Kaoset hemma
Ja då var kaoset ett faktum. Inte nog med att vi lever i vår lilla bebisbubbla där halvdruckna kaffekoppar, kräkhanddukar och diverse av Vincents leksaker slåss om bästa platsen på soffbordet så har vi nu även börjat flyttpacka. Högen med flyttlådor i vardagsrummet växer sig större och större medan lådor, garderober och väggar töms på grejer vi förhoppningsvis kan klara oss utan i två veckor.
Helt plötsligt så känns det mer verkligt att vi verkligen skall flytta ifrån vår älskade lilla lägenhet och både jag och Tom ser verkligen så galet mycket fram emot den här flytten. Det kommer nog allt kännas lite sorgset att lämna stället där vi bott i nu snart 6 år, där både Vincent och Charlie spenderat sin första tid i livet och där vi har så många fina minnen. Å andra sidan skall det bli SÅ skönt att slippa kånka saker upp och ner för alla dessa trappor, att inte behöva gå 200 meter bara för att slänga soporna, att bara kunna öppna dörren och släppa ut barnen i trädgården medan man lagar mat, att kunna köra tvättmaskinen och diskmaskinen samtidigt (för mycket för våra säkringar just nu haha), att kunna grilla.. ja skall jag fortsätta?? Vi är ju båda uppvuxna i hus och även fast det är mycket som är rackarns smidigt med lägenhet så känns det bara helrätt att vi äntligen skall få flytta tillbaks till ett hus igen. Hoppas att ni inte tycker det är allt för tråkigt med flyttuppdateringar för det lär bli en hel del av den varan framöver!
Ett dygn på landet
Det ekar lite tomt här inne just nu, delvis på grund av att vi har fullt upp med att bara vara här och nu med vår nya lilla familjemedlem men kanske framförallt för att min dator fullkomligt havererat. Den är verkligen enormt seg just nu och stänger dessutom av sig så fort den får lite för mycket att jobba med vilket är sjukt frustrerande. Har inte riktigt lust att lägga pengar på en ny dator just nu så får hoppas på att en ominstallation på något magiskt vis skall daska nytt liv i den igen.
Idag har vi kommit hem efter att ha spenderat ett oerhört mysigt dygn i vår sommarstuga. Min mamma är ledig varannan onsdag och frågade om vi inte ville följa med henne ner och mysa lite och vi var inte sena att hänga på. Var nästan lite surrealistiskt att kliva över tröskeln då det ju var alldeles nyss vi var där, men då med lillebror fortfarande i tryggt förvar i magen. Minns att vi sa då att vi skulle vara fyra nästa gång vi kom dit. Fick flashbacks från när Vincent var mini då vi spenderade en hel del av hans första tid i sommarstugan eftersom Vincent var en ganska så skrikig bebis och vi kände oss väldigt instängda i lägenheten. Ljuvligt att få mysa där ett helt dygn i alla fall utan en massa måsten och dessutom att få ha sin egen mamma nära till hands som avlastning vilket aldrig är fel.
Passade även på att åka förbi mormor och morfar en sväng och visa upp deras nya barnbarnsbarn och de blev verkligen överaskade och glada.
Nu är vi som sagt på hemmaplan igen och laddar inför helgen då vi äntligen skall ta tag i flyttpackandet. Nu är det ju bara två ynka veckor kvar innan vi får nycklarna till radhuset och förutom att vi ju rensat en hel del och fyllt några lådor med saker vi inte använder har vi inte packat en grej. Det kanske är dags nu liksom?! Första steget blir att åka till IKEA och inhandla flyttlådor så det får bli morgondagens projekt efter att vi varit och vägt lillen på BVC imorgon. Nu skall jag ta och mata Charlie som jag hör håller på att vakna till i babysittern och sen skall jag ta med mig honom och mysa i sängen framför Robinson med lite godis som Tom så snällt är iväg och handlar. Hoppas ni får en mysig torsdagskväll!!
Han har fått ett namn
Tänk, om bara några timmar blir vår lilla kille en hel vecka gammal. En vecka som fullkomligt susat förbi. Det är rätt intressant det här hur tiden kan upplevas gå så olika fort. Sista veckan som gravid var ju inte direkt lika susande om man säger så. Vi har fått en så snäll liten bebis som mest bara sover och äter men de senaste dagarna har han börjat vara lite mer vaken på förmiddagarna i alla fall och det är så ljuvligt att få titta in i hans små pigga ögon. Längtar så efter att få lära känna hans lilla personlighet mer samtidigt som jag försöker njuta till tusen av att han är så pytteliten.
Igår hade vi våra första besökare här hemma i form av Toms syster och pojkvän samt min bästa vän Josefin, Charlies gudmor. För ja, nu har lillebror äntligen fått ett namn. Känns lite konstigt att säga hans namn fortfarande då "lillebror" är så invant vid det här laget men det kommer nog snabbt att landa här hemma.
Idag har vi istället haft Toms släktingar på besök och på eftermiddagen packade vi in oss i bilen och körde hem till mina föräldrar för att byta däck på bilen. Vi fick ju liksom inte riktigt gjort det förra helgen eftersom jag låg och födde barn. Vi har även passat på att spendera mycket tid ute på gården de senaste dagarna eftersom vädret verkligen varit magiskt och annars luffsar vi mest runt här hemma i vår lilla bubbla. Min kropp är ju långt ifrån återhämtad än och därför känns det ganska skönt att ha möjligheten att sätta sig ner och vila en stund utan en massa måsten. Precis som under graviditeten får jag betala i form av framförallt värk om jag tar ut mig för mycket så försöker att hålla ett lagom tempo.
Ja vilken vecka! Så mysig och härlig på så många sätt och det känns så lyxigt att få gå hemma hela familjen och bara få bekanta sig med allt det nya. Ser fram emot ännu en familjevecka innan vi skall försöka hitta tillbaks till någon form av vardag igen. Skulle ljuga om jag sa att det inte skämmer mig lite att Tom skall tillbaks till jobbet och jag skall ha hand om båda barnen själv men det kommer säkert gå bra. Dessutom närmar sig flytten till vårt radhus nu med stormsteg så det känns verkligen som att framtiden är ett oskrivet blad. Vi har verkligen en spännande tid framför oss!
Nu skall jag sluta svamla och stänga ner datorn för att få lite välbehövlig sömn. För trots att Charlie än så länge sover rätt bra på nätterna så är man ju ändå rätt slutkörd såhär på kvällen. God natt och sov gott hörni!
Hej från bebisbubblan!
Vill bara börja med att tacka så hemskt mycket för alla gratulationer och lyckönskningar som vi överösts med de senaste dagarna. Är verkligen helt överväldigad och så otroligt tacksam! Vi börjar så sakta att landa här hemma i allt det nya. Vardagen rullar ju liksom på på ett helt annat sätt när man redan har barn och lillebror har mycket snabbare än vad jag upplevde med Vincent blivit en sån självklar del av livet. Vi njuter verkligen här hemma av varje sekund i denna bubbla och att få ha ett litet sovande knyte på bröstet. Det är nästan så att jag och Tom slåss om vem som skall hålla i honom just nu eftersom vi ju båda är så mycket mer medvetna denna gång om hur snabbt tiden går när man har en liten nyföding.
Bebbisbubblan kommer ju dock med mycket saker som är mindre trevligt också och det skall inte stickas under stolen med. Att vara nyförlöst är ingen dans på rosor och det talas det ju extremt lite om överlag tycker jag. Mjölkstas, såriga bröstvårtor, eftervärkar, svag och ömmande rygg, degmage, svullet underliv.. ja man kanske inte är på tiptop rent kroppsligt än även fast det verkligen går åt rätt håll. Den enorma hormonomställningen som slår till efter ca 3 dagar har inte heller varit helt lätt med mycket känslor, både total lycka och överväldigande kärlek men också känsla av ensamhet och otillräcklighet. Jag har dessutom svullnat upp något extremt och får deja vu från graviditeten med Vincent med korvfingrar och strumpränder på anklarna.
Allt går dock åt rätt håll och sakta men säkert återhämtar sig ju kroppen. Det är helt fantastiskt vad kvinnokroppen kan klara av egentligen. Som tur är har jag världens bästa distraktion från de saker som är lite kämpiga i form av en 4 kilos guldklimp. Nu känns det ju inte riktigt som man skall ropa hej än när han inte ens är en vecka gammal men än så länge har vi hand om en väldigt lugn och extremt sömnig bebis som endast gör väsen av sig när han måste vara naken eller om det kniper till lite i magen. Det känns som att man kan sitta och bara titta på honom i all evighet och att se hur snabbt Vincent tagit sig an sin roll som storebror får hjärtat att nästan spricka av kärlek. Vilken vinstlott jag dragit i livet att ha fått bli mamma till dessa två killar alltså!
Nu skall jag ta och borsta tänderna och krypa ner i sängen, utan halsbränna och liggandes på rygg ÄNTLIGEN! Det ni!
Han är här!
Ja jag gissar att ni redan listat ut vid det här laget att lillebror äntligen är här. Bara en timme efter att jag kommit hem efter att ha varit och fått information om SWEPI-studien och fått tid för igångsättning dagen därpå gick nämligen mitt vatten och 22.37 den 14e april var vi så äntligen tvåbarnsföräldrar.
Litet SF-mått men ut kom en stor kille på 4120g och 53 cm lång. Helt perfekt!
Vi mår alla bra och stannade på BB 1,5 dygn då jag förlorade en del blod och inte var helt pigg. Nu har vi precis kommit hem, ätit lite lunch och fått hem världens stoltaste storebror. Tom och lillen, som ännu inte har något namn, ligger just nu och sover i sängen och jag och V sitter och fikar framför Netflix i soffan. Skall givetvis berätta mer om allt när vi landat lite men just nu njuter vi bara av att få vara i denna bubbla.
Är så kär i denna lilla böna så det känns på riktigt som att hjärtat skall sprängas och att då få se mina två hjärtan tillsammans är nästan bara för mycket. Mina älskade barn. Kärleken är obeskrivlig!
BF + 6 och lite goda nyheter
För varje dag som går så börjar man liksom tvivla på att det faktiskt finns en bebis där inne överhuvudtaget. Igår fick jag upp hoppet en smula då jag under förmiddagen hade en hel del starka sammandragningar men det hela la sig vid lunch och fortfarande lyser värkarna med sin frånvaro.
I ärlighetens namn så är det inte själv graviditeten som gör att man blir så less egentligen utan det är framförallt det psykiska som är extremt jobbigt. Att ständigt gå och vänta på att något kanske händer, att varje morgon vakna upp besviken över att inget hänt, att möta alla kommentarer som får en att känna sig fullkomligt värdelös på att framkalla värkar (som om jag självmant väljer att gå över tiden liksom?) och att inte kunna planera in något alls på flera veckor och låta livet stå på paus eftersom det ju kan hända "när som helst nu" tär verkligen på psyket. Upplever att jag blir mer och mer introvert ju längre jag lever i den här bubblan och jag känner inte alls igen mig själv. Vill ha tillbaks mitt glada och ognälliga jag, bums!
Magen i vecka 33! Känner mig absolut inte lika fräsig med 41-veckorsmagen X'D
För att lätta upp stämningen tänkte jag i alla fall dela med mig av lite goda nyheter också. Igår ringde jag och anmälde mig till SWEPI-studien och skall redan imorgon förmiddag få komma på informationsmöte och lottning på Östra. Antingen kommer jag då alltså att sättas igång redan på söndag eller så får jag vänta ytterligare en vecka. Det är alltså 50% chans att bebis kommer redan på söndag/måndag vilket alltid är något att hänga upp sig på.
Igår kom även resultatet på hudtentan som jag skrev där i vecka 39 (känns som typ 2 månader sen haha) och tro det eller ej men jag blev godkänd, och det med råge! Blev så glad att jag gjorde en liten segerdans i soffan igår och jag är så ruskigt stolt över mig själv. Det känns helt fantastiskt skönt att få gå på mammaledighet utan att ha en enda grej efter mig i skolan!
Nu skall jag återgå till min väntar på värkar-bubbla och kika på Paw Patrol med Vincent i soffan! Det är ju fredag den 13onde idag så idag lär det väl inte bli någon bebis ändå, hehe.
BF + 5, vattkoppor och igångsättning
God morgon såhär 5 dagar över tiden! Bebis fortfarande i magen och nu har jag även Vincent hemma på heltid fram till förlossningen då det går vattkoppor på hans avdelning. Alltså tajmingen! Bröt ihop totalt när jag fick reda på det i tisdags när jag hämtade honom på eftermiddagen eftersom jag inte vet hur jag skall orka aktivera min busiga kille nu som höggravid. Håller verkligen tummar och tår för att det drar igång snarast nu så att vi istället kan få vara hemma hela familjen.
Igår var jag hos barnmorskan för förhoppningsvis sista gången. Fick vräka ur mig lite av alla mina tankar och även fast min BM inte kan göra så mycket så var det ändå skönt att någon ville lyssna lite på alla mina miljoner tankar som snurrar runt i huvudet nu när man bara går och väntar och känner efter. Allt såg fint ut med bebisen i alla fall och mitt SF-mått låg på 35 cm så jag följer fortfarande min kurva. Min BM gissade på att bebisen kommer väga 3700g så vi får väl se sen när han kommer ut om han är större än brorsan trots allt (Vincent vägde 3390g).
Fick även information om den så kallade SWEPI-studien som genomförs nu på flera sjukhus i Sverige. Kort sammanfattat vill man titta på skillnaden mellan att sättas igång en eller två veckor över tiden efter det att man nått 40 fullgångna graviditetsveckor. Tänkte att jag skall ringa och anmäla mig idag och i så fall kommer jag få komma in på informationssamtal på söndag eller måndag och då också lottas att antingen sättas igång direkt (eller dagen efter lite beroende på hur mogen man är) alternativt att sättas igång som vanligt efter två veckor. Med min vanliga otur så lär jag väl givetvis bli slumpad till den sena gruppen, hehe. Förhoppningen är ju trots allt ändå att jag kommer igång av mig själv innan dess så jag slipper sättas igång alls.
Nu skall jag dricka upp mitt te och sen får jag nog samla krafterna och bege mig ut på gården med Vincent en stund. Vi kan ju inte sitta i pyjamas framför tvn heeela dagen lång.
Ps. Följ mig på snapchat (Alvert1993) och instagram (alvert93) om ni är nyfikna och vill ha fler uppdateringar om "läget" ;)
BF+3 och ingen bebis i sikte
God morgon alla goa! Märker på statistiken att ni är precis lika nyfikna som vi är på när lillebror tänkt titta ut så jag måste tyvärr meddela att han han fortfarande ligger tryggt inne i magen och gosar. Tre dagar över tiden idag och varje dag känns på riktigt som en vecka. Från ingenstans så känner jag mig helt plötsligt sjukt otymplig och har svårt att ens få på mig strumporna på morgonen. Känner även att kroppen börjar svullna en aning och får lite panikkänslor över det hela även fast min rationella sida vet att det inte kommer att bli lika illa som det var sist.
Nu börjar kommentarer som "känner du något än?" och "skulle inte bebisen varit ute typ igår?" så smått ramla in och tro mig, hade jag fått bestämma hade han kommit redan förra veckan. Visst, sammandragningarna som kommer gör ibland lite mer ont än vanligt men igår hade jag t.ex. ovanligt lite sammandragningar och det kändes verkligen som att det här kan dröja bra många dagar till.
Igår hade jag Vincent hemma eftersom det var studiedag för hans del. Sjukt dålig tajming om du frågar mig eftersom jag känner mig som världens sämsta och tråkigaste mamma just nu. Orken är slut och jag får så extremt dåligt samvete när han vill fäktas med mig med sina svärd eller sitta och leka med bilar i hans garage och jag måste säga nej för att jag helt enkelt inte har energi nog. Nä, det skall bli otroligt skönt att snart få tillbaks min egen kropp igen även fast jag är högst medveten om att det väntar helt nya utmaningar på andra sidan förlossningen.
På eftermiddagen sen kom Josefin hem till mig för att pigga upp mig en smula. Vincent fick leka av sig lite och när han gått och lagt sig satte vi oss och försökte muta ut bebisen med kladdkaka och alkoholfritt bubbel. Josefin har ju spenderat 2 månader i Asien på resande fot och kom hem för en vecka sedan och vi var lite oroliga att hon inte skulle hinna träffa mig med den stora kulan men nu har vi redan hunnit ses två gånger, haha.
BF + 1 med altanhäng i solen hos päronen // BF + 2 med gårdagens bebismuta
Idag är planen att göra absolut INGENTING. Känner i hela kroppen att det är precis en sån dag jag behöver. Sitter just nu i sängen framför gårdagens robinsonavsnitt och har faktiskt lite molvärk i ryggen men har ju inbillat mig sååååå många gånger att det är något på g så tror tyvärr bara detta är klassisk "jag rörde mig lite för mycket igår fast jag inte borde för att jag är höggravid"-värk. Imorgon väntar besök hos barnmorskan och då hoppas jag få lite besked om hur vi går vidare om han fortsätter envisas med att bo kvar där inne. Önskar er en trevlig tisdag!!
"Ingen graviditet är den andra lik"
Fick en kommentar för någon vecka sedan om jag hade några tankar kring varför mina graviditeter varit så extremt olika och jag tyckte det var en väldigt intressant fråga så tänkte att jag skulle lyfta den här i ett eget inlägg.
Mina två graviditeter har varit som natt och dag. Med Vincent blev jag sjukskriven på grund av trötthet i vecka 19 och låg i princip och sov/vilade större delen av den graviditeten. Magen började synas väldigt tidigt och jag köpte mina första mammabyxor redan i vecka 10 om jag inte minns fel. Jag gick upp över 30 kg och var så svullen att jag på fullaste allvar gick på bröllop någon månad innan BF i foppatofflor. Med den enorma magen kom givetvis en massa bristningar och min hy var katastrofdålig med finnar överallt. Mot slutet var jag så ofantligt less att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen och allt var fysiskt och psykiskt väldigt väldigt tungt.
Vecka 11 med Vincent i magen och alldeles för små byxor!
Med lillebror hade jag ett helt annat utgångsläge. Jag var fast besluten innan vi ens började försöka skaffa barn att ge en graviditet de bästa möjliga förutsättningarna för att inte historien skulle upprepa sig själv. Jag skulle inte säga att jag var världens atlet när jag blev gravid men cyklade ändå till och från skolan varje dag och vägde dessutom 5 kg mindre än när jag blev gravid med Vincent.
Under graviditeten har jag mått väldigt bra, särskilt under första och andra trimestern. Magen syntes betydligt senare den här gången och jag har under hela graviditeten varit mindre vilket gjort att jag inte fått några nya bristningar. Om det har att göra med att jag nu endast gått upp 14 kg totalt jämfört med mina 30 sist eller om bebis helt enkelt bara ligger annorlunda är det ingen som riktigt vet. Denna gång har jag inte tyckt att den fysiska biten varit lika jobbig som sist utan det som varit jobbigast har varit att hjärnan fungerar så mycket sämre när man är gravid. Har verkligen fått brottas med det eftersom jag ju pluggade in i det sista och det har i perioder varit mycket frustrerande att känna sig oskarp i sinnet.
Bild från förra helgen i Bosared där det fortfarande låg snö på marken
På mig stämmer verkligen "ingen graviditet är den andra lik" på pricken. Det är mycket krämpor man bara måste acceptera när man är gravid och visst har jag fått min beskärda del av dem. Halsbränna, urinläckage, foglossning, migrän, humörsvängningar, sömnsvårigheter.. ja listan kan göras lång. Vissa har en "piece of cake"-graviditet och vissa har det skit rätt igenom och det finns inte så mycket att göra åt saken. Här kommer dock en liten lista på saker som jag gjort som jag tror hjälpt mig att må bättre den här graviditeten:
- Jag har hållt igång, mycket tack vare att jag har en liten 3åring att jaga efter och försökt tänka lite mer på vad jag stoppat i mig. En liten promenad i sakta mak klarar de flesta av (med undantag givetvis) och det gör så gott för både kropp och knopp.
- Jag har varit höggravid på vintern/våren och sluppit svälla upp mitt på högsommaren. Nu har ju inte alla lika lätt att bli gravida men att bebis föds nu under våren är absolut ingen slump om man säger så ;D (Vincent är född 1/8)
- Jag har använt stödstrumpor nästan varje dag från tidigt i graviditeten för att minska svullnad och trötta fötter
- Jag har sluppit stressa över den ekonomiska biten som var ett stort orosmoment första graviditeten
- Jag har både gamla och nya vänner som är gravida runt mig som jag kan ventilera mina tankar med
- Jag har lättare kunnat se förbi det jobbiga eftersom jag ju vet vad man får ut i slutändan av den här resan!!
En kombination av ren tur, förberedelser och att jag aktivt gjort saker för att minska besvär jag haft är nog sammanfattningen av det hela och jag säger som jag sagt så många gånger förut, jag är så OTROLIGT tacksam över att jag fått må så bra större delen av den här resan och jag är så stolt över vad jag och min kropp klarar av. Det skall bli mycket spännande att se om även de båda förlossningarna skiljer sig lika mycket som graviditeterna gjort! Snart vet vi!
BF är här!
9 långa månader har så äntligen nått sitt slut. Idag är dagen som lillebror är beräknad att födas enligt rutinultraljudet. Nu är nedräkningen avklarad och om han inte väljer att titta ut idag börjar vi räkna upp igen. I Göteborg får man välja mellan igångsättning och överburenhetskontroller i en vecka till när man gått två veckor över tiden och är det nått jag verkligen inte har lust med så är det att vara gravid längre än det absolut är nödvändigt så för mig är det nu max 2 veckor kvar (förhoppningsvis betydligt mindre tid än så). Än så länge har jag dock inga som helst känningar på att han skulle vilja ta sig ut men det hade jag å andra sidan inte med Vincent heller innan det drog igång med ett brak.
Men nu skall vi inte hänga läpp, dagen är inte slut än. Idag skall vi på släktkalas i Stenungsund och dessutom är det ju lördag, Vincents favoritdag på hela veckan, vilket innebär lördagsgodis så det får nog bli en trip till Hemmakväll idag för hela lilla familjen innan vi åker hem igen. Ikväll skall jag och Tom, förutom att proppa i oss godis, titta på senaste Beckfilmen på cmore. Mysmysmys och bara massa positiv energi som sagt!
Känns ju nästan som igår jag fick det där plusset på stickan??
Berg- och dalbanan i vecka 40
Usch vilken fruktansvärd dag jag hade igår. Egentligen inget fel på själva dagen men hade sovit katastrofdålig på natten då jag hölls vaken mellan 10-02 av en galning till bebis som gång på gång borrade ner sitt huvud ner i mitt bäcken vilket framkallade en massa nervsmärtor som strålade ut i ljumskar, höfter, rumpa och ända ut i tårna. Det gjorde så fruktansvärt ont och även fast jag lyckades slumra till mellan varven vaknade jag varje gång jag fick en ny "elstöt". Var därför helt slut under dagen och det tillsammans med skitvädret påverkade verkligen mitt humör som det senaste ju varit på topp.
alvert93 på snapchat för den som vill följa mig där!
Fick i alla fall lite finbesök i form av Carolin och hennes lilla Frank några timmar mitt på dagen vilket fick tiden att gå men på kvällen sen höll jag nästan på att bryta ihop. Vi går bara och väntar och väntar och igår kände jag för första gången att "Nä fasen, han kommer stanna där inne i två veckor till.. han kommer inte alls komma inom de närmsta dagarna", vilket verkligen fick mig att deppa ihop totalt. För varje dag om går kommer vi ju närmare flytten och jag vill verkligen kunna vara i bebisbubblan i några veckor utan att behöva tänka på att packa flyttlådor.
Idag vaknade jag som tur var mer utvilad och med ett mycket bättre humör. Tog en promenad i solen (!!) efter förskolan och fyllde på med en massa positiv energi så nu känns livet lite lättare igen. Dagarna går verkligen upp och ner såhär i slutet helt klart. Får fortfarande lite panik över tanken på att kanske behöva gå över mer än med Vincent (7 dagar och en timme för att vara exakt) och ni kan väl hålla tummarna för mig att det inte blir så. Nu skall det bli fantastiskt med helg eftersom dagarna brukar gå betydligt mycket fortare än under veckorna (det är väl konstigt?) och jag skall bara fokusera på att försöka behålla min positivitet och inte sugas upp i "han kommer aldrig komma"-känslorna. Han kommer komma och det ganska så snart dessutom. Snart är han här i min famn!
Fyller frysen
Aj aj aj min stackars rygg! Energin jag haft de senaste dagarna har gjort att jag nog halvt tappat omdömet för vad min stackars tunga kropp orkar med så här i vecka 40. Vaknade redan strax efter 5 imorse och kunde för mitt liv inte somna om. Slösurfade ett tag på mobilen (läs googlade olika tecken på att förlossningen är på gång och hur man gör för att man inte skall bli galen när man går över BF) och gav tillslut upp och gick upp och gjorde mig lite frukost. När Vincent vaknade var han fortfarande lite hostig så jag bestämde mig i sista stund för att hålla honom hemma en dag extra.
Såå, idag har det alltså bara varit jag och lilleman hela dagen lång. Vi har i ärlighetens namn mest hängt framför tvn då jag efter att ha varit vaken någon timme fullständigt säckade ihop. Vid lunch fick jag dock lite nytänding och ställde mig och gjorde världens största lass med korv stroganoff att ha i frysen till efter förlossningen. Inte nog med det så hade jag i ett svagt ögonblick även råkat lova Vincent att vi skulle baka så efter att lunchen var undandiskad var det bara att dra fram bakgrejerna.
Nu sitter jag med värmedyna bakom ryggen och har tryckt i mig en Alvedon eftersom jag fick så extremt ont i ryggen och här får ja nog sitta ett tag och vila. Att jag gång på gång skall vara så dum och röja runt tills kroppen säger ifrån?! Nä, när Vincent är på föris imorgon skall jag minsann passa på och vila! Men, nu har jag i alla fall fyllt på frysen med en massa gott till efter förlossningen (om hallongrottorna inte blir uppätna innan dess vill säga.... you'll never know).
Vår påskhelg
God morgon hörni! Vår påsktrip till Bosared blev lite kortare än tänkt då V lyckades bli ordentligt förkyld med krupphosta och feber. Vi bestämde oss därför för att inte chansa och sova över till måndagen utan åkte hem redan i söndags kväll ifall det skulle behövas en trip till barnakuten (vilket vi tack och lov slapp). Idag är vi därför hemma alla tre. Tom tar VAB trots att jag är "ledig" vilket är rätt skönt just med tanke på att jag själv både är höggravid och småförkyld.
Trots sjukdom har vi ändå haft en finfin påskhelg. Inledde påsken med att åka på en överraskningsfest för Jakob i Stenungsund och OM han blev överraskad stackarn. Tog lång tid för honom att förstå att alla varit med på lurandet så att säga och att ingen var på "hans sida". Michaela, som ju är gravid med BF bara ett par veckor efter mig, hade tillsammans med en kompis fixat en himla massa smarrig mat och tilltugg och festen blev väldigt lyckad vad jag förstått även fast jag och Tom lämnde relativt tidigt för att köra mot Bosared.
Våra dagar i Bosared har även de fyllts med en massa god mat, alldeles för mycket godis, lite välbehövlig vila för mig och en massa bus för Vincent med mina kusiner. Lyckades även bege mig ut på en liten skogspromenad i snön tillsammans med min pappa och trots en del värk från diverse kroppselar var det så välbehövligt och uppfriskande. Tänk nästa gång vi åker ner dit så har vi med oss två barn!
Idag står det storhandling och barnmorskebesök på schemat. Kände mig ovanligt pigg igår, troligen på grund av det magiska vädret och det verkar ändå som att humöret håller i sig även idag. Är supertaggad på förlossning och går som vanligt och känner efter alldeles för mycket. Hade passat väldigt bra en dag som denna när man mår bra och känner sig relativt pigg och utvilad (minus nästäppa då) men gissningsvis har jag ingen sån tur. Får väl försöka använda min energi till att tvätta och plocka här hemma istället! Vänta, vänta, vänta. Det är det enda man kan göra!
Vecka 40
Och så igår var det slutligen dags att gå in i vecka 40. Den allra sista veckan innan BF. Veckan som man väntat på och längtat efter sen det där plusset på stickan. Idag är det 5 dagar kvar till beräknat och ju närmare jag kommer dessto mer overkligt börjar det kännas. Jag har verkligen svårt att greppa att vi inom 3 veckor (absolut max) har en liten liten bebis här hemma och att jag skall få genomgå ännu en livsomvälvande förlossning. Livet kommer inom kort aldrig mer vara sig likt. Var mycket mer "redo" för några veckor sedan känns det som haha.
Barnet:
Ja lillebror är ju fullgången, fixerad sedan länge med huvudet långt ner i bäckenet och ligger antagligen bara och laddar batterierna inför förlossningen. Magen är sååå spänd och tung just nu men samtidigt så kan jag inte sluta tycka att den är rätt fin. Där inne ligger min lilla skatt och honom har jag fått äran att bära och ta hand om i 9 långa månader. Njuter av att få sitta och känna honom böka runt där inne och att klappa på magen. Har vad jag kan se inte fått en enda ny bristning den här graviditeten men hade ju en hel del från graviditeten med Vincent och har egentligen inte så mycket emot dem. De är bara beviset på att jag fått bära dessa två små underverk.
Ja lillebror är ju fullgången, fixerad sedan länge med huvudet långt ner i bäckenet och ligger antagligen bara och laddar batterierna inför förlossningen. Magen är sååå spänd och tung just nu men samtidigt så kan jag inte sluta tycka att den är rätt fin. Där inne ligger min lilla skatt och honom har jag fått äran att bära och ta hand om i 9 långa månader. Njuter av att få sitta och känna honom böka runt där inne och att klappa på magen. Har vad jag kan se inte fått en enda ny bristning den här graviditeten men hade ju en hel del från graviditeten med Vincent och har egentligen inte så mycket emot dem. De är bara beviset på att jag fått bära dessa två små underverk.
Jag:
Förutom att jag nu varit förkyld och täppt i näsan hela veckan så mår jag väldigt bra. Jag hade ALDRIG i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag skulle kunna må såhär bra i vecka 40 faktiskt med tanke på hur miserabel jag var när jag väntade Vincent. Visst blir man alldeles galen av denna eviga väntan på att nått skall sätta igång och visst är jag rätt trött på att vara gravid men jag är väldigt långt ifrån att sitta i duschen med kallt vatten rinnandes över mina svullna ben, storbölandes. Jag är snarare pirrig och förväntansfull i kombination med tröttheten och otåligheten. Äh, det är så svårt att förklara!
Nu är jag dock som sagt fortfarande lite förkyld och V har även han blivit rätt dålig så man kan ju hoppas att vi alla får bli friska lagom till att det drar igång. Annars är du välkommen ut när du vill älskade lilla vän. Vi är många som väntar på dig och längtar efter att äntligen få träffa dig!
Bilderna är lite ur fokus idag men jag orkade bara inte ta om dem så det får helt enkelt duga!!
Så roligt att ni vill vara med och gissa när lillebror kommer ut förresten! Såhär ser den uppdaterade listan ut just nu. Många gissar på den 9onde så kanske är det det magiska datumet??
När kommer lillebror?
- 1e April - Mamma och Tom (Inget litet aprilskämt i alla fall!)
- 7e April - Ellen
- 8e April - Klara och Nina
- 9e April - Malin, Angelica och Hannah
- 10e April - Jag
- 11e April - K
Var gärna med och gissa om du inte redan gjort det!!