Bola
Den 18 April firade jag och Tom 5 år tillsammans. Just den 18 inföll oturligt nog mitt i påsken (långfredagen om man skall vara petig) och förutom lite extra pussar så firade vi inte den speciellt mycket. Vi är bara så glada över att ha varandra och att vi snart skall bli en alldeles egen familj och behöver inte så mycket annat.
Härom dagen överraskade dock Tom mig med ett litet paket såhär drygt tre veckor i efterskott. I en liten presentask låg nämligen en gravidbola hängandes i en silverkedja. Kan ni förstå att jag blev glad eller?
För den oinvigde är en gravidbola ett smycke som, förutom att vara en väldigt vacker accessoar (klurigt ord att stava), innehåller en liten bjällra som ger ifrån sig att svagt plingande ljud när mamman rör sig. Från ungefär den 20e graviditetsveckan kan bebisen höra detta ljud och många hävdar att bebisen även kan minnas det efter födseln.
Det är verkligen jättevackert när det hänger över magen och till bolan fick jag även en söt liten berlock (mother) samt ett barnvagnshänge för att senare kunna fästa bolan i barnvagnen för att få bebis att känna sig trygg.
Oavsett om V kommer att känna igen ljudet eller inte tycker jag att det är en väldigt mysig grej trots att jag ibland känner mig lite som en plingande katt som går omkring. Ljudet är väldigt mysig och om inte bebis blir lugnad av det så blir i alla fall jag det. Den silvriga kulan har dessutom två händer tryckta på den. Min man har god smak han!