Sådär. Första skoldagen avklarad. Lyckades precis tajma in ett ösregn som uppenbarade sig när jag klev av tåget och fick småspringa de återstående 400 metrarna innan jag kunde kasta mig innanför dörren. Huaa.. Tydligen så är det slut på sommaren och höstterminen kickar igång på alla plan.

 

Lämnade en styck Vincent klockan 11 på föris för att sedan bege mig mot skolan. Efter lite upprop och information slängdes vi direkt in i anatomins värld med diverse knölar, ligament och hålrum på latin. Jag kände att jag hängde med ganska så bra eftersom jag ju redan läst detta en gång tidigare. Skönt att mjukstarta med något man känner igen när hjärnan varit på semester hela sommaren.

 

Värre gick det för lille förisgrabben som pedagogerna tydligen inte kunnat söva och som både var trött och ledsen (det ena kommer sällan utan det andra). Så vid ett fick Tom åka och hämta honom. Genast brister mitt mammahjärta och jag känner mig som en hemskhemsk människa som lämnar bort min son till ett ställe där han inte mår bra. Den rationella delen av min hjärna vet dock att alla (barn som vuxna) har sämre dagar och att detta säkerligen är ytterst tillfälligt. Bakslag kommer att komma både en och sju gånger oavsett hur bra det går. Imorgon tar vi nya tag.

 

Eftersom Tom säkert skulle få Vincent att sova tog han bilen och åkte upp till Stenungsund för att hälsa på Vincents farmor och farfar så där är dem nu. Det betyder egentid för mamman i drygt en timma innan det är dags för uppstartsmöte för ledarna i scouterna. Undra vad man skall hitta på?