Förra helgen var det ett år sen vår lille skrutt döptes. Då tyckte jag att han var så stor och var t.o.m. lite stressad över att vi väntat så länge med dopet. Nu såhär ett år senare så kan man ju bara skratta åt hela den grejen. Han var ju bara sååå liten och söt.

 

En fantastisk dag fick vi med gäster från när och fjärran. Det var dock en hel del att styra och ställa med under dagen så nästa gång kanske det blir lite mer nertonat, men vi får väl se. Några av släktingarna som var med på dopet har inte ens träffat Vincent sen dess eftersom släkten är så stor så där har man ju verkligen en anledning att ställa till med stort kalas.

 

Blir alldels gråtig och nostalgisk när jag tittar tillbaks på dessa bilder. Man slutar nog aldrig förvånas över hur en sådan liten människa kan ta upp en så stor del av ens hjärta.