Idag har jag gjort någonting som jag delvis är fantastiskt glad över men också skämms lite över. Jag har äntligen (efter ett och ett halvt års längtan) köpt mig en alldeles egen systemkamera! 

 

 

 

Denna månaden fick Tom hela sin semesterersättning plus sin månadslön eftersom han ju blivit uppsagd och då tyckte han att jag minsann skulle få min kamera. Han ser hur mycket jag kämpar med skolan och hur otroligt stressad jag är över både omtentor, tentor och att sen klara vardagen med allt vad studentekonomi heter. Han måste bara vara världens bästa kille! Inte för att han köpte kameran utan för att han, när vi gick där ifrån och jag frågade honom om det verkligen var ok, sa "det här är du värd". Så fin han är!

 

Vi har fortfarande flera tusenlappar i överskott så vi kommer långt ifrån ha det lika dåligt som vi hade det förra månaden med bara en halv lön (2 veckor), men det är ändå med samvetet i halsgropen som man stolt visar upp sin nya familjemedlem. Man kan alltid spara men jag vet att jag ändå hade sparat till den här. Och nej, det blir inga julklappar för Alvert i år. Nä nu får du sluta plåga dig själv och lyssna på Tom. Det här är jag värd!