Jag tycker själv att det egentligen är rätt roligt med inredning, men har man varken tid eller pengar så blir det aldrig av att man fixar till det där lilla extra, det som gör hemmet till DITT. Just nu ser vårt hem ut som en väldigt typiskt första bostad kan jag tänka mig. Eftersom vi båda flyttade in i gemensam lägenhet direkt hade vi i början nästan dubbelt av allt.

 

Nu när vi bott här ett tag så har vi en hel del som vi faktiskt köpt gemensamt men mycket är fortfaranda ganska missmatchat och framförallt så har vi så extremt mycket saker. Har inte riktigt hittat en bra förvaringplats för alla pryttlar och inte blev det lättare när vi fick Vincent och vi skulle hitta nya hem för cirkus hundra bebisgrejor.

 

I onsdags så fick vi i alla fall tummen ur att köra lite grejer till tippen medan Vincent hängde en stund med sin mormor. Blev två fyllda bilar samt två sopsäckar (som vi såklart inte slängde utan skänkte bort till en klädinsamling) med skit som vi äntligen blev av med. Hade säkert kunnat köra fler omgångar men det hanns inte med så vi börjar där. Nu känns vardagsrummet helt plötsligt mycket större och man vågar öppna garderoberna utan att vara rädd för att begravas under ett ton med saker.

 

Känns som att det är att börja i rätt ände i alla fall att slänga saker innan man kan köpa nytt. Förhoppningsvis i framtiden, när vi bor i hus, så finns det mer utrymme för mig både tidsmässigt och ekonomiskt att inreda lite mer ordentligt.