Äntligen ute ur VAB-dimman. Visserligen med en envis torrhosta som hänger kvar och än är inte lilleman frisk. Idag är det dock Toms tur att vara hemma och vi håller alla tummar nu för att han snart blir frisk. Det finns mycket som är positivt med att ha barn när man pluggar men något som dessvärre inte är det är dessa eländiga vintertider då alla miljoner virus vandrar mellan barnen på förskolan vilket innebär sjukt barn och VAB. VAB och nästan 100% närvarokrav är liksom inte kompatibelt med varandra och det är i lägen som dessa som man längtar till ett fast jobb där det faktiskt är helt okej att vara hemma och vara sjuk eller ta hand om ett sjukt barn utan att hela din karriär ställs på sin spets.

 

Idag njuter jag i alla fall till fullo av att:

 

1. Få se dagsljus och röra mig utanför hemmets väggar

2. Få fixa till mig och ta på mig något annat än myskläder (scrubs <3)

3. Slippa se Zack och Quack för sjuttioelfte gången (yep, fortfarande favoriten)

 

Tänk vad knappt en veckas isolering kan göra med en. Kommer dock att sakna att ha min lilla gospelle sovandes i min famn. Det händer ju knappt annars att han ens sitter i mitt knä mer än några sekunder när han är frisk. Nåja, man kan inte få allt här i livet!

 

Det är mindre än en vecka kvar till februari, aka VABruari, och nu var det tillslut vår tur att äntra VAB-bubblan. Vi har ändå varit ganska beskonade den här vintern från alla härjande dagisbaciller men då hela Vincents avdelning inklusive fröknarna gick runt med snoriga näsor i början på veckan var det ganska väntat när Vincent i onsdags kväll fick feber. 

 

Dessutom, efter att ha levt två dygn med en liten sjuk koalabjörn kring halsen är det verkligen inte så konstigt att jag själv börjar känna mig rätt kass. Jag går givetvis och hoppas på att det som vanligt skall stanna vid lite rinnsnuva och halsont för min del för att sedan gå i regress eftersom jag påbörjar min sista praktikperiod nästa vecka (=max 1 dags giltig frånvaro), men vi får vänta och se vad det blir av det hela.

 

När småbarn är sjuka flyger alla regler gällande skärmtid och sötsaker ut genom fönstret. Jag vet ärligt inte hur många gånger jag sett det avsnitt av Zack och Quack som går på tvn just nu. Försöker att lirka med andra program på Netflix och ibland kan vi kolla på en film en stund men det slutar nästan alltid med att han tröttnar och vill titta på Zack och Quack igen. Vincents aptit är nere i botten och det är svårt att ens få i honom kakor och frukt som han i vanliga fall älskar. Som tur är dricker han bra (antagligen på grund av febern som fortfarande kommer och går) vilket gör att jag inte känner mig något vidare orolig. Det är mest jobbigt att se sitt stackars barn så ynkligt och ledset utan att kunna göra mer än att finnas där för mys och gos i väntan på att immunförsvaret skall göra sitt.

 

Att vara stressad över det faktum att man håller på att bli sjuk är ju dessutom en urusel idé så nu skall jag bädda ner mig ordentigt bredvid Vincent i soffan med en kopp te, en rulle snytpapper, chokladbollar och så ska vi mysa resten av helgen. Måtte vi vara friska tills på måndag!

God förmiddag goingar!

 

Sitter just nu i soffan, uppkrupen under en filt och muntapluggar. Påsarna under mina ögon vittnar om en natt som spenderats springandes in och ut ur Vincents rum då han vid 1 fick för sig att det inte var roligt att sova längre och var vaken från och till i ett par timmar. Jag gav tillslut upp försöken att försöka sova mellan allt springande och la mig på soffan i väntan på att Vincent skulle somna om. Vid 4-5 någon gång vaknade jag, lägenheten var tyst och jag kunde tillslut återvända till min säng för att knipa de sista timmarnas sömn innan det var dags att stiga upp. Det var alltså inte ett särskilt svårt beslut att ta om att stanna hemma och plugga idag istället för att gå på dagens föreläsningar.

 

Vi är ju så otroligt bortskämda med en son som somnar själv i sin egen säng på kvällarna och som allt som oftast sover nätterna igenom. Han har aldrig varit barnet som vaknar supertidigt på morgonen och man vänjer sig snabbt vid sådan lyx. Jag vet ju att många har barn som långt upp i åren gärna gör morgon innan klockan 6 även på helgerna. Då är det ju faktiskt helt okej med en sådan här natt då och då, även fast jag just nu känner mig som ett vrak och lätt hade kunnat trycka i mig ett ben&jerrys-paket eller två.

Det är med en bubblande lyckoruskänsla ända ut i fingerspetsarna som jag kan meddela er att jag klarat invärtesmedicintentan!

 

Som alltid gick pulsen upp i 150 när det plingade till i mobilen och jag fick en notis om att tentaresultaten nu laddats upp på universitetets intranät. Känns så otroligt skönt att ha klarat en av de absolut största tentorna på hela läkarprogrammet och dessutom slippa omtentaplugg nu när energinivåerna inte är speciellt höga. Hade en väldigt intensiv helg med jour, jobb och släktkalas så idag bestämde jag mig faktiskt för att stanna hemma och plugga och ta igen mig en smula. Man ska ju hålla hela vägen fram till sommaren liksom.

 

 

Nu har jag bara en munta kvar men den är jag inte specielt orolig över och sen är det dags för psykiatri. Det är egoboostar som dessa som gör att man känner sig ostoppbar.. i alla fall för en liten stund!

I tisdags släpptes gruppindelningen inför de två kommande kurserna Psykiatri och Neurologi. Som jag nämnt tidigare delas klassen in i två delar efter invärtesmedicinmuntan och hälften skall alltså läsa psykiatri och den andra hälften neurologi den första delen av terminen för att sedan bytas av. Jag hamnade i den delen av klassen som börjar med psykiatri. Genast efter att listan var släppt började telefonen att plinga av alla notifikationer från klassens facebookgrupp om att göra byten från den ena gruppen till den andra. Ryktet säger att psykiatrikursen är något slappare än vad neurokursen är (jag har hört både och) och det var en hel del som försökte byta bort psykiatri mot neurologi för att hamna i samma grupp som sina vänner de brukar tentaplugga tillsammans med med hopp om att ha det lite lugnare innan sommaren.

 

Jag å andra sidan är jättenöjd med att få ha psyk först. Är det som somliga hävdar att det är en lugnare kurs så passar det mig alldeles utmärkt då risken att jag missar något viktigt om jag behöver vabba under resterande delarna av vintern (VABruari liksom!!) är mindre. Dessutom skiljer sig psykiatri betydligt mer från medicin än vad neurologi gör vilket kommer vara en skön kontrast till den senaste terminens korvstoppning eller jag menar pluggande ;)

 

Något nervös kan jag inte sticka under stolen med att jag är dock. Hur tar man anamnes på en person med psykos egentligen? Hur uttrycker man sig för att inge framtidshopp hos en person med självmordstankar? Hur hanterar man själv mentalt att se någon som nästan svultit sig till oigenkännelighet? Hur får man patienter att öppna upp sig om det missbruk de i förnekelse lever med? Det kommer onekligen bli en intressant kurs med många lärorika möten och jag hoppas att jag kommer starkare och klokare ut på andra sidan för att i mitt kommande yrke kunna möta dessa patienter med i första anblicken "osynliga" sjukdomar.

 

Nytt år och dags för årets första diagnos! Tänkte återuppta detta lite smått även om jag kanske inte kan lyckas ladda upp en ny diagnos varje vecka. Bättre lite då och då än ingen alls liksom. Idag tänkte jag dela 5 fakta om RA (Reumatoid artrit):

 

1. RA är en kronisk sjukdom där den bakomliggande orsaken till sjukdomen är okänd.

 

2. Symtomen innefattar (morgon)stelhet, svaghet, svullnad och smärta i en eller flera av kroppens leder.

 

3. Diagnosen ställs genom ett sammanvägande av både sjukhistoria och ledundersökning samt labprover. RF (reumatoid faktor) samt anti-CCP är två antikroppar som ofta förkommer vid RA som man kan titta efter i blodet.

 

4. Förr innebar RA-diagnosen svår leddestruktion och felställningar där de drabbade slutligen hamnade i rullstol på grund av smärta och sjukdomens destruktiva förlopp. Idag finns mycket bra bromsande behandling vilket gör att t.ex. snedställda fingrar som klassiskt setts hos reumatiker är mycket sällsynt idag.

 

5. Behandlingen innefattar smärtstillande, antiinflammatorisk behandling, sjukgymnastik och vid behov även så kallade biologiska läkemedel.

 

Woop woop, nu kära vänner säger vi hej då till T6 och hej till T7 och mitt fjärde år som läkarstudent! Alltså vaa? När hände detta egentligen? Äntligen känns det som att man börjar komma någon vart i den här utbildningen. Kursbeskrivningen pryds nu av formuleringen Avancerad Nivå istället för Grundläggande Nivå och nog visst känner jag mig som en äkta läkarstudent nu för tiden. Det borde man ju känna med 180 hp (!!) i bagaget och X antal kronor i studieskulder menar jag ;)

 

Terminen inleds med Invärtesmedicin II som knyter ihop säcken med den tredje och sista VFU-perioden, case- och livsstilsseminarier, simuleringsträning och en stor fet munta. Efter det skall min klass delas upp i två och läsa antingen neurologi eller psykiatri för att sedan växla halvvägs igenom terminen.

 

Jag ser fram emot en ny termin. Mycket för att jag är sååå trött på kylan och regnet och bara vill ha vår nununu, men också för att det känns spännande att få testa på lite andra specialiteter än medicin. Dessutom får man ju alltid den där nystarten när nästa kurs börjar då man i alla fall första veckan inte ligger efter med pluggandet. En liten honeymoon innan allvaret drar igång igen. Det kan jag behöva efter den här kursen.

 

Slapphelg skulle det bli och slapphelg blev det. Fick igår sovmorgon ända till 11 men när Vincent skulle lägga sig på kvällen sen var jag ändå helt färdig. Inte konstigt egentligen efter denna rätt så galna vecka. Tentaplugg, tenta, hemtenta, jour på akuten och ett avslutande jobbpass på Sahlgrenska i fredags gjorde mig rätt mör om man säger så.

 

Efter att Vincent tagit en liten lur i soffan igår (snacka om uttråkad 2,5åring haha, han har egentligen slutat med att sova på dagen) åkte vi hem till min lillebror som nyss kommit hem efter nästan en månad i Australien. Vi åt mat tillsammans och blev sedan bjudna på lite australienskt godis och ginger beer, allt medan vi fick höra om min lillebrors och hans vänners äventyr borta på andra sidan jorden. De verkade ha haft det toppenbra. Efter några timmar där åkte vi och handlade lite mat och sen raka vägen hem igen. Det var allt vi hittade på den lördagen :'D

 

 

Idag väntar vi besök av Toms syster (och Vincents faster/gudmor) och hennes nya kille Simon så dagens söndagsbestyr består i att dammsuga, städa toaletten och laga tacos. Alldeles lagom tycker jag. Hoppas ni alla får en trevlig söndag, KRAM!

Stånk och stön! Känns som jag gått och blivit en riktig surmule de senaste dagarna. Får ursäkta min tråkiga ton. Idag var det äntligen (??) dags för tenta och med en rätt stor klump i magen begav jag mig in mot järntorget och skrivningssalen imorse. Tentan var bedrövlig, I'm not gonna lie. Hade tårar i ögonen hela vägen hem och det kändes bara allmänt pissjobbigt. Som tur var dränktes de eventuella tårarna som letade sig fram i ögonvrån av regnet som trots att jag stod under tak och väntade på bussen ändå lyckades landa på mig pga orkanvindar som hur jag än stod alltid lyckades blåsa rakt mot mitt ansikte??!

 

Väl hemma så gick jag lugnt och metodiskt igenom alla tentafrågor och jämförde med facit som vi fått med oss efter tentan och då blev jag i alla fall lite lugnare. Rättar föreläsarna som jag rättade idag så kommer jag klara mig vilket gjort att jag känt mig betydligt mer avslappna resterande delen av dagen. Hade varit bedrövligt om jag inte gjorde det med tanke på hur mycket jag pluggat denna gången. Nåväl, det får vi reda på om några veckor och tills dess skall jag inte ägna tentan mer energi.

 

Firar avklarad tenta med Netflix (Jane the Virgin såklart!) i sängen, all by my self. Underbart! (och förtränger för en liten stund att jag skall skriva hemtenta i klinisk farmakologi imorgon)

 

Antal flashcards gjorda:

2 miljoner... minst!

 

Antal förbrukade tepåsar:

Hur många är det i ett paket? Köpte ett nytt paket i tisdags och det är typ 3-4 påsar kvar nu??!!

 

Antal besök på toaletten pga överkonsumtion av te:

37 typ

 

Antal gånger jag duschat:

1 (tror jag)

 

Antal gånger jag fått påminna mig själv om att jag egentligen inte tycker om att hänga tvätt utan bara gör det för att komma undan plugget:

3

 

Antal dagar jag faktiskt lämnat lägenheten:

4

 

 

Antal timmar jag önskar att jag kunde sova just nu:

72

 

Det slår mig varje gång hur bisarrt det är med detta tentapluggande. Plötsligt kan man gå 4 dagar i samma mjukiströja, inte se solljus på 2 dagar, tycka att hushållssysslor är det roligaste som finns och under den tiden mata hjärnan med info som den säkerligen inte vet var den ska göra av. Min hjärna är mos och huvudvärken var imorse ett faktum (kan ha berott på att jag blev nockad av en viss liten 2,5 åring inatt också men låter inte lika dramatiskt). Kämpa kämpa på Alice! Bara några dagar kvar nu, ge inte upp hoppet ännu.

 

 

1 vecka kvar till tenta och pluggat börjar kännas en aningen segt. Min rosa överstrykningspenna håller liksom på att ta slut av allt överstryckande i vår älskade medicinbok, det har nog aldrig hänt mig tidigare. Jag tycker det är det mesta jag läser just nu är så intressant och det känns otroligt häftigt att man kan få plats med så mycket kunskap i ett litet huvud. Däremot så tar det emot att trycka in så pass mycket som jag försöker göra inför en tenta på bara några veckor. Mycket kunde jag väl givetvis sen tidigare under kursen men när det är tentaplugg inser man hur otroligt många detaljer det finns att lära sig och det är inte alldeles lätt att både trycka in det och sen försöka hålla det på plats där inne. Se nedanstående GIF för illustration av mitt huvud just nu:

 

Hej på er! Jobbandet gick finfint igår bortsett från en del behörighetsstrul som tog de inledande 40 minuterna av mitt arbetspass i anspråk *suck*. På sahlgrenska används journalsystemet Melior som kanske inte är helt poppis bland personalen som jobbar med det. Efter en hel sommar med journalskrivning kan jag mycket väl förstå varför då det är en hel del saker som inte fungerar helt optimalt.

 

Bland annat så kan jag inte ha dubbel behörighet och jobba både som sekreterare (kunna skriva) och som läkarstudent (kunna diktera) utan jag måste inför varje arbetspass eller praktik som jag går från den ena eller den andra rollen ringa till en systemadministratör som kan ändra mina behörigheter. Givetvis jobbade ju inte någon sådan på nyårsdagen så efter mycket snokande och ringande slutade det med att jag fick skriva på min kollegas inlogg. SÅ irriterande!

 

 

För övrigt gick det i alla fall bra och jag kom snabbt in i jobbet igen. Det är märkligt hur mycket kortkommandon som bara sitter i fingrarna egentligen. Ett oranget larm hann jag springa på dessutom vilket var alldeles lagom. Inga seriekrockar på grund av bakfulla nyårsfirare alltså vilket kändes rätt skönt.

 

Nu var det ju egentligen inte alls detta jag tänkte sriva om utan jag hade tänkt hålla mitt löfte och dela med mig av lite bilder från nyår. Skrev ju lite om det igår och vår kväll blev mer än lyckad. Blir lite extra glad när man trots småbarn ändå kan bjuda hem sina barnfria vänner och ha en rolig kväll tillsammans. Vincent älskar dessutom våra vänner som han snabbt engagerar i bus och lek så fort vi ses vilket vi föräldrar verkligen uppskattar. Nåja, nu var det slutbabblat. Här kommer bilderna:

 

Vår nyårsafton var verkligen toppen. God mat, trevligt umgänge, bingolotto och sällskapsspel fram till tolvslaget som vi sedan spenderade i dörröppningen i skydd från duggregnet blickandes ut över en himmel fylld av fyrverkerier. Fantastiskt! Kan faktiskt nästan lova er lite bilder från kvällen så fort jag får lite tid över eftersom jag blev löjligt stolt över årets nyårsdukning och dekor. Man måste väl få skryta lite ibland??

 

Nu står jag i alla fall vid busshållplatsen och väntar på bussen in till sjukhuset för årets första jobbpass. Det var att bra tag sen jag var inne och jobbade sist så det ska bli jättekul.

 

Visst är det något speciellt ändå med årets första dag. Som att vända blad och ha ett helt tomt ark framför sig att fylla med färgsprakande innehåll. Det är ju inte för intet som folk avlägger nyårslöften liksom. 2017, bring it on! Vem vet vad som väntar oss?!