Julstök
Så har vi passerat första advent och är på riktigt inne i julstöket. Och med stök så menar jag just stök, då vi varken haft tid eller ork att adventsstäda. En liten adventsjusstake har vi i alla fall lyckats få upp i fönstret och på köksbordet står både julblommor som jag vann under helgens julmarknad samt vår fyrarmade ljusstake. Städandet får vi ta tag med i veckan helt enkelt. Jul blir det väl ändå liksom?!
I helgen var Tom iväg och kopplade av ett dygn i Bosared och jag och Vincent hade mor och son-tid. På fredagskvällen tittade vi på Alvin och gänget (vilket sen dess råkat bli hans absoluta favoritfilm och efterfrågas nu konstant... oups) under en filt och åt vindruvor. Så otroligt mysigt!
På lördag förmiddag tog vi bussen till Lindome och gick på årets julmarknad i Johanneskyrkan. Som vanligt var det fullsmockat med folk men julmarknad är ändå julmarknad och på något sätt så blir ju tumultet ändå väldigt mysigt. Vincent fick träffa tomten vilket verkligen inte var populärt. Han var helt livrädd och klamrade sig fast runt min hals så fort vi skulle gå förbi där han satt. Det bådar inte gott inför julafton om man säger så trots att vi försökte förklara att tomten är snäll och kommer med en massa presenter.
På lördagskvällen kom Tom hem igen och på söndag var det dags för årets sista jour för min del. Jag har två till pass inplanerade i januari också och efter två veckor med akutmedicin var det ganka skönt att faktiskt vara klar med akuten för i år. Det är visserligen både roligt och lärorikt att gå jourpass men som jag skrivit tidigare så börjar hjärnan så smått ställa in sig på jullov och likaså energidepåerna. Då känns det smart att fokusera på att klara av skolan och inte springa runt på en massa extragrejer på kvällar och helger.
Som ni hör så hade jag en väldigt mysig men intensiv första advent-helg. Kan möjligtvis varit så att jag låg i sängen på söndagskvällen och önskade mig att helgen kunde vara en dag till, meeeeen jag behöver inte hänga läpp allt för mycket för nästa helg så är det min tur att åka iväg. Vart får ni veta lite senare i veckan!
EKG och PVK
Och där var två veckor akutmedicin avklarat! Eller ja, imorgon avslutar vi placeringen med redovisning av varsitt akut sjukdomstillstånd men det går säkert bra och det känns som att jag lite har tagit ut helgen i förskott. Det börjar verkligen kännas i huvudet att vi närmar oss slutspurten på kursen och om jag skall vara helt ärlig är studiemotivationen sådär. Nu skall jag bara njuta av en lugn helg och sen får det bli nya tag på måndag.
Under de här två veckorna har vi haft mycket praktiskt arbete. Vi har varvat arbete på akuten med att få undervisning i bland annat avancerad hjärt- och lungräddning och akut omhändertagande enligt ABCDE. Känns riktigt bra att ha blivit lite mer varm i kläderna på akuten och för varje patient känns det som man blir lite mer självsäker. Dessutom har vi fått diktera en hel del och även det känns lite mindre skrämmande.
Vår "patient" som så snällt lät oss öva HLR på honom
Idag hade vi en hel förmiddag med en av akutmottagningens mest erfarna sjuksköterskor och fick lära oss att ta EKG, sätta PVKer (perifer venkateter), sätta syrgas och testa på en CPAP-mask m.m. En mycket lärorik förmiddag och ännu en gång fick jag känna lyckoruset av att ha lyckats sticka någon rätt på första försöket. Möjligen kan det ha underlättat något att jag hade världens grymmaste stickpartner som hade superbra kärl men jag känner ju mig inte mindre mallig för det.
Voila! Bildbevis på min utomordentligt satta PVK i Henriks högra armveck
Två superbra veckor helt klart trots att det ibland varit underbemannat på akuten och vi kandidater snällt fått köa för att få stämma av med vår handledare. Har fått en del instuderingstid också som jag pratat om tidigare vilken jag kanske inte utnyttjat till pluggande på bästa sätt, men jag har istället passat på att återhämta mig lite grann och det är ju minst lika viktigt. Nu är jag redo för två veckors intensiv VFU!
Halvtidssittning
Igår var det dags att damma av den gamla balklänning, plocka fram skorna som endast är till för att sitta med och fixa hår och smink för att äntligen fira att vi nu är halvvägs läkare. Jag var rätt osäker på om jag skulle gå på halvtidssittningen överhuvudtaget till en början och var egentligen inte så jättepeppad men övertalades till slut av Jagoda från klassen och så här i efterhand är jag väldigt tacksam över det.
Kvällen inleddes med bubbel och festfixande hemma hos en av Jagodas vänner och när klockan slog 18 traskade fyra otroligt snygga, långklänningsbärande tjejer iväg mot Hvillan, Sahlgrenskas eget kårhus. Där möttes vi av ett hav av uppklädda och förväntansfulla klasskamrater som vi minglade runt med lite innan vi fick slå oss ner vid borden och avnjuta en mycket god trerätters som serverades av T5orna. Maten varvades med sånger, tal och spex och när efterrättstallrikarna slutligen dukades bort fälldes borden ihop och det var dags för dans.
Bjuder på två suddiga mobilbilder från kvällen ;) Fler hittar ni på min snapchat
Hann prata med en massa härliga människor och hade en helt fantastiskt mysig kväll. Tänk att nu är vi äntligen inne på andra halvan av utbildningen och innan vi vet ordet av är sittningar och tentaplugg ett minne blott. Bäst att njuta av det härliga med studentlivet så länge det varar!
3 frågor man alltid får när man säger att man läser till läkare
Att fråga någon vad de jobbar med/pluggar till är en vanlig ice breaker när man träffar folk som man inte riktigt känner. När jag berättar att jag läser till läkare har jag märkt att det ofta är samma frågor som återkommer i dessa samtal. Jag tänkte nämna de 3 vanligaste som jag brukar få höra:
1. Jaha har du läst 6 terminer, då är det inte så långt kvar va?
Tyvärr har jag hoppat på en av de längsta utbildningarna som finns i Sverige och varje gång man snällt får förklara att man bara läst halvvägs möts man rätt ofta av "hur i hela friden orkar du med en så lång utbildning"-blicken", något jag flera gånger frågat mig själv. Blicken brukar jag oftast besvara med ett snabbt "men utbildningen går så fort" vilket varken brukar övertyga frågeställaren eller mig själv någe vidare bra.
2. Då måste du haft väldigt bra betyg då eller?
En väldigt märklig fråga egentligen som sätter de flesta svenskar i en besvärlig sits. Svenskar gillar oftast inte att skryta om sina framgångar. Det är som att fråga vad någon man inte alls känner har för lön, man gör det bara inte.
3.Vad vill du bli för sorts läkare då?
Om det är någon fråga som verklligen ställs ofta så är det just den här. Redan från termin 1 har jag fått svara på den trots att jag då knappt satt min fot på ett sjukhus. Misstolka mig rätt, jag förstår absolut att folk är nyfikna på vad man har för mål med sin karriär men jag är ledsen att behöva berätta att de flesta läkarstudenter har för lite kött på benen för att kunna göra det valet redan nu. Vi skall först gå klart hela utbildningen, jobba som underläkare, göra vår AT, skriva AT-tentan och få vår legitimation och först efter det har vi möjlighet att påbörja en specialistutbildning. För mig där termin 8 känns som en livstid bort så är tanken på vilken specialitet jag skall välja så ofantligt långt fram i tiden. Kanske blir jag barnläkare, kanske gastroenterolog, kanske hamnar jag på en gemytlig liten vårdcentral på någon mindre ort. Jag har ingen aning eftersom jag inte provat på något av det. Något jag också får förklara såklart, om och om igen.
Snabbselfie på akuten i förra veckan
Överlag tycker jag att de flesta blir intresserade när man berättar att man är läkarstudent vilket givetvis är väldigt kul. Jag svarar gärna på frågor eftersom jag älskar min utbildning men ibland kan det också vara skönt att inte vara "läkarstudenten" hela tiden. Man är ju så mycket mer än bara sitt (blivande) yrke.
Inläsningstid
Igår började vi akutmedicinveckorna. De flesta specialveckor under invärtesmedicinkursen är bara en vecka långa men kardiologi och akutmedicin har fått två veckor. Gissningsvis eftersom de är två så pass viktiga områden att kunna oavsett vilken specialitet du väljer sen.
Förmiddagen spenderades med en introduktionsföreläsning på sjukhuset och sedan delades vår lilla grupp på 6 studenter in i ytterligare två grupper. Dessa två grupper kommer under de kommande två veckorna alternera på akuten så att 3 personer deltar i den vanliga akutverksamheten och de andra tre har inläsningstid. Jag gjorde mitt första akutenpass igår på eftermiddagen och därför har jag idag hela dagen för inläsning. SÅ skönt!
Jag går ju fortfarande och brottas med den där nedrans förkylningen som inte vill ge med sig så idag skall jag släppa lite på tyglarna och låta kroppen vila. Plugga skall jag ju givetvis också göra men det gäller att passa på när det ges en lucka att andas lite grann. Började dagen med att dra mig kvar i sängen en bra stund och klev sen upp och gjorde i ordning lite mysfrukost med mitt absoluta favoritsurdegsbröd från Dahls (samma som de har på fredagsfrukosten på akuten där jag jobbade i sommras, SMASKENS!), lite te och peppisar. Det är en stående punkt på julförberedelselistan här hemma att bråka om vilka pepparkakor som är godast men sist vi var och handlade lyckades jag smyga ner ett paket med ANNAS som är mina absoluta favoriter. Vilka tycker ni är godast?
Hoppas ni får en härlig tisdag, trots detta skitväder!
Fars dag-firande
Hej vänner!
Precis hemkommen efter att ha varit på fars dag-firande hemma hos svärisarna. Jag och Vincent startade dagen med att laga brunch åt Tom som givetvis fick sovmorgon. Efter att ha proppat oss fulla med en massa smarrigheter fick pappan öppna sina paket och sedan gjorde vi oss i ordning för att åka iväg.
Hos svärföräldrarna blev vi bjudna på ännu mer smarrigheter (som vanligt!) och Vincent fick även busa runt i snön lite grann med farbror Kevin. Här i Göteborg så har all snö töat bort men hemma hos svärisarna låg det en decimeter kvar på marken och då blev det givetvis pulkapremiär.
Nu är vi som sagt hemma igen och jag skall försöka ta det så lugnt jag bara kan resten av kvällen. Har varit rejält förkyld nästan hela veckan men tvingat mig iväg till skolan ändå vilket givetvis har tärt på krafterna. Som ett brev på posten kom migränen på fredag eftermiddag och istället för att gå jour på akuten fick jag snällt knalla hem och lägga mig.
Just nu mår jag ändå relativt bra trots att mina näsborrar tydligen har någon slags tävling om vilken av dem som skall släppa igenom luft. Förhoppningen är att jag imorgon mår ännu lite bättre och att resten av familjen håller sig frisk, men nu är vi ju inne i den förkylningstätaste perioden på hela året så man skall nog inte hoppas på för mycket.
Nu skall jag gosa ner mig i sängen och kika på det senaste avsnittet av Designated Survivor på Netflix. Kan verkligen rekommendera den serien. Såg alla avsnitt som kommit ut hittills i rak efter att ha blivit tipsad om serien av Tom igår kväll. Det är väl ett gott betyg om något? Hoppas ni får en trevlig söndagkväll!
Överraskningen
Har varit svårt att veta vad jag skall blogga om här de sista två veckorna och det har berott på att jag och Tom hållt på med ett stort och hemligt projekt. Egentligen var det väl inte så hemligt men vi ville överraska mina föräldrar och eftersom min kära mor är en flitig bloggläsare så kunde jag varken avslöja någonting här, på instagram eller snapchat. Det har i alla fall varit full rulle här hemma från morgon till kväll och jag kan säga att det har varit två rätt intensiva veckor som nu äntligen är över.
Vad är det nu vi hållt på med, undrar ni såklart. Jo, vi har renoverat vår hall. Nytt golv, ny färg på väggarna, nya lampor, vi har rivit ut en garderob och byggt kontorshörna m.m. Själva är vi fantastiskt nöjda med resultatet och makalöst imponerade över att vi själva faktiskt gjort allting. Stackars mamma höll på att få en smärre hjärtattack när hon klev över tröskeln idag för en kvällsfika, helt ovetandes om vad vi sysslat med de senaste veckorna och tyckte det blev jättefint. Så gjorde även pappa så det blev en väldigt lyckad överraskning.
Efter att de fått gå runt och kika på allt en liten stund slog vi oss ner vid matsalsbordet och åt nybakta scones och drack te. Givetvis med dagens fruktansvärda valresultat som ett av samtalsämnena. Efter lite lek och bus med Vincent var det dags för honom att sova och för mina föräldrar och åka hem. Jag som känt en förkylning komma smygandes ända sen igår kväll däckade så fort de hade gått i sängen och har legat där sen dess, halvslumrandes i ett hav av föreläsningsanteckningar i ett desperat försök att få något gjort.
Då jag inte varit särskilt produktiv och ögonlocken väger som två containrar fulla med bildäck just nu så skall jag nog släcka ner för idag och hoppas att jag mår bättre efter en god natts sömn. Om inte så får jag trycka näsan full med nässpray och hälla i mig en Alvedon för den här veckan har jag inte tid med sjukdom. God natt på er!
Första snön
Så kom den första snön och det med besked. Lagom till att jag skulle hämta Vincent igår på föris hade det börjat singla ner vita små flingor från himlen och efter en stunds lek utomhus snöade det rejält. Vi fick tillslut skynda oss in i värmen då våra fingervantar snabbt blev blöta och fingrarna kalla och så gjorde jag varm choklad med grädde till oss båda två.
Det är något alldeles speciellt med vinterns första snöfall, nästan lite magiskt. Snarare än snarast kommer dock mysfaktorn bytas ut mot stånk och stön med slasktäckta vägar, försenade bussar och frusna nästippar. Det är ju tyvärr så när man bor i en storstad att snö mest ställer till med en massa elände men just då, när jag igår från sovrumsfönstret såg snöflingorna dala ner i gatlampornas sken, så var det fantastiskt mysigt.
Nu på morgonen var snön bortregnad igen och inte är jag speciellt ledsen över det. Den kommer ju förr eller senare tillbaks så man får passa på att njuta av slaskfrihet så länge det varar. Men nog längtar man ändå liteyttepytte efter glögg, pepparkakor och julmusik.
Första halvan av invärtesmedicin
Min ambition i början av den här kursen var att hinna skriva en kort sammanfattning av alla olika specialveckor som vi hoppar runt mellan. Redan under tredje placeringen fallerade denna målsättning och nu har vi som sagt reda tagit oss igenom halva kursen. Som kompensation för folk som, liksom jag, är nyfikna på hur det är att läsa internmedicin här i Göteborg så tänkte jag försöka mig på en übersnabb sammanfattning på det jag läst hittills för att komma ikapp. Ja, here it goes:
Vecka 1 och 2 läste vi kardiologi, om dessa två veckor kan du läsa HÄR.
Vecka 3 var det diabetesvecka och om den kan du läsa HÄR.
Vecka 4 läste vi endokrinologi. Endokrinologi är en specialitet inriktad på hormonsjukdomar. Då är det alltifrån rubbningar i könshormoner till sköldkörtelhormoner och hypofystumörer. Det är nog lite svårt att greppa exakt vad specialiten innebär om man inte läst medicin. Det tyckte i alla fall jag innan jag börjat läsa till läkare men efter att ha tillbringat en vecka på endokrinmottagningen med mottagningsarbete, avdelningsrond, seminarier och föreläsningar så kunde jag konstatera att det är en mycket spännande specialitet och den toppar definitivt min lista på specialiteter jag i dagsläget kan överväga (vilken än så länge inte är särskilt lång pga NOLL erfarenhet). Jag tycker sjukdomarna är väldigt intressanta och kan ge alla möjliga konstiga symtom (googla acromegali t.ex.), patienterna är både unga och gamla (ja inte samtidigt såklart) och många kan man, om man inte botar dem, ändå ge en bra behandling som gör att patienten kan leva ett relativt normalt liv.
På hypofysrond under endokrinveckan där man går igenom knepiga tumörfall med röntgenläkare och kirurger
Vecka 5 och 6 hade vi vår första VFU-period. VFU står för verksamhetsförlagd utbildning och som jag skrivit tidigare så är VFU-perioderna en chans för oss studenter att verkligen få testa på livet som läkare på en medicinavdelning. Första veckan inleddes med två föreläsningsdagar och resterande dagar spenderades på sjukhuset. Det var mycket nytt och jag och Andreas som blev placerade på samma avdelning hakade mest på de andra läkarna på avdelningen (svansade med andra ord) vilket inte kändes särskilt stimulerande men helt nödvändigt för att vi skulle förstå hur arbetet går til på avdelningen.
Andra veckan var jag mer taggad på att följa kursledarnas uppmaning om att "ta för oss" och försökte att vara både påläst på patienterna och vara en del i arbetet med dem. Detta resulterade i inskrivningssamtal med patienter, min första blodgas (mer om det HÄR), ett besök på iva, att jag sprungit på ett hjärtstoppslarm, att jag utökat mitt referensbibliotek genom att ha lyssnat på så många hjärtan och lungor jag kunnat och mycket mer. Jag kände mig faktiskt som en viktig del i teamet då jag kunde komma med värdefull information om patienter som jag hunnit pratat med lite extra eller haft tid att läsa på om i gamla journaler vilket riktiga läkare kanske inte alltid hinner göra tyvärr. Dessutom fick jag möjligheten att trösta en stackars man som fått reda på att en anhörig också hamnat på sjukhus vilket kändes väldigt viktigt och meningsfullt. Allt som allt så var jag alltså väldigt nöjd, om än rätt så trött, efter två veckors praktik.
Läkemedelslunch på VFUn = Gratis lunch där läkemedelsföretag presenterar det senaste.
Vecka 7 var njurveckan. Vi startade med en dags föreläsningar för att sedan rotera mellan olika block. Vi var på dialysmottagningarna, transplantationscentrum, njuravdelningen samt hade en föreläsning om akuta sjukdomstillstånd i njurarna. Innan veckan kände jag att jag hade relativt dålig koll på njurar över huvudtaget. Kunskaperna från fysiologin låg lååångt bak i huvudet men fräschades upp i takt med att veckan fortskred. Njurmedicin kanske inte riktigt är min grej men det är ett väldigt viktigt organ som framförallt kan påverkas av felaktig läkemedelsanvändning. Därför är det ju självklart jätteviktigt att ha en övergripande förståelde för hur njurarna fungerar och hur bristande njurfunktion yttrar sig.
Jag och min vän överstrykningspennan en självstudiedag under njurveckan
Ja det var alla veckor. Just nu läser vi hematologi och förhoppningsvis hinner jag skriva några rader om det i slutet på veckan. Har ni några frågor är det bara att lämna en kommentar eller så kan ni skicka ett mejl! Hoppas ni får en trevlig onsdag.
Halvvägs
Så var jag halvvägs igenom läkarprogrammet. En halv läkare om man så vill. Jag har alltså läst 6,5 av läkarprogrammets maffiga 11 terminer och det känns fantastiskt att ha kommit över den tröskeln, även fast det ju är lika långt kvar. Många av mina klasskamrater tycker att den första halvan gått jättefort medan jag tycker att det känns som om jag har plugat i en evighet. Det beror nog antagligen på att jag tagit 1,5 års uppehåll. Mina gamla kursare läser just nu termin 9 och har alltså bara drygt ett år kvar. DET är galet på riktigt!
Det känns bra att jag har den roliga halvan kvar. Även fast kursen vi läser just nu är väldigt tung informationsmässigt och att man vissa dagar bara skulle vilja dra täcket över huvudet när väckarklockan ringer och få vila hjärnan i några dagar så är det så sjukt kul och utvecklande. Innan kursen började kändes läkarrollen sååå långt bort. Jag kände mig knappt som en läkarstudent trots 2,5 år med en massa teoretisk kunskap inbankad i skallen. Nu känns det som att jag börjar bli mer varm i kläderna och jag växer sakta men säkert in i min roll som läkarstudent och helt plötsligt har berget mellan studentalice och läkaralice blivit betydligt mindre. Det blir nog en läkare av mig med så småningom.
