God morgon säger vi från soffan! Sitter för nuvarande och delar på ett äpple. Påsarna under mina ögon kan inte i närheten beskriva hur trött jag är, trots en "bra" natt inatt. Man tar liksom aldrig igen sig utan på något sätt så går det runt. Undrar dock hur länge man kan hålla på. Hur länge kroppen orkar. Det pratas ju om mammaenergi hit och dit som om man vore en varelse med övermänskliga superkrafter men faktum är att jag är precis lika trött som någon annan som sovit så lite i ett halvår skulle varit.

Det som gör att jag pallrar mig upp på morgonen är Vincent. Jag måste (och vill såklart) ta hand om honom eftersom han inte kan göra det själv. Man bara gör i förbifarten för stannar man upp och känner efter så skulle man nog somna stående ibland. Så därför får allt vad sovmorgnar och slapp i soffan hela dagen hetee stryka på foten. Mammaledighet var det ja.

Hur som helst så skulle jag inte byta ut min guldklimp mot hundra sovmorgnar så det är bara att gilla läget och hoppas på att det inte dröjer fram till tonåren innan Vincent får för sig att sova är en rätt så nice grej. På med concealer, sätt på tekokarn och pussa på liten bebis så ror vi hem ännu en dag!