Ojojoj.. idag är jag inte kaxig. Haft en av de värsta nätterna på mycket länge med en bebis som helt enkelt inte ville sova. Mellan 22 och 04 somnade Vincent bara korta stunder i våra famnar för att vakna till och ömsom skrika ömsom ligga och prata och prutta med munnen. Vid tre så gick jag upp med honom och vankade fram och tillbaka i lägenheten och tillslut somnade han på mitt bröst i soffan och sov sen fram till 8. Känner mig som om jag blivit överkörd av en ångvält och sedan strimlad i en dokumentförstörare på ett ungefär. Vet inte hur många lager concealer jag kommer behöva för att täcka ringarna under ögonen idag alltså.

 

Hur som helst. Ny vecka, nya tag. Tyvärr så skiter ju livet bokstavligen i om du sovit eller inte och kör på ändå. Innan mardrömsnatten startade så hade vi ju faktiskt en riktigt trevlig kväll då vi hade Johannes och Carro på besök. Jag bjöd på pannkakor med frukt, sylt och glass (YOLO osv.) och det blev väldigt uppskattat. Tom kommenterade i vanlig ordning att jag skulle ta kort på maten och kontrade med en egen fin bild på sin tallrik.

 

Som bloggare och Instagrammare så sällar man ju sig tyvärr till den matfotande-klyschan och jag skrattar väl minst lika mycket åt det som alla andra. Rätt galet beteende ändå. Tydigen så smakar maten inte lika gott om man fotat den innan läste jag någonstans. Ligger nog något i det där.

 

Nu hör jag en liten pratande bebis där inne i sovrummet. Tänkte låta honom ligga och småtjata lite så att han förhoppningsvis väcker sin pappa som ligger och snarkar bredvid. Tycker det kan vara dags att gå upp när klockan är halv tolv, oavsett om man är ledig eller inte #ondskefullsambo