1 dag kvar till tenta och jag är trött. Nu snackar vi inte om lite härligt rödmosig efter en dag ute i solen-trött som resten av den svenska befolkningen, utan helt galet slutkörd. Lägenheten är ett enda kaos och jag är väldigt tacksam för att jag faktiskt har behövt gå och hämta Vincent på föris eftersom det inneburit att jag tvingats se något sånär anständig ut innan jag lämnat lägenheten och mitt trygga tentapluggsnäste. Mysigt på ett sätt men också lite creepy. Har jag sagt att det skall bli skönt att få sommarlov eller?! ;)

 

Skall alldeles strax släcka lampan här då jag knappt kan hålla ögonen öppna trots att klockan inte ens är 9. Imorgon väntar ännu en tentapluggsdag och sen på torsdag klockan 11 är det dags. Om jag hinner med det imorgon och jag får lite tid över tänkte jag ge er mina bästa pre-tentatips. Det är nog betydligt fler än jag som sitter instängda bland hopar med papper och böcker inför stundande tentor denna vecka, vilket är en liten tröst ändå. Heja oss, we can do this!

 

Har haft en riktig drömmig mors dag idag. Min andra sen jag blev mamma. På förmiddagen satt jag och tentapluggade lite smått medan Vincent och Tom var ute. När de kom hem hade de med sig fina blommor från affären och de hade dessutom varit iväg och köpt en present till mig, ett fodral till mobilen som man kan ha när man tränar. Något jag verkligen önskat mig så jag blev jätteglad och inveg det alldeles nyss på en liten joggingtur. Funkade kanonbra!

 

Blev dessutom överraskad med middag på en restaurang i närheten tillsammans med mina pojkar. Vi hade det jättemysigt och Vincent charmade loss som vanligt. Han gillar verkligen uppmärksamhet den ungen. Tom tog en högrevsburgare, Vincent fick kycklingspett och själv valde jag ceasarsalladen som var GIGANTISK och supersmarrig. Blev minst sagt proppmätt. Till middagen spelades livemusik och efter maten var vi bara tvugna att lyxa till det lite extra med efterrätt, trots att vi ju var rätt så mätta. Jag och Vincent delade på två kulor italiensk glass och Tom åt pannacotta. Får bli fler restaurangbesök framöver tror jag närmare bestämt. Det var bara för mysigt!

 

Nu skall jag njuta av de sista timmarna av helgen innan tentaplugget åter sätter full fart imorgon. Så mycket att läsa på så lite tid gör mig rätt nervös men man kan inte göra mer än sitt bästa. Det får helt enkelt gå som det går och det är onödigt att stressa upp sig över något man ändå inte har så mycket kontroll över. Skall bli megaskönt med sommar"lov" oavsett om jag klarar tentan eller ej!

När Vincent vaknade igår var han lite snorig och hostig. Trots det var han pigg så han fick vara på förskolan fram till två då Tom åkte och hämtade honom efter jobbet. Mot kvällen fortsatte han att vara täppt i näsan och småhosta och vi förberedde oss på en sjukhelg och en tuff natt med hosta och flera uppvak.

 

Vincent vaknade till några gånger under kvällens gång och hostade och var ledsen, som han så ofta gör när han är förkyld. Vi bestämde oss för att flytta över honom till vår säng och i samband med det tar hostan fart. Han har tidigare fått riktiga hostattacker när han varit sjuk så att han kräkts men det brukar vi lyckas avvärja tillslut genom att lugna och trösta, öppna fönster och erbjuda något gott att dricka. Den här gången var det annorlunda.

 

Vincent grät och hostade om vartannat. Han hade iprincip helt tappat rösten och för att lugna honom fick han följa med in i vardagsrummet och sitta i soffan mellan oss båda. Han ville varken ha nappen eller något att dricka och kräktes några gånger av all hosta. Vi var rätt lugna båda två då vi som sagt haft ett par såna här hostattacker tidigare men jag bad ändå Tom ta av Vincent tröjan så jag kunde titta på när han andades och förklarade för Tom att om det blir värre kanske vi skulle behöva åka in till sjukhuset så han kan få något luftrörsvidgande. Hostan skällde riktigt illa och tillslut kändes det som om Vincent verkligen fick kämpa vid varje andetag och det visslade både i in- och utandning.

 

Helt plötsligt fick vi bråttom. Vi ringde till 1177 och hamnade på plats 15 i kön vilket vi inte kände skulle gå snabbt nog. Vincent var jätteledsen och rädd och grät mellan de vinande andetagen och den skällande hostan och så lugnt och tryggt vi bara kunde packade vi istället ihop oss, satte på oss första bästa kläder vi kunde hitta och sprang ner till bilen.

 

När vi kom in på barnakuten på Östra sjukhuset var klockan strax innan elva och Vincent låg mot min axel, alldeles matt och andades väsande andetag mellan hostningarna. En sköterska som gick förbi utbrast "ojdå, här har vi en rejäl krupp" och vi fick direkt följa med in i ett rum och Vincent fick andas in Adrenalin i två omgångar.

 

Efter adrenalinet och senare även en dos kortison i flytande form samt två hallonisglassar lugnade tillslut både Vincent och hans förfärliga hosta och andning ner sig. Vi fick tillbaks vår glada och busiga lilla son igen och tillslut så sprang han runt i korridorerna och charmade sköterskorna med två mycket trötta föräldrar hack i häl. Kortison är ju, förutom att vara inflammationsdämpande, även ett vakenhetshormon vilket i vanliga fall utsöndras på förmiddagen. Därför blev Vincent rejält speedad och jag och Tom ångrade bittert att vi lämnat vårt godis på soffbordet när vi åkte in.

 

Efter 4 timmar fick vi slutligen träffa läkaren som snabbt och lätt lyssnade på hjärta/lungor och OKade Vincents andning. Kändes väldigt onödigt att sitta på akuten och vänta så länge för en minut med doktorn menmen. Vi var väldigt glada över att få komma hem och Vincent slocknade som tur var direkt.

 

Idag har Vincent varit sig själv igen. Inga tecken på krupphosta (vilket antagligen är kortisonets förtjänst) utan bara snorig precis som han brukar vara när han är sjuk. Han vaknade dock redan kvart i nio imorse så jag och Tom har gått runt som vandrande zombies här hemma idag. Kunde ju glömma att försöka tentaplugga. Snart blir det sänggång för oss båda vilket skall bli AMAZING! Är så glad att allt gick bra och att vi fick ett så fint bemötande på barnakuten från alla sköterskor. Det var även skönt att få höra att vi tagit rätt beslut om att åka in då de inte trodde att hans krupp hade gått över av sig själv. Man skall lita på sin magkänsla som mamma (och läkarstudent)!

Idag kom det. Det som jag väntat och längtat efter sen innan Vincent ens var född. Eftersom Tom i vanlig ordning var tvungen att jobba över idag fick jag ratta läggningen själv. Vi hade det jättemysigt jag och Vincent och efter att ha tryckt i oss en massa pannkakor var det dags för lite kvällslek, tandborstning, pyjamas och sedan läste vi megatraktorer-boken tillsammans. Vi letade reda på snutte, napp och gosegrisen och så lyfte jag upp honom för att bära honom till sängen. Som alltid när han är lite trött la han armarna runt mig och gav mig en kram men så plötsligt säger han: Älska Mamma. 

 

Älskade lilla barn, med det stora hjärtat och det kloka huvudet. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar dig. Att få höra att kärleken är besvarad, trots att jag ju såklart vet det, är magiskt. Fick kämpa ordentligt för att inte börja lipa när jag bäddade ner honom i sängen, pussade honom på pannan och sa god natt. Vilket fantastiskt privilegium det är att få vara mamma!

 

8,5 dagar kvar till tenta och sommarlov. Faktum är att jag lite glömt bort den där sommarlovsbiten av det hela. Fokus har legat stenhårt på den stundande tentan och jag har inte riktigt reflekterat över att det faktiskt snart är slut för terminen.

 

Det skall bli jätteskönt med 2,5 månads studieuppehåll. Lite tid att vila hjärnan och kroppen från den ständiga stress som är alla studenters vardag. Man är ju aldrig riktigt ledig och det finns ALLTID mer att läsa in vilket leder till konstant dåligt samvete när man ligger och slappar i soffan. Nä tacka vetja lite sommarlov med jobb, härliga sommardagar med min lilla familj och lite hjärnvila.

 

Idag hade vi sista föreläsningen i skolan för terminen och efteråt satt jag och en klasskompis och pluggade vacciner så det sprutade ur öronen på oss. Konjugerat vaccin, attenuerat vaccin, subenhetsvaccin och polysackaridvaccin.. det snurrar fortfarande i huvudet på mig men jag tror nog att pluggsessionen var till stor nytta. Vi hade det i alla fall väldigt trevligt trots att ämnet kanske inte var så upphetsande.

 

Oj, oj vilken dag! Min älskade vän Josefin fyller 23 år idag och hade bjudit hem ett gäng vänner på drinkar och tårta till hennes föräldrars lägenhet på avenyn idag. Eftersom Tom är iväg på grabbhelg i Stenungsund och jag jättegärna ville titta förbi en stund fick jag ta med mig Vincent in till stan, ett projekt som inte skulle vara helt enkelt med tanke på att hela avenyn var avspärrad för Göteborgsvarvet. Kryssandes mellan hurrande åskådare, funktionärer och ballongstånd lyckades jag och Vincent, sittandes i vagnen, tillslut ta oss till porten. Jag var varm och svettig när vi tillslut plingade på dörren några trappor upp ska ni veta och frisyren jag så fint fixat till innan jag åkte var ett minne blott.

 

Vincent trivdes som vanligt bra av all uppmärksamhet efter att den första nervositeten släppt och snaskade i sig ett 20tal salta pinnar samtidigt som han sprang på upptäcksfärd i lägenheten. Roligast var det att stå ute på balkongen och titta på alla människor som sprang förbi och lyssna till gatumusikanterna som stod alldeles nedanför balkongen och spelade. Vi bjöds på riktigt smarrig kladdkaka med hallongrädde och jag unnade mig faktiskt ett litet glas sangria medan Vincent satt på golvet och sjöng här kommer pippi långstrump samtidigt som han lekte med en minibarbie ridandes på en brachiosaurus *haha*. Han är så härlig min lilla kille. 

 

I förrgår var jag verkligen inte glad. De stundande två veckorna kändes monstruöst tunga och jag kände mig så fruktansvärt trött att jag t.o.m. lyckades slumra till mitt på dagen när jag satt och pluggade i sängen. Men så igår hände det något. Efter redovisningen i skolan åkte jag raka vägen hem för att fortsätta plugga. Precis efter att jag klivit av bussen och gick och funderade över hur sjuttsingen jag skulle hinna med allt plugg i min fullsmockade vecka ringde telefonen. Det var mamma som undrade om jag ville att hon skulle ha Vincent några timmar på eftermiddagen så jag kunde plugga, som om hon läst mina tankar.

 

Sagt och gjort så satte jag mig med te och frukt framför datorn och avverkade över 6 timmars plugg medan mamma hämtade V på föris och myste loss i Lindome. Är återigen så otroligt glad och tacksam för att jag har föräldrar som bor så nära och som älskar sitt barnbarn så mycket som de gör.

 

Fick hur som helst till ett fantastiskt flyt i pluggandet (vilket jag verkligen saknat det senaste) och orkade hålla både energin och motivationen uppe från början till slut och fick gjort en hel del. Måste ännu en gång tipsa om upplägget med 45 min läsperioder med efterföljande 15 min rast som jag tipsade om i det HÄR inlägget. Man får så ofantligt mycket gjort eftersom man är alert och fokuserad samtidigt som man inte känner att man bara sitter och pluggar dagarna i ända.

 

I mina pluggpauser skruvade jag upp volymen på spotify och dansade loss på vardagsrumsgolvet, tog en nypa luft på balkongen, hängde en tvätt och gjorde en massa annat som dök upp i mitt huvud under pluggtiden men som jag då sparade tills dess att klockan på telefonen ringde. Har ni inte testat så tycker jag absolut ni skall göra det! För mig fungerar det kanonbra.

Det märks verkligen att det är maj nu. Maj månad är ju alltid månaden med mycket att göra och det gäller även det här året tydligen. Nu är det 2 veckor kvar till tenta och jag behöver väl inte ens förklara för er varför den där ångesten så sakta smyger sig på. "Jag har pluggat för lite", "jag kan inte det här" och "varför är alla andra så duktiga och smarta?" är väl bara några av de tankar som yr runt där inne i skallen. Egentligen vet jag ju att inget av det stämmer. Jag kan mycket, jag har pluggat så gott det går med tanke på allt annat som också skall få plats här i livet och "alla" andra känner nog i princip likadant som jag känner.

 

Förutom skolan och den stundande tentan så är det ju så mycket mer saker som händer i maj. Jobbet vill att vi jobbar så mycket som möjligt för att bli självständiga till sommaren vilket gör att mitt samvete hackar mig i nacken att jobba när jag inte pluggar och samtidigt skall jag hinna vara en glad och närvarande mamma/sambo. När jag skriver det såhär inser jag att det inte är så konstigt att jag är så otroligt trött på kvällarna. Tur att det bara är 2 veckor kvar.

 

Nu är det dags att hoppa i kläderna och snygga till sig lite för att åka in till skolan och redovisa ett grupparbete. Efter det är det raka vägen hem igen som gäller för att fortsätta läsa på inför fallseminariet på fredag. Ja, är det dålig uppdatering här i några dagar så förstår ni varför!

 

Ok, halvvägs igenom veckan och jag är redan helt färdig. Sitter på bussen och kramar hårt om mitt frukostäpple som jag hoppas snart skall ge mig lite energi. Det var en riktigt tuff dag igår. Vincent har blivit sjuk mitt i allt så utöver att väckarklockan ringde omänskligt tidigt hade vi en natt som bjöd på många uppvak med tröstning och nappistoppning.

 

Väl i Borås körde vi på med en föreläsning om hepatit E på morgonen, nya patienter att läsa på och sedan genomgång med vår handledare. Mitt i en livlig och väldigt intressant sepsissimulering med vår handledare var jag dock tvungen att gå och körde bilen i ilfart mot Lindome för begravning av en vän till familjen. Med andan i halsen lyckades jag komma i tid och begravningen var helt fantastiskt fin och samtidigt fruktansvärt jobbig. 

 

Efter begravningen körde jag direkt hem till lägenheten och avlöste Tom som åkte iväg och jobbade en liten stund och jag och Vincent mös på så gott det gick fram tills han kom hem igen. När Vincent somnat vid halv åtta var jag så trött att jag höll på att somna i soffan men jag tvingade mig själv att hålla mig vaken fram till 9 innan jag stupade  i säng och somnade så fort jag slöt ögonen.

 

Helt klart en väldigt tuff dag som har satt sina spår. Tur att alla dagar inte är som gårdagen.

 

Snabbt fick vi hänga av oss våra grejer (då marginalen vi åkte med åts upp av parkeringsstrulet) och sätta oss i konferensrummet med klinikens ST-läkare för en genomgång av den ST-tenta de skrivit. Till min stora förvåning kände jag att jag hängde med väldigt bra och kunde mycket av det de sa vilket gjorde att självförtroendet höjdes en aning.

Efter genomgången skingrades läkarna och vi fick byta om och följa med vår handledare in i avdelningen bibliotek. Efter en kort presentationsrunda fick vi veta lite om hur dagarna skulle komma att se ut, vi fick en rundvandring på mottagningen och så givetvis lite te och kaffe ute i solen. Ett helt fantastiskt mottagande och man kände direkt att vi än en gång fått en kanonhandledare som verkligen tycker att det är kul att undervisa och ha hand om virriga, fumliga läkarstudenter.

Sen var det dags att traska en trappa upp till själva infektionsavdelningen. Där fick vi tilldelat oss varsin patient som vi skulle ta anamnes (sjukhistoria) och status (undersökning) på. När vi var klara med det fick vi logga in på datorerna och läsa på i journalerna och förbereda oss för att presentera vår patient för resten av gruppen.

Efter en härlig lunch, som sjukhuset så snällt bjöd på, ute i solen samlades vår grupp och vår handledare åter i biblioteket och vi gick igenom våra patientfall. Jag blev faktiskt riktigt stolt över min presentation (om man får skryta?!) och jag kunde även svara på alla följdfrågor min handledare ställde vilket gav ytterligare en egoboost. Den där tentan kanske inte är helt omöjlig trots allt?

Glada och trötta lämnade vi kliniken strax efter fyra för att påbörja resan hem till Göteborg. Åter igen kände vi den där bubblande lyckoruskänslan och alla nickade instämmande när vi konstaterade att vi valt en fett rolig utbildning! Är så galet att vi skall få göra det här i resten av våra liv.

På något sätt skall jag inom loppet av 5 dagar få plats med 3 dagars praktik i borås, 2 dagars jobb, en begravning, tentaplugg, vara med min familj och samtidigt hinna med att sova och äta. Praktiken skall givetvis bli väldigt rolig men den lilla detaljen att det tar 1,5 timme enkel resa dit gör att peppen inte riktigt är så stor som den kanske borde vara. Utan barn eller andra förpliktelser hemmavid (som 99% av mina kursare lever) så är tre dagar på annan ort a piece of cake, men för mig som då inte bara kan sätta mig på en buss och försvinna i tre dagar har denna vecka planerats flera veckor i förväg. Nu håller vi tummarna för att lämningar och hämtningar med barnvakter osv går i lås och att både Tom och Vincent håller sig friska så att jag kan slappna av nog att lära mig något där borta i Borås *knaprar på naglarna av nervositet*.

 

Idag har vi fått känna på äkta sommarfeeling. Jag, Tom och Vincent har hängt i slottskogen halva dagen och promenixat, haft picknick, klappat getter och spanat in hundratals av soldyrkande göteborgare. En helt fantastiskt underbar dag med min fina familj. Vincent tyckte det var väldigt spännande att titta på alla djuren efter att ha sovit en stund i vagnen och vi klarade oss alla tre från att bränna oss i värmen. För 2 veckor sedan snöade det ju liksom så det är inte helt lätt att hänga med och förstå att det faktiskt är dags att börja smörja sig nu om man skall vara ute längre stunder.

 

Här kommer en liten bildbomb från dagen:

 

Jag och Tom lovade i alla fall varandra att vi snart skulle åka in till slottskogen igen eftersom det var riktigt rackarns mysigt att få strosa omkring där några timmar i sommarvärmen. Nästa gång kanske vi kan ta med några vänner och köpa något gott att grilla?

 

Nu skall jag hugga in i pizzan Tom precis kom in genom dörren med. Efter allt traskande i solen idag är jag utsvulten!

Gissar att ni är lite nyfikna på att veta hur det gick för mig på jobbet i torsdags. Ni som följer mig på snappis och Instagram vet ju redan hur det gick men för er andra kan jag berätta att det var SÅ roligt. Fanns ingen som helst anledning att vara nervös.

 

På VAC (vårdadministrativt centrum) var det jag och 3 andra nya läkarkandidater som körde sitt första eller andra pass. Avsatt endast för oss hade vi sedan en handledare som vi kunde ställa alla våra tusen frågor till och som bäst av allt genuint verkade tycka att det var roligt att ha oss där. Jag kände mig inte det minsta ivägen och trots att produktionen kanske inte var den mest effektiva så kunde jag mot slutet skriva några diktat helt på egen hand och skriva ut en journalkopia som skulle postas till den inremitterande vårdcentralen. SÅ STOLT!

 

 

Det bästa av allt var att jag verkligen tyckte att det var roligt. Tiden gick jättesnabbt och jag ville nästan inte gå hem när klockan väl slog 9. Trevliga arbetskamrater, trevlig arbetsplats och trevliga arbetsuppgifter. Vilken fullträff! Nu hoppas jag att denna känsla håller i sig i sommar också. I början är ju det mesta nytt och spännande men jag vet också att det inte kändes så här bra första dagen på mitt förra sommarjobb. Ser verkligen fram emot den här sommaren på så många sätt!

Vilken härlig sommarvärme vi har ute nu! Folk lämnar jackorna hemma och sitter ute och njuter i solen. Runt lunchtid kan man känna doften av nygrillat och barnen leker ute sent på kvällen eftersom solen fortfarande inte gått ner. Jag njuter verkligen av det här och hoppas att sommaren inte bara rusar förbi. Längtar inte det minsta efter kalla och grå vinterdagar.

 

Imorse dukade Tom upp frukosten ute på balkongen och vi satt alla tre och blickade ut över alla spännande bilar och cyklar som susade förbi. Rätt så härligt faktiskt! Efter mysfrukosten åkte vi iväg en sväng till Frölunda torg för presentinhandling då vi när Vincent vaknar skall åka på kalas i Stenungsund. Kan inte avslöja vad det är för superbra present vi köpt men jag tror nog allt att det kommer falla födelsedagsbarnet i smaken.

 

Både jag och Vincent är lite småförkylda så jag försöker att vila mig lite nu när han sover för att orka med en hel dag med kalas. Inser också att det nog var lite dumt att jag inte passade på att köpa nässpray när vi ändå var iväg. Får gräva lite i badrumsskåpet och se vad jag hittar. Hoppas ni alla får en fin och solig lördag!

Jag blev i alla fall positiv för VZV (virus som orsakar vattkoppor) och EBV (virus som orsakar körtelfeber) vilket då tyder på att jag redan haft dessa infektioner och är immun. Phuu.. Varken vattkoppor eller körtelfeber är så värst roligt att få som vuxen om man säger så. Jag blev negativ för Hepatit B men det visste jag om och det är det som jag var iväg och vaccinerade mig mot för någon vecka sedan. Dessutom blev alla i min grupp även positiva för HSV (herpes) och trots att förekomsten av antikroppar är väldigt hög bland befolkningen mot HSV (även utan att man märkt av några munsår eller liknande) och resultatet faktiskt hade kunnat stämma så blev vårt resultat underkänt av vår handledare då även vår negativa kontroll (prov utan antikroppar) var positiv. Oups! Något blev helt enkelt fel under labben så jag får fortsätta leva i ovisshet, haha.

Nu sitter jag istället på bussen på väg mot Mölndals centrum för att avverka mitt första pass som medicinsk sekreterare. Det bubblar av nervositet i magen men jag försöker intala mig själv att det kommer gå strålande. Ingen förväntar ju sig att jag kan allt på en gång. Får berätta senare hur det kändes. Hoppas ni alla får en trevlig kväll!

Helgen rasslade iväg i ett naffs och denna måndag likaså. Nu är det bara 4 veckor kvar till tenta och det börjar så smått att krypa in lite nervositet i min kropp. Snart infinner sig väl även den klassiska tentaångesten också som jag hittills inte beskonats ifrån under mina tidigare tentaläsningsperioder. Än så länge är jag väl ändå relativt lugn och sansad och supertaggad på praktiken jag skall ha nästa vecka i Borås. Det skall bli så kul!

 

I helgen var vi (som ni som följer mig på instagram och snappis vet) i Bosared och jobbade lite. Just nu håller vi på att byta fasad på huset och vi sattes i arbete så fort vi klev innanför dörren. Jag och Tom turades om att ha Vincent vilket innebar att jag fick stå och måla i regn och blåst medan Tom däremot hade strålande sol och riktig vårvärme. Ganska så orättvist!