Förisbacillerna är här
Waahhhh!! NU sitter jag uppkrupen i soffan efter en minst sagt LÅNG dag. Inledde nämligen helgen igår med att hämta en snorig liten föriskille igår efter skolan och eftersom Tom har varit iväg och jobbat i lägenheten hela dagen har jag ensam fått ta hand om liten ynkepynk bebbe. Har jag varit längre än 1,5 meter bort från honom har han blivit ledsen och stackarn både snorar, hostar och nyser. Därför har jag buritburitburit och försökt få honom att sova nästan hela dagen känns det som och jag är s l u t.
Vincent sovandes på fm efter en tur med barnvagnen
Dagen hamnar alltså inte på topplistan över bra dagar om man säger så och stackars Vincent har inte haft det lätt. Usch det är hemskt att se sitt barn så ynkligt och ledset och inte kunna göra allting bra. Dessutom skall jag inte sticka under stolen med att det är sjukt påfrestande även för la mama. Nattningen tog exv. över en timma idag och jag vågar inte riktigt ropa hej än för han verkar inte riktigt ha kommit till ro, men vi håller tummarna.
Japp, jag är helt slutkörd efter ett dygn av detta och jag gissar att det kommer att hålla i sig några dagar i alla fall. Pjuuh. Kan ju glömma att försöka plugga något nu då hjärnan är mosigare än potatismos. Ska försöka hålla mig vaken nån timme till i alla fall men sen stupar jag i säng.
Detta inlägg skrev jag under loppet av två timmar. Under den tiden vaknade Vincent stup i kvarten och det slutade med att jag satte honom i bilen och åkte iväg. Kom precis hem efter en 50 min färd och nu *pepparpeppar* sover han i sin säng. Nu är jag ännu lite tröttare men behöver få sitta och slötitta lite på tv i soffan innan jag sover. Tid för mig själv som jag inte haft på hela dagen är superviktigt för att inte bli alldeles tokig. Har beställt jordnötsringar av min käre bror för att unna mig själv. En stor kontrast till gårdagens härliga gottetallrik, eller hur? Illustrerar fint småbarnslivets kaosiga bergodalbana. Skulle inte byta bort det mot något dock!
