Igår hade vi årets happening i vår lilla ort. Det började med att vi hade gäster på middag och vi kände hur det luktade bränt gummi. Vi funderade var det kom ifrån och så såg vi en rökpelare bakom ett hus ett kvarter bort bara. Det kom mer och mer svart rök och vi insåg att det kanske inte alls var någon som glömt sin oxfilé på grillen så pappa sprang bort och kollade att allt var som det skulle.-Det är en bil som brinner! utbrast han när han kom tillbaka. Då blev jag också nyfiken och så gick vi tillsammans med en hel bunt andra nyfikna grannar bort mot bilen.
Jajjemen, där stod bilen i lågor och jag anslöt mig till skaran som stod med sina smartphones och fotade. Har alltid tänkt mig att det skall vara mer dramatiskt vid bilbränder. Kanske folk som flyr eller blåljus överallt, men istället står vi där och väntar på brandkåren likt barn som får se tomten; med en skräckblandad förtjusning.
Brandkåren kommer och släcker bilen och vi knallar hem igen. Inga tjutande sirener eller polishelikoptrar. Endast en stark doft av brinnande gummi ligger över vår lilla ort. Ännu en filmmyt krossad :(
