Blogginspirationen har varit lite si och så idag. Det beror till stor del på att jag nu, när jag äntligen lyckats med att få amningen att fungera relativt problemfritt, fått ett enormt bakslag. Känns inte alls kul och man blir liksom tillbakakastad till ruta ett igen.

 

Vincent har fått torsk i munnen och smittat mig så nu går vi båda på medicin. Lillkillen är så duktig på att ta sitt mycostatin som vi ger honom i en spruta och jag får smörja in mig med daktar. Just nu gör det något så fruktansvärt ont att amma att jag gråter en timme efter varje gång och jag bestämde mig förut för att jag helt enkelt får pumpa ut och ge på flaska tills detta blivit bättre, för detta går inte.

 

Jag har inte skrivit så mycket om min krånglande amning här på bloggen. Jag har liksom inte riktigt trott att det är så intressant att läsa om. Särskilt inte för de som inte själva ammar/har ammat/ska amma. För att göra en lång historia kort så har jag kämpat från dag ett med amningsnappar, mjölkstockning, mjölkläckage, sår, blåsor och allmän smärta. Ja, för ont har det gjort i princip från start och jag förstår inte riktigt själv hur jag lyckats stå ut så länge.

 

Jag önskar såååå att amningen kunde vara mysig och behaglig som den är för många mammor eftersom det ju är så rackarns smidigt med mat färdigpackad och klar, redo att serveras dygnet runt, men det har kommit till ett väldigt högt pris kan jag lova. Just nu känns varje amning som om man kör bröstvårtan i en rävsax och maler på i 10 minuter mer eller mindre. INTE så skönt.

 

Jag hoppas för allt i världen att detta skall kunna vända så att jag kan amma honom, för det vill jag ju, men jag orkar inte att kämpa så mycket mer faktiskt. Det finns liksom en gräns för hur mycket man klarar av. Det har i perioder varit nästan smärtfritt och då har det faktiskt varit mysigt att amma!

 

Tom var i alla fall en riktig ängel idag och kom hem från skolan med blommor och choklad till mig för att jag är så duktig. Kan inte vara lätt för honom att se mig i såna smärtor utan att kunna göra något. Nä pumpning får det bli och så håller vi tummarna för att medicinerna hjälper.