I julklapp fick jag ett par arbetsskor att ha när jag är på sjukhuset av min kära mamma. Jag fick dock inga fysiska skor i handen eftersom hon givetvis ville att jag skulle vara med och välja då det finns cirka en miljard olika skor och märken att välja mellan. Först nu fick jag äntligen tummen ur efter mycket velande fram och tillbaka och beställde ett par från Scholl och i förra veckan damp de ner i brevlådan.

 

 

Lila är väl kanske inte riktigt min färg i vanliga fall men jag ville ha något som stack ut från mängden och när jag hittade dessa var den lila varianten enligt mig den snyggaste. Skorna sitter väldigt bra på foten och ger ett skönt stöd vilket ju är viktigt om man är på fötterna många timmar om dagen. Gick runt i dem hela kvällen när jag fick dem som den 5åring jag är och jag föll pladask (ja inte bokstavligt talat då, det hade ju varit ett sådär betyg på ett par skor). Nu får det bli upp till bevis de kommande månaderna. Som tur är springer vi ju inte runt lika mycket som många andra personalkategoriet på sjukhuset gör men förhoppningsvis kan dessa skor skydda mig från ömmande fötter och samtidigt sprida lite glädje i många år framöver.

 

Måndag och första dagen på psykiatrikursen.. i alla fall för mina kurskamrater. Här hemma inleder vi nämligen veckan med VAB. Fick mejla kurssekreteraren tidigt imorse och göra en frånvaroanmälan då uppropet inför varje kurs är obligatoriskt. Har aldrig missat ett upprop tidigare så det känns lite konstigt faktiskt.

 

Vincent var lite varm igår när vi kom hem från affären och gissningsvis hade han feber. Brukar inte ta febern på honom då jag inte tycker att det tillför så mycket. Är han sjuk så är han sjuk liksom och då märker vi det (dessutom blir han som ett element så det är inte så svårt att missa). Idag är han inte febrig (än!) men jag kände att det var bäst att ta det säkra före det osäkra och vara hemma med honom. Har vi lite tur, vilket vi i och för sig nästan aldrig har, så kan han gå till föris imorgon. Hellre att han är sjuk den här veckan dock då vi bara har föreläsningar än att han är sjuk nästa vecka då jag går på VFU.

 

Nu skall jag försöka få lite skolarbete gjort medan lillkillen sitter uppbullad i soffan med filt, snutte, 4 nappar och en hel arsenal med småbilar och tittar på tv.

 

 

Hallå, tjena och hej! Dygnet på St Jörgens SPA har verkligen varit helt magiskt. Sådär härligt rödmosiga och avslappnade körde vi direkt efter utcheckningen för att hämta upp Vincent, som haft ett lika fantastiskt dygn tillsammans med mina föräldrar, och sedan bar det av mot Onsala för ettårskalas.

 

Några timmar spenderades tillsammans med ca 10 barn under 3 och deras föräldrar och det var tre något matta individer, fullproppade med sötsaker, som tillslut satte sig i bilen för att åka och veckohandla. DET tog nog musten ur oss alla tre för så fort vi kom hem var det som om all energi bara försvann. Hade väl kanske trott att jag skulle känna mig lite mer utvilad efter en helg med SPA men nu är jag så trött så ögonen går i kors. Skall alldeles strax gå och lägga mig vilket verkligen skall bli såååå skönt! Ett inlägg om vårt SPA-dygn kommer, det lovar jag. 

 

Hoppas ni haft en fin helg underbaringar!

De flesta förknippar nog akuten med långa väntetider. Det är tid i väntrummet med kölapp, det är väntan på att få träffa en läkare och det är väntan på att få provsvar och behandling. Även de allra flesta som inkommer med ambulans till sjukhuset får ligga och vänta i ett så kallat liggande väntrum. Då och då kommer det ju dock in kritiskt sjuka patienter som inte kan vänta och dessa hamnar på akutrummet. Här bedöms patienterna direkt enligt ABCDE. Akut omhändertagande enligt ABCDE är en metod som är utformad så att man snabbt skall kunna identifiera akuta åkommor och stabilisera en patient inför vidare utredning (är ni nyfikna mer specifikt på vad som ingår kan ni läsa vidare HÄR). 

 

Idag har jag varit på simulatorcentrum som ligger på Östra sjukhuset och övat på akut omhändertagande. Jag och mina 3 kursare fick turas om att antingen vara läkare, sköterska eller åskådare och vi fick sedan testa på olika scenarion där patienter kommer in med ambulans till akuten och är kritiskt dåliga.

 

Själva simuleringsrummet såg nästan precis ut som ett vanligt akutrum bortsett från att ena väggen bestod av en stor spegel a la kriminalfilm med ett bakomliggande kontrollrum. Patienten var en docka som både kunde andas, blinka och prata (en person med mikrofon i kontrollrummet). Det fanns även finesser så som pulsar, hjärt- och lungljud och att tungan kunde svullna. Patienten kunde kopplas upp för att följa andningsfrekvens, puls, blodtryck m.m. och det gick både att defibrillera och ge patienten läkemedel. Just att dockan kunde blinka och höja och sänka bröstkorgen gjorde det på något sätt lite mer verkligt än om dockan bara legat stilla och jag tror vi alla fyra var ordentligt nervösa inför att första fallet skulle dra igång.

 

 

Vi fick turas om att vara läkare och som läkare skulle vi styra över allt som hände i rummet. I vanliga fall är ju sköterskor och undersköterskor superduktiga och gör saker på ren automatik men för övningens skull fick sköterskorna agera nya på jobbet så att den som var läkare verkligen fick tänka till. Det var riktigt svårt att verkligen inte ha någon att bolla sina funderingar med men behövde vi hjälp fick vi snällt "ringa växeln" och be om att få bli kopplade till bakjour/narkos/infektionsjour osv. precis som i verkliga livet (kan för övrigt inte säga det sista utan att tänka på WoW-jocke/Björn Gustavsson #90skid).

 

 

Sist på tur var jag. Eftersom det råder sekretess kring fallen (så att de skall kunna återanvändas till kommande kurser) så kan jag inte berätta så mycket om min patient men är man sist ut så känner man ju lite extra press. Hjärtat slog hårt i väntan på att vår handledare skulle komma in i rummet och ge oss "ambulansrapporten" men väl när patientens öde vilade i mina händer var jag ändå förvånansvärt lugn. Det var givetvis några småsaker som jag glömde men inom 15-20 minuter hade jag fastställt trolig diagnos, stabiliserat patienten och skickat vidare för vidare (och förhoppningsvis livräddande) utredning och behandling och jag kände mig bara så tokstolt över mig själv. Givetvis blir man superstressad om patienten nästan slutar andas, har ett blodtryck som är ruskigt lågt eller som rentav är medvetslös men vi grejade det alldeles utmärkt och vilken otrolig rush det var. Varför får vi inte göra sånt här oftare? Idag har jag (simulerings)räddat liv!

Ser verkligen så mycket fram emot helgens SPAande. Skall bli extremt mysigt och en välförtjänt belöning efter den gigantiska invärtesmedicinkursen innan det är dags för ny kurs på måndag. Jag kom dock på i förra veckan att man kanske bör ha någon form av halvtäckande klädesplagg när man glider runt där på SPAt, med andra ord en bikini. Bikinin jag hade förra säsongen, och som även fick följa med till Bulgarien, är verkligen hur gammal som helst. Jag tror jag köpte den innan jag blev gravid med Vincent.. och han skall fylla tre i sommar (!!!).

 

Heh, så i lite halvpanik fick jag bege mig till Frölunda torg i slutet av förra veckan och leta efter en bikini, vilket ju inte är det lättaste under vinterhalvåret. Styrde dock mina steg mot New Yorker som inte heller denna gång gjorde mig besviken. Kirrade hem en bikini för 249 pix och passade även på att köpa mig ett par vantar. Kändes som en något udda kombo, haha. Har inte lust att tappa bort fler vantar nu så funderar starkt på att häfta fast dem i jackärmen, som den småbarnsmamma jag är. NU är jag i alla fall redo för bubbelpool och body scrubs!

 

"Aaah.. jag är så jäkla trött efter en heldag i skolan. Skall gå hem och lägga mig på soffan och titta på Netflix resten av dagen, jag äter väl några mackor till middag.. igen." 

 

"Aaah.. jag är så jäkla trött efter en heldag i skolan. Måste skynda till förskolan och sen direkt hem för att laga mat till hela familjen samtidigt som jag underhåller min 2,5åring. När vi har ätit upp är det tandborstning och pyjamas, busa runt i lägenheten och sedan läggning innan jag ÄNTLIGEN kan landa i soffan."

 

- - - - -

 

"Nä idag mådde jag inte så bra så jag beslöt mig för att stanna hemma och vila så att förhoppningsvis inte den här förkylningen bryter ut."

 

"Ja jag mår väl kanske inte så bra men än så länge har jag i alla fall ingen feber. Jag trycker i mig lite Alvedon och släpar mig till skolan ändå. Om några dagar är det säkert Vincent som är sjuk och då måste jag vabba. Jag har inte råd att missa mer än absolut nödvändigt i skolan."

 

- - - - -

 

"Vad jag har gjort i helgen? Jo vi har väl mest tagit det lugnt. Varit och ätit middag hos mina föräldrar och så pluggade jag en del i söndags."

 

"Vad jag har gjort i helgen? Jag har byggt en koja i vardagsrummet, lekt med bilar, kollat på pippi på rymmen 3 gånger, varit på middag hos mina föräldrar och förskt städa och jobba på vår ständigt enorma tvätthög. Försökte mig på att plugga i söndags kväll men det slutade med att jag somnade."

 

- - - - -

 

"Usch det duggregnar ute. Bästa att skynda mig hem från bussen."

 

"Usch det duggregnar ute. Vi kan väl vara ute en liiiiten stund efter förskolan då eftersom Vincent älskar att hoppa i vattenpölarna. Oups, nu fastnade han i gyttjan med skorna. Varför har jag inte gummistövlar på mig?"

 

 

Nu kanske jag är sist på jorden att upptäcka detta men jag tänkte ändå dela med mig till de som eventuellt har missat informationen och känner att det är lite extra skralt i kassan. För några veckor sedan fick jag nämligen reda på att man kan få sin skatteåterbäring, som ju vanligtvis trillar in så där lagom till midsommar, redan till påsk. För att göra detta så behöver du skaffa dig en digital brevlåda senast den 1 mars och deklarera på skatteverkets e-tjänst eller i deras app senast den 29e mars (gäller alltså bara de som ej gör tillägg/ändringar). Sen betalas pengarna ut mellan den 5e och den 7e april. Bra va? Att ha en digital brevlåda är dessutom supersmidigt för de som liksom jag alltid runt den 25e springer runt i lägenheten i jakt på förlagda räkningar då många företag väljer att ansluta sig till dessa tjänster så att du kan få dina brev från bl.a. CSN, försäkringskassan och din mobiloperatör digitalt. 

 

Nu hoppas jag bara att det är skatteåterbäring som väntar för mig och inte restskatt. Det hade ju varit surt minst sagt!

 

 

Barnet har äntligen somnat och om 20 minuter väntar mello på laptopen. Har en fullkomligt mellovägrande sambo vilket för mig är helt oförståeligt, mello är väl typ obligatoriskt att titta på?! Jag har i alla fall bunkrat upp med lantchips och en av mina tekoppar från indiska med te (som lär räcka i alla fall halva kvällen pga lika stor som ett badkar).

 

Är helt färdig efter dagens rensande som resulterade i en bil helt fullproppad med grejer som Tom körde iväg till soptippen. Känns såhåå befriande att slänga en massa prylar som annars bara ligger och skräpar. Bra också inför morgondagens fikagäster som slipper fundera över varför vi har en trasig tavla, två svarta sopsäckar med oklart innehåll och en ihoprullad matta ståendes precis innanför dörren. Nästa gång får det bli rensning av vårt källarförråd. Lär bli.. svettigt ;D

 

Spenderat min fredag i vår lilla kontorshörna och pluggat. Är verkligen såå nöjd att vi rev ut garderoben och gjorde plats för ett litet skrivbord. När man sitter och pluggar där så finns det inga distraktioner och det är så mysigt på något konstigt sätt att krypa upp i kontorsstolen iförd mjukisar och sippra på en kopp te framför högar med anteckningar och böcker.

 

 

När Tom kom hem från jobbet åkte vi tillsammans och hämtade Vincent och köpte sen med oss semlor på Steinbrenner och Nyberg och åkte hem till mina föräldrar för lite fredagsfika. Deras semlor är verkligen magiska! Tom och Vincent lämnade sedan mig hemma hos mamma och pappa för en grabbkväll hemma och så lite kvalitetstid för mig med mina föräldrar. Det är inte ofta vi bara får hänga precis som på den gamla goda tiden och vi har haft en jättemysig kväll. Mamma gick precis och la sig så nu sitter jag och pappa i soffan och tittar på Skavlan och jag tänkte alldeles strax gå och göra mig en kopp te. Imorgon hämtar killarna mig igen och morgondagen skall ägnas åt storröj i lägenheten. Hoppas att ni alla där ute har en mysig fredagkväll!

Hallå hörni! Hade ni en bra allahjärtansdag igår? Här hemma firade vi inte med något speciellt. Jag och Vincent gick hem och bakade chokladbollar efter förskolan, rosa dagen till ära, och när Tom kom hem lagom till middagen fick jag en ask med geléhjärtan. Om 2 veckor fyller ju Tom år och vi har bokat in en övernattning på SPA då så vi tänkte att vi slår flera flugor i en smäll och firar ordentligt då istället med barnfritt och härligt SPAande.

 

Så har vi nått slutet på ännu en vecka. Nu är jag och Vincent helt friska vilket verkligen känns superskönt med tanke på vilka veckor vi haft med influensa som verkligen klubbade ner oss alla tre. Tom har en del hosta kvar och har lite problem med sin fot vilket gör att han sovit minimalt den senaste veckan men nu håller det på att vända även för honom så förhoppningsvis får vi alla tre vara friska nästa helg då vi planerar att röja ordentligt i lägenheten. Ska bli så skönt att få rensa ut en massa prylar som bara står och samlar damm.

 

Imorgon vankas 2,5 årskontroll på BVC för Vincent och efter det skall jag iväg och jobba. Vi har ju en hel vecka inläsning nästa vecka så jag passar på att klämma in två arbetspass för att kompensera för den ekonomiska katastrofen som 3 veckor med sjukledighet varvat med VAB innebär för vår lilla familj. Nästa år kommer vi förmodligen vaccinera hela familjen för att slippa influensan. Med vår otur lär vi väl åka på världens magsjuka, vattkoppor eller nått annat kul istället men man kan ju i alla fall försöka.

 

Nu skall jag krypa upp i sängen och kika på ännu ett avsnitt av How to get away with murder. Såg första avsnittet för bara några dagar sedan och fastnade direkt. Har varit uppe alldeles för länge de senaste nätterna för att vara mig bara för att jag inte kunnat slita mig. Min stora last här i livet är helt klart serier på Netflix. Har ni något tips på en bra serie man bara inte får missa får ni gärna tipsa mig!

Sista dagen avklarad på VFUn för den här kursen. Det kändes faktiskt konstigare än jag hade trott att lämna sjukhuset och medicinkliniken idag efter att ha sagt hej då till alla härliga människor på avdelningen. Undrar om jag någonsin kommer att komma tilbaks dit? AT i Göteborg är ju i princip omöjligt att få så det kommer väl att dröja ett tag i så fall. Dessutom var det sista dagen tillsammans med vår grupp som hållt ihop en hel termin. Känns rätt märkligt efter att ha umgåtts så mycket det senaste halvåret.

 

Avslutade i alla fall placeringen på topp. Har idag varit med och assisterat vid en pleuratappning (tappa ut vätska från lungsäcken via en nål som sticks in mellan revbenen) och tagit min tredje blodgas (blodprov i handleden), den här gången helt på egen hand vilket gör mig så himla stolt. På eftermiddagen sen hade vi ett seminarie med en av överläkarna på kliniken där vi gick igenom reflektionstexter som vi skrivit om vår professionella utveckling under kursens gång och vi kunde alla konstatera att vi på bara ett halvår utvecklats något enormt.

 

Nu väntar en välförtjänt helg tillsammans med mina favoritkillar och imorgon kommer Toms familj förbi på lite fika vilket skall bli mysigt. Vi skall bara fokusera på att ta igen oss och bli 100% friska inför nästa vecka. Hoppas ni får en mysig fredagkväll hörni :)

De allra flesta patienter som hamnar på en medicinavdelning får efter en tids vård återgå till hemmet eller får hjälp att flytta till ett boende som kan hjälpa dem med deras fortsatta vård. Varje dag skrivs behandlade patienter ut och nya skrivs in. Några lämnar dock aldrig avdelningen. För några patienter är sjukhusrummet det sista de ser innan de somnar in efter en kortare eller längre tids sjukdom.

 

På läkarspråk kallas denna vård för palliation (sen fas) eller vård i livets slutskede. Detta innebär att patientens vanliga läkemedel kanske sätts ut och in sätts läkemedel som gör den sista tiden så smärtfri som möjligt. Under min tid på avdelning den här kursen har jag stött på ett flertal palliativa patienter. Många är riktigt riktigt sjuka redan när de kommer in och då känns det på något sätt inte lika svårt att acceptera. Det svåra har varit patienter som jag ena veckan suttit och pratat med och som veckan därpå inte finns mer.

 

Idag har vi fått säga adjö till två av avdelningens palliativa patienter och trots att jag vet att man inte skall ta med sig jobbet hem så känns det lite extra tungt idag. Imorgon kommer nya patienter att ha tagit deras plats i sjukhussängarna. Imorgon kommer avdelningen rulla på som vanligt igen. Idag skänker jag dock en extra tanke till de anhöriga som ikväll går och lägger sig efter en av livets sorgligaste dagar.

 

Och så var vi helt plötsligt inne på sista VFU-veckan. Vad hände där egentligen? När veckan är slut så har vi en veckas inläsning, 1 dag på simulatorcentrum och en styck munta kvar innan invärtesmedicinen är avklarad. Det känns faktiskt rätt konstigt att det jag kan om invärtesmedicin nu är den grund jag sedan kommer att ha när jag kommer ut och arbetar. Jag kan ju givetvis ofantligt mycket mer nu än för en termin sen men det finns ju sååå mycket kvar att lära. Antar att man mer eller mindre alltid kommer att känna så även som färdig läkare.

 

Tänkte lista några skillnader mellan VFU 1 i början av kursen och VFU 3 som vi har just nu:

 

1. Jag gick ständigt vilse den första veckan och vågade mig absolut inte på några genvägar i kulvertarna -> Jag vet precis vilken hiss, trappa och mystisk underjordsgång jag skall ta för att snabbast möjligt ta mig dit jag ska

 

2. Jag kände inte igen en kotte och hade svårt att veta vilka som var läkare, sköterskor och undersköterskor på avdelningen -> Nu kan jag heja på och skämta med både läkare och sköterskor och man känner sig mer som en i gänget

 

3. Det kändes stort att bli introducerad för patienter som en blivande kollega på ronden -> Nu har jag själv rondat egna patienter med mina "blivande kollegor" som åhörare

 

4. Det kändes otroligt pinsamt att diktera när någon lyssnade och jag kunde sitta med en enda inskrivningsanteckning nästan hela eftermiddagen -> Dikterade häromdan 2 slutanteckningar och en inskrivning på samma eftermiddag och kunde ändå sluta i tid

 

 

Sammantaget så känner jag att utvecklingen varit enorm. Jag har gått från att känna mig enbart som en belastning till att vara värdefull och kunna hjälpa till med det dagliga avdelningsarbetet. Jag har dessutom fått förmånen att träffa så fina människor som sliter varje dag för patienterna, trots budgetnedskärningar och personalbrist. Det känns verkligen bitterljuvt att lämna detta som nu blivit vardag och gå vidare. Livet som läkarstudent I guess!

God morgon! Har spenderat det senaste dygnet i Bosared tillsammans med min familj. Vi tar det så lugnt vi bara kan och försöker att kurera oss bäst det går. Vincent och jag är på bättringsvägen medan stackars Tom fortfarande är rätt hängig. Gissningsvis så är det influensan vi har haft med tanke på hur länge vi varit sjuka. Vincent har varit sjuk i 1,5 vecka nu, det måste vara någon form av rekord för hans del.

 

Hur som helst, vi har det verkligen tokmysigt här. Jag kan tycka att det är svårt att slappna av helt och inte göra någonting när jag är hemma men här på landet kan jag fullkomligt varva ner. Här strosar vi alla runt i myskläder och igår förmiddags var jag och Vincent, till hans stora förtjusning, ute en stund och lekte i snön. Jag har dock förlagt mina nästan helt nya vantar så när fingrarna var så kalla att jag nästan trodde att de skulle trilla av fick vi gå in och värma oss framför den sprakande brasan. Alltså bara det, att kunna krypa upp framför brasan med en kopp te och sin lilla goa son med rosiga kinder i famnen. Underbart! 

 

Kronisk obstruktiv lungsjukdom eller mera känd som KOL är nog en sjukdom som de flesta förknippar med gamla rökare, om man nu ens har hört talas om den. Så vad är egentligen KOL? Du blir nog strax lite klokare då jag idag tänkte bjussa på 5 fakta om denna folksjukdom:

 

1. Den absolut dominerande orsaken till KOL är rökning eller passiv rökning. Sjukdomen kan dock även orsakas av exponering för luftvägsretande ämnen under lång tid och det finns även en liten procentandel som beror på en genmutation.

 

2. Vid KOL blir lungfunktionen sämre och lungan blir svårventilerad vilket innebär att patienterna har svårt att andas ut koldioxiden i lungorna till förmån för ny luft. Detta kallas "air trapping".

 

3. Symtom vid KOL är en smygande debut av andningssvårigheter, trånghetskänsla och pip i luftvägarna och slemhosta som varierar med sjukdomens svårighetsgrad från lättare andfåddhet vid ansträngning till svår andnöd i vila.

 

4. Sjukdomen är kronisk och kan således inte botas. Läkemedel kan dock lindra symtomen och förbättra den drabbades livskvalité.

 

5. Det är aldrig försent för rökare att sluta röka, inte ens vid KOL. Rökstopp är den enda åtgärd som kan hejda den snabba sjukdomsprogressen.