Igår blev det ännu ett besök på barnakuten Östra med en liten kille som hade svårt att andas. Redan efter lunch ringde förskolan och bad mig hämta Vincent som hostade något förfärligt och redan då hade jag en dålig magkänsla. Under eftermiddagen fick Vincent feber och den klassiska skällande hostan blev bara värre och värre. Vincent var fortfarande relativt pigg och jag tänkte att jag kanske skulle boka in ett läkarmöte i KRY-appen som vi använt tidigare för att kunna få medicin till Vincent och på så sätt undvika ännu ett besök på akuten. Efter bara 30 minuter fick vi prata med en erfaren barnläkare som snabbt och lätt skrev ut två olika sorters hostmedicin som sen Tom kunde åka och plocka ut efter jobbet.

 

Medan vi väntade på att Tom skulle komma hem lyckades Vincent slumra till en stund och vaknade sedan ledsen, hostandes och med den hjärtskärande väsande andningen. Tom kom hem och givetvis var det helt omöjligt trots diverse mutor att få i V mer än ett par droppar av den fruktansvärt illasmakande (och snordyra, Tom fick betala 500 spänn) medicinen. Med båda fönster på vid gavel lyckades V somna till igen och under tiden passade jag och Tom på att bre lite mackor till oss själva för att ha nått i magen innan vi eventuellt skulle behöva åka in. Bara minuter senare vaknade V igen och nu kippade han verkligen efter andan och jag vet att jag tänkte att "nu slutar han snart andas" även fast de vid de andra tillfällena vi varit inne sagt att det inte kommer att hända. Nu blev det fart på oss och snabbt som attan packade vi väskor och bar ut en alldeles matt liten kille till bilen och körde med ilfart mot akuten.

 

Väl på akuten möttes vi av en dörrvakt som med barsk ton informerade oss om att endast EN anhörig fick följa med barnet in pga mässlingsutbrottet. Detta oavsett om vi var vaccinerade eller ej (vilket vi givetvis är alla tre). Jag lämpade över alla grejer på Tom och så försvann mina två killar in på akuten. Det kändes som att hjärtat slitits mitt itu. Det är helt fruktansvärt att inte kunna få vara med sitt lilla barn när de är så pass sjuka även fast jag rationellt visste att han var i trygga händer och att allt mest troligen skulle gå bra (precis som det gjort de andra gångerna). Inte hjälpte det heller med alla gravidhormoner i kroppen som förstärker varenda känsla till tusen. Kämpade verkligen för att hålla tårarna borta när jag satte mig på en av stolarna placerade utanför akuten under en gasolvärmare.

 

I julklapp fick jag ett presentkort på Newbie-store av min älskade sambo. 500 kronor att köpa vilka bebiskläder jag vill är ju verkligen den ultimata presenten till en blivande mamma så jag blev verkligen jätteglad. Vi har ju rätt mycket kläder kvar från Vincent (särskilt i de större storlekarna) men det är något alldeles speciellt att få köpa lite plagg som bara är lillebrors egna. Efter att ha gått igenom alla Vincents gamla kläder insåg jag att det fanns en del som behövde kompletteras och i förra veckan fick jag äntligen tummen ur att åka iväg en sväng till Frölunda torg för att köpa minikläder.

 

Kom hem med ett underbart set i grått i storlek 50 och två bodys i storlek 56 och dessutom lite pengar kvar på presentkortet som jag tänkte spara till shoppingturer när lillebror väl är här och vi vet hur stor/liten han är och hur snabbt han växer. Kan knappt förstå att vår lilla pojke skall ha på sig de här pyttekläderna. Blir alldeles varm inombords bara jag tänker på det!

Nämen, för en gångs skull ett veckoinlägg som faktiskt kommer upp i tid. Inte illa Alice! Nu har vi passerat 75% den här graviditeten och det är mindre än 10 veckor kvar tills lillebror är beräknad men han kan lika gärna titta ut om 7 som om 13 veckor (hua det sistnämda hoppas vi verkligen inte). Nu har både jag och Tom fått oss en spark i baken att faktiskt börja fixa på riktigt inför lillen och har satt en lista på kylskåpet som sakta men säkert är tänkt att bockas av. Igår beställde vi t.ex. hem babyskyddet och om två veckor skall vi åka och shoppa loss på Gekås.

 

Barnet:

Lillebror är nu ca 41 cm lång och väger ungeför 1,5 kg. De flest organ är snart färdigutvecklade och bebisen skall egentligen bara växa på sig för att klara ett liv utanför livmodern. Jag tycker att rörelserna har ändrat karaktär en del vilket antagligen beror på att det börjar bli trängre där inne för honom. Nu istället för en massa pingpongkickar får jag stora tryckande rörelser där magen kan ta alla möjliga olika former vilket kan se rätt lustigt ut. Hicka gör han fortfarande flera gånger per dag (i ca 10 minuter i sträck) och man känner det även lätt med en hand på magen som ett regelbundet pulserande pick.

 

Jag:

Även denna veckan har varit rätt tuff men jag känner ändå att jag sakta återhämtar mig. Nu har jag lagt väldigt mycket åt sidan och fokus ligger verkligen bara på skola, familjeliv och graviditet i princip. Jag märker att magen tar mer och mer plats då jag kan bli rätt andfådd bara av enkla aktiviteter och livmodern övar med en hel del sammandragningar som nu kommer både i vila och när jag rör mig. Nu börjar det även bli svårare att hitta kläder som passar på morgonen då mycket gärna kryper upp halvvägs på magen och på kvällarna när jag tar av mig strumporna ser jag att fötterna börjat svullna en aning (även fast det är långt ifrån så illa som det var med Vincent tack och lov). Jag känner mig helt enkelt väldigt gravid och den klassiska ankgången har dessutom infunnit sig. 

 

Det som är mest påtagligt är dock längtan som slagit sig ner i mig. Jag ser så otroligt mycket fram emot att få träffa vår lille kille nu och även fast jag periodvis kan få lite panik över hur sjuttsingen vi skall klara av livet med två barn och hur jag skall räcka till som mamma för båda två så längtar jag något enormt efter att få träffa denna lilla nya människa. Det skall bli så spännande att få lära känna honom och se hur han ser ut vår lilla lillebror. Känner på mig att det kommer bli 10 lååååånga veckor tills jag slutligen har honom här i min famn.

 

Fredag hörni, gud så underbart! Jag ser bara mer och mer fram emot helgerna för varje vecka som går. Antagligen för att jag bara blir tyngre och tyngre och de här fredagskvällarna alltid kommer som en räddande ängel när hela hjärnan går på sparlåga. Helgens planer består i att åka och träffa vänner och låta barnen busa av sig på leklandet imorgon, städa och fortsätta rensa lite här hemma och på söndag skall jag dra in till stan och fika med ett gäng blivande mammor jag lärt känna via facebook. Ska försöka tanka lite energi inför veckan som kommer också såklart och det har utlovats filmmys imorgon kväll med Tom.

 

Idag efter jobbet åkte Tom och köpte lite thaimat till familjen med ett tomt ekande kylskåp på en ny restaurang som öppnat i närheten (maten var galet god!!) och då passade han även på att hämta ut en gratis babybox som vi beställt på apotek hjärtat. Kom ihåg att jag hämtade ut en del såna där boxar med Vincent och att det i de flesta mest var en massa reklam så jag blev verkligen förvånad när jag öppnade denna och möttes av en massa fina och bra grejer.

 

Som jag skrivit tidigare så läser jag just nu två kurser samtidigt, ögon och ÖNH. I praktiken är dock kurserna ganska så separerade och antingen så har man sin ögonpraktik först eller så börjar man med ÖNH och byts av efter halva kursens gång. I slutet har båda kurserna varsin tenta så tentaplugget kommer nog bli minst sagt intressant. Jag tillhör den halvan som fått börja med praktik på ögon och har den senaste veckan ägnat mig åt att försöka klura ut hur man rattar ett ögonmikroskop, hur man hittar synnerven i ögonbotten, hur man vänder på folks ögonlock och framförallt försökt förstå varför alla läkare envisas med att blanda de svenska och de latinska namnen på ögats strukturer hej vilt (mycket förvirrande för en som knappt har koll på ögats strukturer överhuvudtaget).

 

Och så klev vi äntligen in i vecka 30! Ja jag skriver äntligen eftersom förra veckan varit en riktig skitvecka och nu känns det dessutom som man är i nedräkning på riktigt. 75 dagar säger appen att det är kvar vilket både känns evighetslångt och superkort på samma gång. Än har vi ju en del kvar att fixa men känner inte så stor stress över det hela faktiskt. Däremot kan jag känna lite frustration att jag inte hinner med att pyssla och greja så mycket som jag kanske hade velat eftersom det ju är så himla mysigt men än är det som sagt 2,5 månad kvar så det skall nog hinnas med det också.

 

Barnet:
Nu är den lilla krabaten ca 40 cm lång och väger drygt 1,3 kg. Nu börjar de hår som hjälpt lillebror att hålla värmen, lanugohåren, att försvinna eftersom han nu själv kan reglera sin kroppstemperatur. Hos många bebisar finns det dock en del hår kvar när de föds och jag minns faktiskt att Vincent var lite luden över ryggen och axlarna när han föddes. Förutom att slå kullerbyttor där inne så hinner han tydigen också med att dricka ca 0,5 liter fostervatten per dygn som han sedan kissar ut.

 

Jag:

Ja jag har som sagt inte haft en särskilt bra vecka. Tenta- och husköpsveckan satte helt klart sina spår på ett ganska så otäckt sätt. Satt bland annat och skulle plugga i onsdags och blev från ingenstans JÄTTEYR och var sekunder från att kräkas. Så fort jag tittade på telefonen eller på datorn kom det tillbaks så jag fick helt enkelt stänga ner all elektronik och gå och lägga mig en stund för att få det att gå över. Dessutom har jag bara över en natt börjat känna mig tokgravid. Jag blir andfådd, magen är stor, sammandragningarna kommer allt oftare, hormonerna väller över vilket gör mitt humör helkasst stundvis och tröttheten har slagit mig som en stock i ansiktet. Det är först idag som jag börjat känna mig lite mer som mig själv igen efter att verkligen ha dragit i bromsen resten av veckan och bara gjort saker jag absolut måste eler som fått mig att må bra och koppla av. Ett riktigt wake up call helt enkelt och nu får det ta mig tusan bli ändring på torpet! Hur svårt får det lov att vara egentligen att bara ta det lite lugnare?

 

Så ja. Det var min vecka och det är först idag som jag börjat känna mig lite mer som mig själv igen. Graviditeten känns inte lika påtagligt tung och jag känner mig inte alls lika fylld till toppen av stress och ångest. Från och med nu skall jag vara riktigt försiktig med att ta ut mig så fullständigt fysiskt och psykiskt som jag gjorde och bara njuta av mina 8-12 veckor som är kvar som enbarnsmamma. Ledsen att denna uppdatering blev så fylld av negativitet men jag vill vara ärlig här i bloggen och jag vill dessutom varna andra om vad som kan hända om man inte tänker sig för ordentligt (gravid eller inte). Ta hand om er för ni har bara en kropp och den förtjänar att rås om!

 

Med graviditetsveckor förbipasserande i en rasande fart och en flytt stundande senare i vår med en liten nyföding insåg jag och Tom ganska snabbt att det finns mycket som behöver fixas med här hemma rent praktiskt. Vi har bott i lägenheten vi bor i nu sen vi flyttade hemifrån hösten 2012 och under den tiden har vi dessutom fått barn vilket innebär att vi samlat på oss en hel del grejer. Eftersom orken så sakta kommer minska ju tyngre jag blir och vi absolut vill slippa rensa med en nykläckt unge hemma så fick vi lite eld i baken och bestämde oss för att ta en heldag och rensa ur förrådet i lördags.

 

Förrådet har varit en liten ångestbubbla för mig. Varje gång jag varit nere där för att leta fram något så har jag mötts av en vägg av prylar som jag bokstavligen behlvt klättra över för att ens ha en möjlighet att ta mig in. Jag har lite på skoj sagt att jag aldrig vill flytta härifrån just för att jag då måste ta tag i och rensa där nere. Nu var det dock bara att bita i det sura äpplet och hugga in. Tom och Vincent åkte och hyrde en stor släpkärra medan jag gick ner och ställde mig och gick igenom ALLT.

 

 

Sopsäck efter sopsäck fyllde vi med gammal skit som vi knappt rört sen vi flyttade in och vi sparade så lite vi kunde av det där gamla sentimentala grejerna för att slippa ta med det till huset. 5 timmar stod vi där och rensade utan paus och skall jag vara ärig så var det riktigt kul. Fick mig rätt många härliga skratt när jag gick igenom gamla dagböcker och foton och tyngden som lättade från mina axlar när vi slängde upp den sista lådan på släpkärran var helt enorm. 

 

 

Nu är det bara 7 kartonger kvar där nere (varav två av dem är fyllda med Vincents urvuxna kläder) och trots att jag dyrt fick betala på söndagen med en värkande rygg så är jag så himla nöjd och stolt över vår insats. Att flytta till huset kommer verkligen bli en nystart för hela lilla familjen och då kan man inte ha med sig en massa gamla saker som bara kommer stå och samla damm. Nästa projekt blir att rum efter rum rensa ut även här uppe i lägenheten men det känns inte alls lika skrämmande nu efter vår förrådsrensning. Varför rensar man inte bland sina saker lite oftare för?

Hej hörni! Idag är det onsdag och jag har officiellt påbörjat mitt femte år som läkarstudent. Är inte det helt galet? Förra veckan tog dessutom min gamla klass (den jag skulle gått i om jag inte fått Vincent) examen vilket gör det hela ännu mer surrealistiskt. Min resa genom programmet tar visserligen lite längre tid pga två graviditeter och mammaledigheter, men vet ni va? Jag är inte ett dugg ledsen över det! Tids nog står jag också med det där diplomet i handen och vid min sida kommer jag dessutom att ha två fantastiskt goda ungar som jag älskar till månen och tillbaks. Livet är inte alltid raka spåret framåt (ganska så sällan faktiskt) och det är härligt att känna att man faktiskt kan gå sin egen väg utan att behöva klämma in sig i den där mallen om hur livet skall vara.

 

För min del drar termin 9 igång med två kurser parallellt; ÖNH (Öron-Näsa-Hals) och Oftalmologi (Ögon). Det känns lite konstigt att vi skall läsa två kurser samtidigt vilket ju inte tillhör vanligheterna på läkarprogrammet och jag har redan suttit och slitit mitt hår för att lyckas pussla ihop de båda kursernas scheman för att kunna lämna ett förskoleschema till Vs pedagoger på förskolan. Nu tror jag dock att jag lyckats få kläm på det hela och jag hoppas att det inte skall bli allt för rörigt att plugga till två olika tentor samtidigt för min gravidhjärna.

 

Då säger vi hej och välkommen till den tredje och sista trimestern. Hur fort har inte den här graviditeten gått egentligen? Jag får verkligen passa på att njuta nu den sista tredjedelen, både av det härliga med att vara gravid och att än så länge bara vara en familj på tre.

 

Barnet:

Lillebror är ca 39 cm lång och väger in på stadiga 1,2 kilo. Nu ökar han snabbt i vikt med upp till 200 g i veckan för att fylla ut den där skrynkliga huden. Det står på de flesta sidor att barnet är så pass stort nu att det kan sparka mot revbenen och det är nog bara en tidsfråga för lille karatekid där inne. Kommer ihåg dessa härliga sparkar med Vincent.. inte kanske det mysigaste jag upplevt! Hjärnan är nu så pass utvecklad att lilebror både kan reglera sin kroppstemperatur och sin andning.

 

Jag:

Ja eftersom den här veckan har varit helt crazy bananas har fokuset på graviditeten inte varit jättestort. På tisdag skall jag i alla fall tillbaks till barnmorskan och mäta mitt SF-mått och jag hoppas att det växt till sig som det skall så att jag slipper extrakontroller. Tittar jag på magbilderna och jämför hur jag känner mig så känns det ju verkligen som att magen växt men jag hoppas bara det är tillräckligt. Glömmer ofta bort att jag har en mage som sticker ut och senast idag råkade jag gå in i min mamma med den när jag skulle slinka förbi lite smidigt i dörren. Kan väl glömma det där med smidighet de närmsta månaderna.

 

Känns som att jag skriver det varje vecka nästan men är så förvånad över att jag kan få må så här bra. Det känns lite som att jag bara går och väntar på att jag skall känna mig tung och less men än så länge är jag verkligen inte där. Jag är till och med rätt så pigg större delen av dagarna även fast jag ju är lite degigare uppe i skallen och hormonerna gör att mitt tålamod inte är som det brukar. Känns så skönt att jag verkligen kan njuta av graviditeten och över att må bra eftersom jag har en helt annan upplevelse i bagaget att jämföra med.

 

Det som börja krångla mer och mer det senaste är dock sömnen. Jag behöver inte gå upp och kissa mer än kanske en gång varje natt men däremot sover jag väldigt lätt och vaknar ofta för att byta sovställning. Detta börjar bli lite av ett projekt eftersom jag sover med en kudde bakom ryggen och en mellan knäna. Antar att det bara är att vänja sig eftersom nyfödda gärna vaknar typ varannan timme den första tiden för att käka. Jag brukar försöka kompensera den taskiga nattsömnen med att lägga mig i tid på kvällarna och än så länge verkar den lösningen fungera ganska bra. Här kommer bilder på veckans kula:

 

Ja den här veckan går nog till historien som en av de mest händelserika veckorna i mitt liv. Inte nog med att jag skrivit en megatenta och haft praktiskt prov som jag varit så nervös inför att jag knappt kunnat sova (blev godkänd förresten, wohoo!!), så har vi också hunnit skriva på ett kontrakt på vårt alldeles egna radhus!

 

Ja i onsdags kväll stod det klart att vi vunnit budgivningen och vi packade in oss i vår lilla bil och åkte iväg till mäklaren för att skriva på alla papper efter två hela dagar med en riktig nagelbitare till budgivning. Det var väldigt roligt att äntligen få träffa säljarna som var väldigt härliga och vi åkte sedan hem och firade med lite pizza. Jag har inte riktigt hunnit smälta det hela ännu men det sjunker så sakta in att vi innan sommaren skall flytta och äntligen få bo i hus och det känns så otroligt roligt.

 

Eftersom julhelg och tentaplugg kommit emellan har jag inte hunnit visa er att vi för några veckor sedan blivit med vagn! Har i flera månader hållt utkik på blocket efter en Britax smile 2 som vi bestämt att vi vill ha till lillebror. Vi har varit supernöjda med Vincents Brio go men den var också begagnad redan när vi köpte den så nu är den så pass sliten att vi inte vill använda den till ett barn till. Plötsligt dök det i alla fall upp ett erbjudande som vi verkligen inte kunde tacka nej till så vi slog till direkt och fick en knappt använd smile till ett riktigt kanonpris.

 

Fyrverkerier, ballonger, konfetti och guldpokaler.. ja langa fram allt ni har för jag blev GODKÄND på tentan!!! Är fortfarand i chock och har säkert dubbelkollat det där resultatet 5-6 gånger bara för att verkligen förvissa mig om att jag inte sett i syne. Nu får jag väl snart överväga att helt sluta lyssna på den där magkänslan för inte hade den rätt om en flicka i magen och inte hade den rätt nu heller. Jag kanske dessutom skall ställa in mig på att föda innan beräknat med en förlossning på 20 timmar när jag ändå är igång?!

 

Firar just nu med en tallrik glass (ja ni vet mat och känslor!) och sen får jag nog sätta mig ner och börja förbereda mig lite mer noggrant inför fredagens praktiska prov. Försökte ta en selfie på lyckoruset jag känner just nu men inser att jag mest ser väldigt väldigt sliten och trött ut. Jaa hörni, detta blir ett dygn som jag gladeligen lägger på hyllan. T9 här kommer jag!

 

Godmorgon hörni! Tentan igår kändes väl sådär men nu är den i alla fall skriven och det är bara att invänta resultatet. Skall jag vara ärlig så orkar jag faktiskt inte bry mig så mycket. Just nu är mitt främsta fokus på mig, familjen och vår kommande lilla familjemedlem och just den här tiden kommer aldrig tillbaks. Då vägrar jag låta den överskuggas av onödig oro och stress. Omtentor är verkligen inte hela världen.

 

Såå, för att skifta fokus till nått roligare kommer här äntligen graviduppdateringen för vecka 28. Nu är det mindre än 3 månader kvar tills lillebror är beräknad och inte ens en vecka kvar tills vi går in i den tredje och sista trimestern.

 

Barnet:

Lillebror är nu nästan 38 cm lång från huvud till fot och har nu passerat sitt allra första kilo i vikt. Tydligen så kan han drömma nu där inne men frågan är vad det är han drömmer om egentligen? Om han skulle födas nu skulle han med största sannolikhet att överleva vilket känns helt sjukt med tanke på att vi ju ändå har tre månader kvar innan han beräknas komma. Han får gärna ligga kvar och tjocka på sig ett bra tag till.

 

Jag:

Ja förutom att jag just idag känner mig som om jag blivit körd genom en mangel så har veckan varit bra (tentaskrivning i nästan 6 timmar brukar ha den effekten). Den har präglats av en hel del halsbränna som jag försöker tämja med Novalucol. Det har väl fungerat sådär i ärlighetens namn så jag tror att det får bli en trip till apoteket för att inhandla Omeprazol som jag ju vet fungerar kanon.

 

Jag vet att jag skriver det nästan varje vecka men den här ungen ligger då aldrig stilla. Det känns ibland som att ha en enorm enkilos pingpongboll där inne och särskilt mycket aktivitet brukar det vara på kvällarna precis när jag skall sova vilket i princip gör det omöjligt att somna. Förutom att jag pga av detta ibland blir akut kissenödig så kan jag inte klaga för det är bra mysigt att känna sin alldeles egna bebis ligga där inne och brottas med sina egna fötter. Hans rörelser får mig alltid på gott humör om jag känner mig lite nere.

 

Jag försöker så gott jag kan att undvika tunga lyft och att göra saker hemma som innebär att jag behöver arbeta med ryggen väldigt böjd eftersom det oftast tillslut leder till att jag får ont i ryggen. Är jag dock ensam hemma med Vincent så är det lättare sagt än gjort och dessutom har jag extremt svårt för att lämna saker jag vill göra tills senare när Tom kommer hem och kan hjälpa mig. Det är alltid jag som t.ex. lämnar Vincent på förskolan på morgonen och jag gissar att det bara kommer bli bökigare ju större jag blir att hjälpa honom på med skorna eller jaga ifatt honom när han inte vill klä på sig. Än så länge så går det ju ändå rätt bra.

 

Det kan inte vara lätt för Vincent med en mamma som bara blir mindre mobil för varje vecka som går. Det är nu jag är väldigt glad över att Vincent ändå är så pass stor att han faktiskt klarar mycket själv för jag kan bara föreställa mig hur knepigt det hade varit med en liten 1,5 åring hemma istället.

 

Här kommer veckans bilder på kulan som trots att den fortfarande är rätt liten börjar vara i vägen:

 

 

Hade tänkt skriva och lägga upp veckans preggoinlägg men kände att jag istället behövde få ur mig lite kvällstankar så här dagen innan tentan. Helgen har varit helt uppslukad av plugg och stressen har framkallat både obehag och huvudvärk. Det känns som att jag för varje tenta som går blir mer och mer nervös men jag tror det har att göra med att man ju verkligen vet hur det känns att klara sig och man vill bara såååå gärna att allt jobb man lagt ner skall vara tillräckligt. Som alltid försöker jag intala mig själv att det inte är hela världen om det inte går vägen men jag vet ju också att en omtenta skulle innebära ännu mer från min redan ganska slitna hjärna och bäst skulle jag nog må om jag slapp den där himla omtentan. Bäst att inte ta ut något i förskott och helt enkelt se hur det går imorgon!

 

Tom gick en sväng till affären förut och var så snäll och tog emot min lilla tentasnacksbeställning. Det är superviktigt att fylla på med vätska och energi när man sitter och skriver så länge (6 timmar för min del) men det viktigaste av allt är nog ändå att grunda med en god natts sömn. Nu brukar ju mina nätter kanske inte vara fullt så goda som när jag inte är gravid men jag skall i alla fall ge det bra förutsättningar genom att lägga mig i tid och avsluta dagen med att lyssna på gravidpodd. Stort lycka till till er andra som också skriver tenta imorgon! Oavsett vad så är ni grymma hela högen och jag håller tummarna för att det går bra för oss alla!

Dagarna bara tickar på och nu är det 4 dagar kvar till tenta. Jag vet i ärlighetens namn inte hur det kommer gå. Det som är väldigt frustrerande med att vara gravid är att hjärnan inte är 100%. Jag är inte lika skärpt som jag brukar vara och det är väldigt frustrerande att inse att det helt enkelt bara inte går att ta in lika mycket information, köra på lika hårt och komma ihåg lika mycket som mitt ogravida jag brukar kunna. Svårt att acceptera helt enkelt men det är ju bara att finna sig i det och göra det bästa av situationen.

 

Var en sväng i stan igår då jag hade mitt första "mäta magen"-besök hos min barnmorska. Allt såg fint ut med mig och bebisen förutom att jag låg längst ner på normalkurvan med ett SF-mått på 23 cm (mått mellan blygdbenet och övre delen av livmodern). Min barnmorska verkade inte så orolig utan trodde att det nog hade att göra med att lillen låg med kroppen tvärs över magen men jag skall ändå dit om 2 veckor igen för att kontrollera så att livmodern har växt till sig. Jag upplever ju magen som betydligt mindre än med Vincent så själv vart jag inte heller särskilt förvånad även fast jag skulle ljuga om jag sa att det inte väckte en liten nypa oro från min sida. Hjärtljuden var i alla fall fina, mitt blodtryck lågt och bra, ett Hb på 120 och en viktuppgång på ca 6 kg allt som allt hittills.

 

 

Jag och barnmorskan hann prata lite om skolan också och ibland kan det vara skönt att bara få höra från någon annan att det man gör är mer än tillräckligt och att det ju faktiskt inte alls är hela världen om det skulle bli så att jag måste trappa ner skolan lite mot slutet av graviditeten. Det värsta som kan hända är ju att jag får ta igen det i höst. Givetvis är ju det allra viktigaste att jag och bebisen får må bra utan att känna att jag måste prestera på topp trots att min kropp håller på att producera och bära runt på en annan människa.

 

Efter barnmorskebesöket mötte jag upp Josefin och tillsammans lunchade vi på Steinbrenner och Nybergs sopp- och tårtbuffé. Jag var på riktigt så mätt efteråt att jag inte kunde röra mig på säkert 40 minuter så när Josefin traskade tillbaks till jobbet satt jag kvar en bra stund och bara njöt av lugnet. 

 

 

Idag skall jag däremot inte lämna lägenheten (mer än för att lämna och hämta V). Min klasskompis Emelie kommer hit strax och tillsammans skall vi traggla oss igenom lite tentafrågor. Önska oss lycka till för det kan i alla fall jag behöva!

God morgon hörni! Idag är det tillbaks igen till rutinerna (läs tentaträsket) som gäller. Lyckades dock försova mig imorse vilket gjorde att jag valde att stanna hemma och plugga, i alla fall fram till lunch, men nu så är jag igång. Tom har sin sista semesterdag idag vilket innebär att Vincent skall tillbaks till föris imorgon. Tror han har längtat efter alla kompisar så det blir nog kanon även fast det varit ganska skönt att slippa oroa sig över alla förskolebaciller i två veckor.

 

Inledde året med ett pass på akuten igår. Det var verkligen kul att få komma dit och träffa mina goa kollegor trots att vi stundtals hade rätt lite att göra. Fick dock hemsk smärta från fogarna av någon anledning under de första timmarna av passet (dålig tajming liksom då jag verkligen inte har besvär med foglossning varje dag) så skall jag jobba något mer innan lillprinsen tittar ut skall jag försöka komma ihåg att ta med värmekudde och Alvedon.

 

Det blev ingen veckouppdatering förra söndagen eftersom det ju var mitt i julhelgen och jag befann mig i sommarstugan. Igår gick jag in i vecka 27 och det känns verkligen som att hela december bara rusat förbi. Bara två veckor kvar tills jag går in i den tredje och sista trimestern. Känns verkligen som det var alldeles nyss som jag blev gravid.

 

Barnet:

Lillebror väger nu nästan 900 g och är drygt 35 cm lång, som en bowlingkägla enligt en av mina appar. Efter att ha haft ögonen slutna i många månader kan han äntligen öppna och stänga sina ögon. Han jobbar fortfarande på att lägga på sig underhudsfett men än är huden fortfarande för stor i förhållande till hans lilla kropp. Huden skyddas dock av ett tjockt lager med fett som kallar vernix/fosterfett. Ögonfransarna är fullt utvecklade och liknar han sin storebror det allra minsta så innebär det lååååånga sådana. Många appar skriver dessutom om att barnet kan få hicka i magen och japp, det har jag börjat känna. Kanske inte alltid jätteroligt när man skall sova då det kan hålla på i flera minuter hehe.

 

Jag:

Jag känner mig fortfarande ganska liten om magen (särskilt om man jämför med graviditeten med Vincent) men jag har börjat märka att jag råkar stöta in i saker med magen och att det ibland kommer ett litet flås eller stön när jag t.ex. skall sätta mig i bilen eller böja mig ner och plocka upp nått från golvet. Magen börjar helt klart vara lite i vägen.

 

Tröttheten är inte lika påtaglig längre (eller så har jag vant mig) men å andra sidan har jag drabbats av hemsk halsbränna istället. Humörsvängningarna är dessutom tillbaks (förlåt familjen) och har fortfarande en del problem med ryggvärk, foglossning och sammandragningar när jag varit igång lite för mycket. Är så glad att jag har en sån förstående sambo som tar över när jag måste vila.

 

Det som nästan är mest irriterande är att mina slemhinnor i näsan svullnat upp så jag konstant går runt och är lite småtäppt i näsan utan att för den sakens skull vara sjuk. Så länge jag bara slipper svullna i kroppen så mycket som jag gjorde sist så kan jag i och för sig ta all nästäppa i världen.

 

Lillebror lever verkligen rövare där inne nu för tiden. Jag kan ligga länge och titta på hans akrobatkonster när han studsar som en boll från sida till sida. Imorse kom Vincent och kröp upp bredvid mig i sängen och la sig bakom mig och då var det full rulle på karate kid i magen samtidigt som jag hade två små kalla fossingar från min treåring mot min hud innanför täcket. Sååå mysigt!

 

Det känns som jag kan skriva på i evigheter men nu skall jag avrunda och avsluta med veckans mage innan det är dags för mig att göra mig i ordning för ett jobbpass denna nyårdag:

 

Ligger nerbäddad i sängen och väntar på att de värsta fyrverkerismällandet skall klinga av så att jag äntligen kan få sova. Har haft en supermysig nyårsafton med vänner som avslutades i mjukiskläder tillsammans med mannen i mitt liv på vår balkong, blickandes ut över ett hav av färgexplosioner. Ni skall få se lite mer bilder från vårt nyårsfirande men det får bli en annan dag när inte ögonlocken är tunga som tegelstenar.

 

Tack 2017 för allt men nu blickar vi framåt mot ett nytt, spännande och händelserikt år. Vi har mycket kul framför oss men framförallt skall vi utöka familjen med ännu en liten skatt! 2018 är året vi blir tvåbarnsföräldrar. Jag hoppas ni vill hänga med på resan!