Äntligen börjar jag närma mig vecka 30. Tom sa något så fint igår när vi skulle sova att "när du blir 30 veckor så kan man börja få panik på riktigt" haha. På ett sätt håller jag med för när man går förbi vecka 30 känns det så nära men jag är fortfarande inte särskilt panikslagen över det hela. Jag längtar efter att få träffa vår lille pojk och det gör Tom också. 

 

Nu är bebis drygt 36 cm lång och väger 800-900g vilket jag tycker är helt galet. Jag fattar verkligen inte hur han får plats där inne.

 

Något nytt jag fått testa på denna veckan är sammandragningar. Oftast när jag ligger på rygg om kvällen så kommer det en sammandragning som gör magen stenhård. Det gör inte ont men är inte särskilt bekvämt heller skulle jag säga. Vad jag har förstått det som är det livmodern som över inför förlossningen och jag är inte orolig över det det minsta.

 

Nu skall jag slänga upp veckans magbild också innan jag springer ned till bussen för att åka till konfan: