HAHA!! Man kan ju nästan tro att bredbandsbolagets felsökningsteam läser min blogg för nu är det igång igen, äntligen! Kanske borde hotas lite mer på bloggen.. eller kanske inte. Känner mig väl inte riktigt bekväm med det fast jag ibland kan ryta till när tröttheten och hormonerna tar över.

 

Är strålande fint väder idag och när Vincent vaknar skall vi gå en liten promenad för att posta brev tänkte jag. Kanske blir lite gungning på någon lekpark här i närheten med. Vincent älskar verkligen att gunga och att gräva runt i sanden. Måstemåstemåste få tummen ur och köpa överdragsbrallor till honom snarast.

 

Det finns ju inte så mycket att göra på datorn utan internet märker man ganska snart när saker inte funkar som det ska. T.o.m. spelen (på windows 8) kräver att man har internetuppkoppling. Det jag ägnat mig åt är att gå igenom gamla bilder som jag skall beställa för att äntligen få påbörja Vincents fotoalbum. Ja det är ju inte det ENDA jag gjort, jag sitter ju inte bänkad framför datorn hela dagarna. Det hinner man inte med. Kan säga att det är rätt många bilder. Just nu har jag väl gått igenom graviditeten, förlossningen och Vincents första månad i livet men det är ju massvis kvar. Dessutom så måste jag gå igenom alla mobilbilder och bilder på facebook med för att se om det finns något där.

 

Det är väldigt mycket känslor som rörs upp när jag tittar på alla dessa bilder. Undrar om jag någonsin kommer att kunna titta på dem utan att fälla en tår. En tår fylld av så mycket kärlek, glädje och ödmjukhet. Satt helt ärligt och storbölade när jag gick igenom bilderna och kommer väl bli samma visa när jag får dem i handen och när jag sätter in dem i albumet. En sån kärlek jag känner för denna lilla människa. Det går inte att beskriva. Våra liv förändrades till något vi aldrig kunnat föreställa oss och det har både varit skuttufft och helt fantastiskt. Som det ska vara. Nä nu skall vi inte bli allt för sentimentala. Bjussar på några bilder såhär i memory lane-anda.