrattar tillsammans. Det blir lätt enformigt att bara skrivaskrivaskriva så då är det kul att få jobba med så härliga kollegor som alltid bjuder på sig själva.

 

Dags för en bensträckare för att gå på jakt uppe på akuten efter ett dödsbevisorginal som skall skickas till skatteverket. Efter en snabb koll med kanslisterna i luckan går jag dock tomhänt tillbaks ner till källaren igen och efter lite fix kan jag slutligen stoppa ner ett dödsbevis i ett kuvert och går och lämnar det i "utgående post"-facket. Sedan vinkar jag av min kollega som har bråttom hem då de väntar gäster på eftermiddagen och jag lämnas åter igen själv.

 

Ytterligare en sväng upp till akuten, denna gång för att faxa en remiss till Neurologmottagningen. Plockar med mig både sökare och telefon i fickorna ifall det skulle komma ett larm. Efter en lyckad faxning (faxnumret fungerade vilket innebär att jag slipper ringa och jaga vårdpersonal på mottagningen, wihoo!!) tar jag trappan ner till källaren igen och möts av kvällspersonalen som nu har kommit. 

 

"Ett diktat till, sen går jag på lunch" säger jag till den andra läkarstudenten som jobbar idag och som tagit min kollegas plats mittemot mig. Givetvis hinner jag inte ens skriva färdigt diktatet innan sökaren ringer, "Oranget traumalarm". Vi går upp både jag och den andra läkarstudenten fast vi egentligen går själva på orangea larm. Man vill ju se så mycket som möjligt och lär sig bäst av att få vara med när det väl kommer ett larm. Denna gång är det en patient som kört omkull med cykeln. Ambulanspersonalen rapporterar snabbt om vad som har hänt och sedan lyfter de på tre över patienten från ambulansbåren till undersökningsbritsen. Patienten har nackkrage men verkar vara vaken och klar. Både andning och cirkulation mäts enligt ABCDE och patienten är stabilt. Förutom lite ömhet över armbåge och ett skrubsår på knät verkar patienten ha klarat sig utan värre skador. De tar blodprover på patienten, och spänner sedan fast hen på undersökningsbritsen för att transporteras upp till röntgen. Vi faxar traumajournalen till röntgen och ringer på vakten som kör upp patienten för en datortomografi och vi kan sedan logga ut oss ur systemet och lämna traumarummet.

 

Nere i källaren igen och jag skriver klart mitt diktat och får äntligen gå på lunch. Magen kurrar ordentligt och jag slukar min matlåda med bulgur och falafel relativt snabbt. Efter att ha suttit och smyglyssnat lite på sköterskorna i lunchrummet som livligt diskuterar om det faktiskt heter landala torg eller kapellplatsen slinker jag in på kontoret igen och sätter mig för att skriva ett gäng diktat innan jag får gå hem.

 

 

Jag stämplar ut efter ännu ett lagom hektiskt pass som medicinsk sekreterare på akuten och går med ett leende mot omklädningsrummet för att byta om och cykla hem till mina två pojkar.