Hemma igen och gud så trött jag är. Vill bara gå och lägga mig men måste ju få lilleman att somna först. Just nu ligger Tom med honom i sovrummet och det är tyst så jag hoppas att det går åt rätt håll. Av någon anledning så har Vincent fått för sig att bli om möjligt ännu svårare att lägga och de senaste nätterna är det faktiskt Tom som lyckats få honom att somna. Vincent som tidigare somnade som en stock om jag låg med honom på sidan med hans huvud på min arm tvärvägrar nu att ens somna bredvid mig. Känns ju inte så där jätteroligt precis.  

 

Dessutom så blir allt så konstigt när ett knep som aaaalltiiiiid fungerat helt plötsligt totalratas. Man får liksom börja om från noll och helt plötsligt så är den där självsäkerheten som bortblåst. Känner jag inte mitt barn längre? Hur får jag honom nu att somna? Hoppas innerligt att detta bara är en liten fas och att han snabbt som attan blir sig själv igen. Det hugger lite i mammahjärtat att inte duga i ögonen på sin lille kille men det är klart.. Tom är Vincents stora idol. De har verkligen ett speciellt band de två.

 

Nä nog med depp. Imorgon är en ny dag och förhoppningsvis en lite piggare Alice. Min kära mor kommer på bebisgos- och städhjälpsbesök. Ska bli härligt att få röja lite! Godnatt :)