Undersöker bebisar på BB
Sitter hemma i vårt lilla kontor och jobbar idag. Just det här rummet är det fulaste rummet i hela huset och gissningsvis ganska nära orginalskick från när vårt hus byggdes. Ända sen vi flyttade in i fjol har rummet använts som förråd och rummet har i princip inte använts alls. För några veckor sedan fick vi ett litet ryck jag och Tom och städade äntligen ur hela rummet. Det är fortfarande extremt fult (tänk plastmatta, strukturtapet som använts som klösbräda av en katt och blått tak) men här inne har vi vårt lilla kontor samt en gästsäng för om någon skulle sova över, vilket händer förvånande ofta.
Igår var jag och min klasskompis Freja på BB och undersökte bebisar. Vi var bara schemalagda mellan 9-10.30 men tiden bara sprang iväg och när jag kom på att slänga en blick på klockan var hon redan 11.15 och jag fick rusa ner i källaren för att byta om och åka till jobbet. Det var obeskrivligt mysigt att få träffa alla dessa sprillans nya små knoddar, få undersöka dem från topp till tå och få önska de nyblivna föräldrarna grattis till en superfin bebis och stort lycka till. Jag hade kunnat hålla på i veckor känns det som. Man glömmer bort hur otroligt små de är så där bara timmar efter födseln. Vilken otrolig ynnest att ha fått möjlighet att få vara med på detta som student! Jag svävade som på moln resten av dagen och hade det inte varit för den kopiösa mängden sprit vi gnider in oss med mellan varje patient så hade jag nog fortfarande kunnat känna den där doften som bara små nyfödingar har.
Vid en vanlig läkarkontroll på BB ingår det en grundlig genomgång av bebisen från topp till tå. Man bedömer barnets allmäntillstånd, lyssnar på hjärta och lungor, känner på fontanellerna, tittar i ögon och munn, bedömer barnets muskelkraft och nyföddhetsreflexer, tittar över hudkostymen och navelstumpen, tittar på ryggraden, känner på magen, känner efter pulsar (SÅÅ svårt!!), undersöker höfterna samt kontrollerar könsorgenat och ändtarmsöppningen. Allt medan man pratar med ljus och barnslig röst, haha.
Jag känner att jag absolut har en fördel gentemot många i klassen då jag redan har barn. Jag vågar ta i barnen utan att vara rädd för att de ska gå sönder och jag har ett humm mellan tummen och pekfingret om hur barnen skall utvecklas för att vara "normala". Det ger en väldigt bra grogrund för allt det där andra som man skall lära sig som man ju inte behöver tänka på som förälder när man genomför en läkarundersökning. Hade jag inte haft egna barn hade nog inte gårdagen varit lika genomhärlig som den var. Jag bara njöt av varje sekund!
På specialistmottagningen
Idag var det dags för första klinikdagen på kursen. För min del innebar det auskultation på lungmottagningen. Eftersom specialistmottagningarna är så otroligt specialiserade på ett så stort barnsjukhus som Drottning Silivas är så kan vi inte ta egna patienter på mottagningen men det var väldigt intressant att få sitta med och lyssna och observera läkarens möte med barnen.
På en specialistmottagning på vuxensidan är det lätt att det blir lite enformigt då man träffar samma typer av patienter hela tiden med liknande sjukdomar. På barn är allt väldigt annorlunda. Din första patient kan vara en 4 månaders bebis med en sjukdom och ha en viss typ av problem medan nästa patient som har samma sjukdom men istället är 13 år där man brottas med en helt annan typ av problematik. Väldigt spännande och kul tycker jag!
Efter förmiddagen på lungmottagningen väntade ett seminarium om neonatalogi (nyfödda och för tidigt födda barn) där vi gick igenom olika fall med allt ifrån meningit (hjärnhinneinflammation) till nyföddhetsikterus (gulsot). Vi kommer ha en hel del seminarium de närmsta veckorna nu inom olika områden (tre bara denna veckan) och allt skall vara väl förberett innan man kommer dit så det gäller att ligga i nu och plugga den lediga tid man har mellan de olika placeringarna.
Nu på kvällen har jag även varit iväg på AT-mässan som hålls varje termin av läkarförbundet för oss som är i slutet av vår utbildning. Representanter från AT-orter runt om i Sverige ställer upp sina montrar och så får man mingla runt och ställa frågor. Som vanligt var det otroligt mycket folk och både jag och Emelie (min fd klasskompis som tog examen i sommras) var rejält trötta när vi bestämde oss för att bege oss hem men jag kände nog ändå att jag fick flera bra tips om hur man skall tänka när man söker jobb efter examen och fick även en känsla för vilka sjukhus som jag skulle vilja göra min AT på så småningom.
Nu skall jag tillsammans med en kopp te beta av några seminariefrågor innan dte är dags att släcka lampan. Imorgon skall jag få var amed på barnläkarnas BB-rond och undersöka nyfödda bebisar. Det skall bli riktigt roligt!
När ett litet barn dör
Helt ärligt så var jag lite avigt ställd till pediatrikkursen innan terminen började. Det kändes knepigt med sjukdomar och skador på små barn som varken kan uttrycka sig ordentligt eller medverka i olika undersökningar och behandlingar. Sen drog föreläsningarna igång och jag har mer och mer sugits in i pediatrikens spännande värld. Jag kommer på mig själv att vilja plugga av ren nyfikenhet på olika saker och en ny dörr har öppnats för massa spännande sjukdomar. Frasen "ett barn är inte en liten vuxen" nämns nog på varenda föreläsning och de olika patientfallen som dras på föreläsningarna fångar verkligen mitt intresse.
Men så idag blev jag så illa påmind om varför jag tyckt just pediatrik känts lite skavigt. Idag hade vi nämligen en föreläsning om hur man hanterar ett plötsligt dödsfall av barn på akuten. Fallbeskrivningen handlade om en 4 månader gammal pojke som hittats livlös i sängen av sin pappa och som trots HLR och alla möjliga insatser tyvärr inte klarade sig. Obduktionsrapporten fastställde dödsorsaken som plötslig spädbarnsdöd. Föreläsningen handlade sen om läkarens roll i hanteringen av dödsfallet, vad som händer med familjen etc.
Det är helt fruktansvärt att ens tänka tanken att detta skulle kunna hända. Att detta faktiskt händer. Att ett till synes helt frisk barn plötsligt bara dör utan orsak. Som mamma till två små barn själv fick jag verkligen fokusera på objektiviteten i fallet och inte snurra iväg i tanken för då skulle jag börjat gråta där och då, mitt i föreläsningssalen. Vet inte om jag ens skulle klara att hålla ihop mig själv om jag var läkaren som skulle dödförklara ett oskyldigt litet barn.
Bara tanken på att något skulla hända mina små </3
Nu dör det inte alls många barn så där plötsligt utan de flesta är ändå förväntade dödsfall vilket är nog så hemskt men kanske lite lättare att hantera för läkaren i alla fall. Trots att dödsfallen är få och jag (förhoppningsvis) slipper vara med om det under min korta placering på barnsjukhuset så känns det ändå som att det kommer att bli jobbigt att träffa svårt sjuka barn överlag. Att det kommer vara svårare att hålla distansen liksom. Det återstår helt enkelt att se de kommande veckorna då praktiken drar igång. Kanske bekräftas mina farhågor eller så tar specialiteten mig med storm. Det skall verkligen bli en spännande kurs detta!
Välkomna hit!
Det verkar som att fler nyfikna ansikten hittat hit sen terminen drog igång. Superroligt verkligen och jag har redan fått en hel del frågor om studierna som jag givetvis tänkte besvara men som också gett mig idéer till lite nya inlägg så håll utkik. Som ni vet har jag ju haft väldigt mycket det senaste så bloggen har fått prioriteras ner men jag har verkligen inte glömt bort er, det lovar jag. Ni hittar mig dessutom på instagram (@alvert1993) där jag uppdaterar lite mer frekvent.
Min helg har i alla fall varit rätt lugn. Helgens planer med bland annat femårskalas för Vincent fick snabbt ställas in då båda barnen blivit sjuka så vi har mest strosat runt i pyjamas och myst. Rätt skönt efter en omtumlande första skolvecka. Veckans föreläsningar har varit en blandning av höstens kurser på temat graviditet, förlossning, neonatologi, funktionshinder och genetik m.m. som en slags introvecka gemensam för hela klassen. Imorgon är det upprop för pediatrikkursen (barnkursen) som min klasshalva ska läsa med föreläsningsveckor till att börja med och sedan praktikveckor. Ser verkligen fram emot denna kursen men det känns helt klart ovant att börja plugga igen. Hoppas på att snart landa i att vara student igen och hitta nya rutiner för mig och familjen. Kommer verkligen bli en rolig, spännande, stressig och fartfylld höst.