Denna bilden får beskriva hur jag mår just nu. Egentigen vill jag mest gå och krypa ner under täcket och sova i en vecka, men det går inte när man har barn, tyvärr. Försökte ligga i sängen och leka med Vincent förut men han ville hellre bli runtburen och titta på bilarna från fönstret. Det var väl värt ett försök i alla fall.

 

Tom har åkt iväg till Stenungsund på släktkalas och eftersom mitt tillstånd är som det är så fick jag och Vincent stanna hemma. Vincent är inne i en utvecklingsfas nu samtidigt som han ju fått sina första tänder vilket innebär att allt vad sovrutiner heter har flugit ut genom fönstret och vi är tillbaks på ruta ett igen. Jag var verkligen såååå glad över att han lärt sig att somna själv på bara några minuter och att vi t.o.m. kunnat lägga honom på bara gröt (och inte tutte), men nu har vi som sagt backat och är tillbaka i "söva i en timme"-träsket. Han gör det inte lätt för sin stackars sjuka mamma.

 

Det märks dock att han håller på att lära sig en massa nytt. Nu slår han ihop två klossar som han håller i händerna, han pratar mer än någonsin (fler olika ljud) och så har han så smått så smått börjat förflytta sig. Några gånger har han faktiskt dragit sig fram 5 cm till en kloss (!!) så snart lossnar det nog.  Hoppas bara att läggningsrutinerna kommer tillbaks när fasen är över.

 

Nu skall jag försöka få i mig lite mat (ett äpple, lite stekt halloumi och 4 riskakor idag än så länge så är rätt så hungrig) och så skall vi se om Vincent är på humör att äta lite middag han med. Igår störtvägrade han torsken (fas och tänder är inte en bra kombo asså) så vi får se vad han säger om lite kyckling och couscous.