Bad Moms
För drygt en vecka sedan var jag och Tom på bio, något vi gjorde mycket innan Vincent föddes och som vi gärna passar på att lyxa till det med nu när vi får barnvakt. Vi såg på Bad moms och den var verkligen HELT i min smak. Feel good-film med humor och slutet kunde man såklart gissa sig till direkt, men framförallt bjöd den på extremt mycket igenkänning.
De flesta mammor vet nog hur det är att slitas mellan mammaidealet och verkligheten och jag tror nog ändå att de flesta av oss skulle må bra av att lite då och då få höra att vi faktiskt gör ett fantastiskt jobb, trots att vi inte är perfekta i alla lägen. Denna filmen handlade om just det, med en stor nypa humor, och jag kan inget annat än rekommendera den!
Ingen tid för sjukdom
Vår vecka startar inte helt oväntat med VAB. Jag känner mig själv fortfarande ganska hängig men har inte riktigt tid att ligga i sängen och kolla serier så jag är hemma på förmiddagen med Vincent för att sen avlösas av Tom så att jag kan åka in till skolan för grupparbete och seminarie i eftermiddag.
Från i lördags kväll när jag och Vincent tog en promenad ner för att doppa tårna i sjön
Just nu ligger Vincent och sover bredvid mig i sängen och jag har krupit upp med en skål glass och min laptop under täcket för att förbereda mig inför i eftermiddag. Redan efter en vecka är jag såååå trött på den här kursen. Det märks att vår kursledare verkligen brinner för det han gör och verkligen vill att vi skall lära oss, vilket givetvis underlättar en del, men hur mycket man än försöker kan man inte komma ifrån det faktum att det vi läser är så EXTREMT krångligt, svårt och tråkigt. Verkligen ett tråkigt sätt att starta terminen då det riskerar att eliminerar all typ av pluggmotivation som man faktiskt byggt upp över sommarlovet.
För att inte deppa ihop fullständigt har jag faktiskt börjat tjuvstarta lite med nästa kurs. Har försökt att förbereda mig inför första veckans introföreläsningar så gott det går och i förra veckan kom även kursböckerna jag beställt. Som alltid inför varje ny kurs försöker jag lova mig själv om att vara noga förberedd och försöka hålla mig i fas. Det är av erfaranhet lättare sagt än gjort men det skadar ju ändå inte att försöka. Nu skall jag bara klara sista veckan av BF 3 först!
Hur otur kan man ha?
I torsdags kväll började jag få ont i halsen. Det hela eskalerade sedan med rivig hals och snuva under hela gårdagen och när vi tillslut landat på Säteriet på eftermiddagen igår var jag ordentligt hängig. De senaste 20 timmarna har därför till största delen spenderats snörvlandes i sängen här i Bosared. Vincent hänger med mina föräldrar eller med Tom men kommer in till mig lite då och då för att leka i sängen och ge sin sjuka mamma lite kramar.
Kan inte ens komma ihåg senaste gången jag var sjuk men det är väl bra typiskt att bli det såhär mitt i en tvåveckorskurs. Jag hoppas att jag mår lite bättre imorgon så att jag kan få gjort lite skolarbete som jag måste göra över helgen och sedan drar ju sista veckan igång och då finns det verkligen inte tid för sjukdom. Med största sannolikhet blir ju även Vincent och Tom smittade dessutom så vi får väl se var det hela slutar.
Endast lämnat huset för att ta denna bild idag! Så varmt och härligt utomhus!
Som om inte det var nog har jag under natten blivit loppbiten. Då är det alltså inte ett litet bett utan halva min rygg pryds av små fina, kliande bett. Ingen annan i familjen har blivit bitna och då sov jag ändå i samma säng som Vincent i natt. Hur otur kan man ha på en helg egentligen? Här kommer en fin bild, känsliga läsare varnas:
Kliar som sjutton!
Måste erkänna att jag tycker rätt synd om mig själv. Nu har i alla fall Vincent precis somnat och resten av folket är iväg på annat så jag skall ta och krypa ner i sängen och försöka mig på lite beräkningsuppgifter i excel tillsammans med en skål glass.
7 tips inför T1 på Läkarprogrammet
Nu har nästan hela första skolveckan passerat för mig och resterande läkarstudenter på T2-T11 i Göteborg men än har inte de allra färskaste läkarstudenterna, T1orna, anslutit sig. Kommer ihåg som om det var igår hur nervös jag var inför att börja på läkarprogrammet. Den bubblande, förväntningsfulla känslan i magen hos en nybliven 19åring som inte hade någon aning om vad som väntade.
Trots att det ändå var ett bra tag sen jag var på väg till mitt allra första upprop så skulle jag ändå vilja ger er som eventuellt hittat hit och skall börja läsa (i alla fall här i Göteborg) i höst några tips inför starten:
1. Gå och lägg dig i tid dagen innan skolstart. Under ett par veckors tid kommer dina dagar fyllas av en massa nya intryck så passa på att vila ut ordentligt så att du är fylld av energi.
2. Kom i tid till uppropet! Ta gärna en buss tidigare så att du verkligen kommer i tid och inte behöver stressa. Gissningsvis är du redan nervös som det är. Det kan vara lite knöligt att hitta till rätt sal i början innan du lärt dig hitta men precis ovanför stentrappan upp till medicinarelängan finns en karta som beskriver var de olika salarna finns, kika på den!
3. Överlag är de flesta på läkarprogrammet otroligt härliga så även fast det kanske känns överväldigande rekommenderar jag att prata med så många som möjligt och vara med på nollningen för att komma in i gemenskapen. Många som hamnar i samma faddergrupp under nollningen håller ihop under hela läkarprogrammet (givetvis långt ifrån alla men det tror jag ni förstår, det är liksom inte kört om man inte är med under nollningen).
4. Den första veckan fylls av föreläsningar som kanske är spännande som nybliven student men inte så viktiga ur utbildningssyfte och kommer definitivt inte på tentan. Var inte orolig om du missar någon alltså och fokusera kanske mer på att försöka aklimatisera dig i din nya roll som läkarstudent tillsammans med de klasskamrater du kommer spendera de närmsta 5,5 åren med.
5. Jämför dig INTE med någon annan. Alla är bra på olika saker. Själv kom jag från en klass där jag tillhörde en av de med absolut bäst betyg. När jag väl blev antagen till läkarprogrammet omgavs jag av nästan enbart sådana personer och var helt enkelt inte "bäst i klassen" längre. Läkarprogrammet handlar dock inte om att vara bäst (eftersom vi bara har godkänt och icke godkänt) utan istället om att hjälpa varandra och tillsammans lära oss så mycket som bara är möjligt av den enorma faktahög vi matas med. Passa alltså på att plugga tillsammans med någon och utnyttja att alla är bra på olika saker. Då blir det både roligare och lättare!
6. Alla böcker är inte värda att köpa men den första boken som de rekommenderar för anatomin kommer ni ha användning av i flera kurser lite senare under programmet så den kan jag verkligen rekommendera att ni köper. Gjorde själv inte det och har många gånger ångrat det bittert!
7. Läkarprogrammet ÄR tufft. Det är okej att kugga en tenta. Jag har gjort det flera gånger och kommer inte att bli en sämre läkare för det. Kom ihåg att ha kul och GRATTIS och väkommen till en fantastiskt rolig utbildning.
Veckans diagnos: Mononukleos
Mononukleos, körtelfeber eller kissing disease.. kärt barn har många namn. Här kommer 5 fakta om mononukleos:
1. 90-95% av alla vuxna har antikroppar mot EBV vilket innebär att de redan haft sjukdomen
2. Den klassisk sjukdomen drabbar främst tonåringar/unga vuxna, hos barn är den ofta asymtomatisk.
3. Smittas främst via saliv, därav namnet kissing disease
4. Klassiska symtom är långvarig hög feber, svullna halsmandlar med gråvita beläggningar, dålig andedräkt, grötigt tal samt svullna lymfkörtlar på halsen
5. Förutom smärtstillande och febernedsättande finns varken behandling eller vaccin mot mononukleosKälla: Internetmedicin
Veckans diagnos!!
Puuh, redovisningen gick bra och jag blev nästan lite besviken över att det inte blev jag som fick hålla i den, men bara nästan. Min tid kommer ändå innan kursen är slut så egentligen hade det väl kanske varit bra att ha det överstökat. Jag var ju så bra förberedd. Nåväl, nu till något annat som är betydligt mer spännande.
I min värld är givetvis alla väldigt intresserade av medicin och hur människokroppen fungerar. Jag inser såklart att detta inte alls är fallet men tror väl ändå att många av de som väljer att kika in här varje vecka ändå är intresserade av min utbildning och allt vad det innebär.
Så.. eftersom jag tycker att medicin är så fantastiskt kul och älskar att sprida min kunskap vidare tänkte jag testa på en ny sak i höst. Jag har infört en ny kategori som heter Veckans diagnos där jag varje vecka tänkte lista 5 snabba fakta om olika sjukdomar. Är det någon sjukdom ni skulle vilja veta mer om så tveka inte att kommentera så kanske den dyker upp här en torsdag framöver.
Första inlägget kör vi redan imorgon, så håll utkik!
I brist på passande bild bjuder jag på en med två glada soldyrkare från gårdagen
Att prata inför folk
Referensintervall, standardavvikelser, handlingsgränser och T-test. Min hjärna känns redan fullknökad och vi har bara gått i skolan i 2 dagar?!! Än så länge känns det dock rätt bra och jag försöker hålla motivationen uppe trots att statistik verkligen inte är min grej.
Idag skall vi ha vår första examination om referensintervall och handlingsgränser för CRP. Vi skall från vår grupp slumpvis bli utvalda att hålla en miniföreläsning på ca 15 min (7 min per person) om ämnet som vi igår eftermiddag och idag på förmiddagen jobbat med för en annan grupp. Igår satt vi hela eftermiddagen i datasalen och tragglade oss igenom uppgiften samt förberedde en powerpointpresentation och i eftermiddag skall den alltså förhoppningsvis vara tillräckligt inövad för att presenteras *biter nervöst av ca 2/3 av mina fingernaglar*.
Prata inför folk är väl inte direkt min starkaste sida men jag vet ju också att det bara är genom att utmana sig själv som man kan utvecklas så jag hoppas nästan att det blir jag som får hålla i presentationen, fast ändå inte.
Nu skall jag fortsätta repetera mitt manus innan det är dags att åka in till skolan och putsa det sista på presentationen tillsammans med gruppen. Önska mig lycka till!
En mammalista
Hur många barn har du och hur många planerar du att skaffa?
Ett och vill nog ha tre barn. Tom däremot vill bara ha två så vi får väl helt enkelt vänta och se hur många det blir ;)
En grej som är barn/babyrelaterad som är ett måste:
Våtservetter! Nu vet jag att alla inte vill använda våtservetter på sina barn men de är bra till så mycket mer än att torka rumpor med. Kladd och smuts på kläder, i ansikte, på nappar, händer, vagnen eller dina jeans räddas allt som oftast av en våtservett. Perfekt om man som vi har ett barn som mer än ofta kladdar ner sig och allt i sin omgivning!
Något du älskar att göra med ditt barn:
Att sätta på hög musik i vardagsrummet och dansa loss tillsammans. Egentligen spelar det inte så stor roll vad vi gör så länge vi är tillsammans och när jag ser att han har roligt har jag det också.
Hur har ditt liv förändrats sedan du fick barn?
På väldigt många olika sätt. Jag tillhör inte de människor som säger att "de knappast märkt att de fick barn" och att "allt var så självklart och han bara hängde med". Livet förändrades totalt den dagen Vincent kom till oss. Det har varit en bergodalbana som både varit jobbig men också fantastiskt härlig. Det var mycket jobbigare att få barn än jag hade trott men också mycket mycket roligare. Nu när Vincent är "lite äldre" har vi landat i en perfekt balans och livet som mamma är helt magiskt trots känslan av att tiden aldrig räcker till till allt man vill göra. Jag har fått ett helt annat perspektiv på livet och utvecklats till det bättre, både som människa och som mamma.
Favoritbutik att shoppa till barnet och varför?
NEXT. En butik på nätet (finns en fysisk butik i stockholm) från England som säljer sååååå fina barnkläder. Bra kvalité, finare än de ser ut på bilderna och till riktigt riktigt bra priser. Nu när pundet står lägre så skall man verkligen passa på!
Har du alltid velat ha egna barn? Varför/varför inte?
Så länge jag kan minnas. Har alltid velat bli mamma och för mig är familjen en så otroligt viktig del av livet. Kommer själv från en stor släkt och är uppvuxen i en fantastisk familj. Jag är dessutom löjligt intresserad av allt som har med graviditeter och förlossningar att göra. Vi får se vad jag tycker om barnmedicin och obstretik under termin 11 ;)
Det bästa som finns med att vara mamma?
Den villkorslösa kärleken och att från dag ett få följa ett litet knytes resa mot att bli vuxen.
Något mindre roligt med att vara mamma?
Att känna att tiden och energin inte räcker till allt man vill göra.. och allt kladd! Tror jag blir galen ibland på allt som hela tiden skall torkas av och alla kläder som förstörs med diverse fula fläckar.
Ditt bästa tips för en ny mamma:
Lyssna på dig själv mer än på någon annan. Jag stod ut med amning i 10 månader trots att jag i perioder satt och grät av smärta vid varje matning eftersom amning ju är "det absolut bästa för barnet" och jag så hemskt gärna ville amma eftersom det också såklart är väldigt mysigt. Jag hade besparat mig mycket lidande och antagligen fått en mycket bättre upplevelse av att ge ersättning delvis.
Vi försökte också få Vincent att somna i egen säng när han var mindre med varierande resultat. Vissa dagar kunde läggningen ta timmar. Så här i efterhand så undrar jag varför jag inte bara lät honom somna hos oss i soffan de kvällar då han hade svårt att komma till ro. Antagligen läst något dumt på nätet om att barn ABSOLUT skall kunna somna själva i egen säng. När det väl är dags för nummer två hoppas jag att jag lyssnar bättre på mig själv och på vad mitt barn egentligen behöver.
Slutligen, visa oss en bild på dig och ditt barn:
Foto taget av min fina vän Michaela
Hallå T6!!
Första dagen på termin 6 på läkarprogrammet är avklarad *infoga valfritt antal utropstecken och smileys som klappar händerna här*. Dagen blev oväntat kort med ett intro och upprop med en efterföljande föreläsning om presentationsteknik som faktiskt var riktigt bra. Efter det sprang jag och Emelie upp till medicinarelängan för att hämta ut våra infektionstentor och hann precis komma in genom dörren innan de stängde för dagen, puh.
Efter lunch stod det "Excel och T-test" på schemat och detta moment kunde tydligen göras från valfri dator så det var bara att cykla hem igen och sätta sig framför laptopen vid köksbordet. Jag tjuvstartade lite med uppgifterna redan igår kväll så nu kan jag med gott samvete hämta Vincent från föris och busa fram till klockan 6 då jag skall åka iväg på ledarupptakt med scouterna.
Känns grymt att ha påbörjat termin 6 och om bara några veckor är vi faktiskt halvvägs igenom utbildningen. Det är ju galet! Skall bli spännande att se om jag känner mig lite mer som en "nästanläkare" när terminen går mot sitt slut.
BF, Kursen med storhetsvansinne
Jag har pratat mycket det senaste om höstens spännande internmedicinkurs men lätt att glömma bort är att denna kurs först startar den 5e september. Imorgon kör terminen nämligen igång med en 2 veckors kurs som heter Biomedicinsk Fördjupning 3.
Även förra terminen inleddes med en sådan kurs (det kan ni läsa om HÄR) och pratar man om det med kurskamraterna kommer man med absolut säkerhet att höra en stor suck. Det är nämligen en kurs på två veckor som handlar om statistik med 5 (!!) examinationer i form av presentationer, seminarier och slutligen en e-tentamen. Man blir ju svettig bara man hör det och en statistikkurs är det väl kanske inte jättemånga läkarstudenter som hurrar över när allt vi vill är att få komma ut på klinikerna.
Som tur är är nummer 3 också den sista BF-kurs vi skall läsa och förhoppningsvis får jag en positiv överraskning av kursens innehåll. Om inte så går ju två veckor ändå relativt fort ;) Oavsett kurs kan jag ju imorgon i alla fall officiellt kalla mig för T6a vilket känns helt grymt. Långt men inte helt oöverkomligt långt bort från examen.
Förra terminens BF som ändå var rätt intressant i och med de valbara kurserna under andra veckan där jag valde graviditetsdiabetes. Väldigt intressant men rätt mycket obligatoriska grejer på schemat! Här testar vi vår kroppssammansättning i en Bodpod
Det närmar sig
God morgon vänner! Idag skall jag jobba sista passet innan skolan börjar. Känns lite konstigt faktiskt och jag tycker att denna sommar har gått så ruskigt fort. På måndag börjar skolan och allvaret igen vilket skall bli både kul och antagligen rätt tufft. Nu börjar ju den kliniska delen av utbildningen verkligen på riktigt vilket kommer innebära långa dagar på sjukhuset och sedan plugg utöver det på helger och kvällar.
I höst kommer det mer än någonsin vara viktigt för mig att planera upp min tid och verkligen göra allt i min makt för att ligga i fas så att jag har råd att ta smällar som VAB och studiedagar på förskolan. Dessutom har jag verkligen ingen lust att ägna hela min vakna tid åt plugget utan vill också kunna få rum med tid för Vincent, med Tom och någon form av egentid by myself under dygnets 24 timmar.
Vi pratar en del här hemma om just detta med vardagslunken (som ni kanske har märkt?). Om att inte låta vardagen ta över helt och bara bestå av stressande hit och dit utan något som livar upp och gör varje dag lite speciell. Vi är båda två överens om att verkligen försöka anstränga oss i höst att inte tappa bort oss i jobb och skola utan verkligen LEVA och njuta av varje dag även om det så bara innebär ett extra familjekramkalas i soffan någon dag. Vi får väl se hur det går framöver! Hoppas ni alla får en riktigt bra lördag!
Tom överraskade oss igår med att ordna fredagsmys framför en film i soffan hela familjen tillsammans. Var verkligen såå mysigt!
En fredag på akuten
Observera att patientbeskrivningarna i detta inlägg är fiktiva (alltså påhittade) och endast inspirerade av patienter jag mött! Detta för att ge er en inblick i min arbetsdag utan att bryta mot den sekretess jag har gentemot patienterna.
05.40
Vaknar av att klockan ringer och sträcker mig genast mot telefonen för att stänga av larmet. Scrollar sakta igenom instagramflödet för att försöka vakna till eftersom jag vet att det räcker med att jag sluter ögonen i bara några sekunder för att jag skall somna om. Slänger av mig täcket och möts av en iskall lägenhet då fönstret i vardagsrummet stått öppet hela natten.
05.55
Drar på mig samma kläder som jag hade igår eftersom de ändå skall hänga i ett skåp i omklädningsrummet hela dagen och trycker i mig en banan. Är verkligen ingen frukostmänniska när klockan inte ens hunnit slå 6. Sminkar mig, lägger ner matlådan i väskan och låser sedan upp ytterdörren och går ut mot cykelförrådet.
06.36
Framme vid cykelstället utanför akuten, alldeles lagom svettig. Utanför sjukhuset är det en hel del människor som alla är på väg in för att påbörja sina arbetspass. Parkerar cykeln i det redan knökfulla cykelstället och går mot den dörren som jag under sommaren lärt mig ligger allra närmast just vårt omklädningsrum. Byter om, slänger in mina grejer i skåpet och tar en snabb kik i spegeln för att rätta till kläderna och går sedan ut i kulvertarna mot sekreterarnas kontor.
06.43
Stämplar in och går sedan för att ställa min matlåda i kylen. Har noggrant märkt min låda med namn och datum och lägger den längst ner i svalen för att den inte av misstag skall bli bortstädad vid kylskåpsrensningen som sker på just fredagar (been there, done that). Går sedan för att lösa av nattpersonalen som ser ganska så trötta ut, övertar sökare och telefon och installerar mig sedan vid en av datorerna och öppnar dagens första diktat.
07.15
Min kollega kommer inrusandes med andan i halsen och ursäktar sig själv för att hon kommit sent. "Ingen som helst fara" försäkrar jag och hon sätter sig vid datorn mittemot mig. Magen kurrar och jag laddar med dagens första kopp te i väntan på fredagsfrukosten.
8.30
Vi har hört hur det slamrar i lunchrummet från kontoret och bestämmer oss för att gå och ta oss lite frukost. Som vanligt är det uppdukat med en massa olika sorters bröd, alla olika sorters pålägg du kan tänka dig, nykokta ägg, juice m.m. Plockar på mig två skivor av mitt absoluta favoritbröd, ett nybakt surdegsbröd från Dahls Bageri, och preppar det med ost och grönsaker och sedan tar vi med vår frukost tillbaks till datorerna för att äta. Så smaskigt!
10.00
Inga larm än så länge och de röda diktaten som skall skrivas inom 2 timmar kommer på löpande band så vi sitter definitivt inte sysslolösa. Emellanåt stannar vi upp när vi skrivit något roligt eller när det bara är något vi stör oss på lite extra och pratar och skrattar tillsammans. Det blir lätt enformigt att bara skrivaskrivaskriva så då är det kul att få jobba med så härliga kollegor som alltid bjuder på sig själva.
11.20
Dags för en bensträckare för att gå på jakt uppe på akuten efter ett dödsbevisorginal som skall skickas till skatteverket. Efter en snabb koll med kanslisterna i luckan går jag dock tomhänt tillbaks ner till källaren igen och efter lite fix kan jag slutligen stoppa ner ett dödsbevis i ett kuvert och går och lämnar det i "utgående post"-facket. Sedan vinkar jag av min kollega som har bråttom hem då de väntar gäster på eftermiddagen och jag lämnas åter igen själv.
12.30
Ytterligare en sväng upp till akuten, denna gång för att faxa en remiss till Neurologmottagningen. Plockar med mig både sökare och telefon i fickorna ifall det skulle komma ett larm. Efter en lyckad faxning (faxnumret fungerade vilket innebär att jag slipper ringa och jaga vårdpersonal på mottagningen, wihoo!!) tar jag trappan ner till källaren igen och möts av kvällspersonalen som nu har kommit.
13.00
"Ett diktat till, sen går jag på lunch" säger jag till den andra läkarstudenten som jobbar idag och som tagit min kollegas plats mittemot mig. Givetvis hinner jag inte ens skriva färdigt diktatet innan sökaren ringer, "Oranget traumalarm". Vi går upp både jag och den andra läkarstudenten fast vi egentligen går själva på orangea larm. Man vill ju se så mycket som möjligt och lär sig bäst av att få vara med när det väl kommer ett larm. Denna gång är det en patient som kört omkull med cykeln. Ambulanspersonalen rapporterar snabbt om vad som har hänt och sedan lyfter de på tre över patienten från ambulansbåren till undersökningsbritsen. Patienten har nackkrage men verkar vara vaken och klar. Både andning och cirkulation mäts enligt ABCDE och patienten är stabilt. Förutom lite ömhet över armbåge och ett skrubsår på knät verkar patienten ha klarat sig utan värre skador. De tar blodprover på patienten, och spänner sedan fast hen på undersökningsbritsen för att transporteras upp till röntgen. Vi faxar traumajournalen till röntgen och ringer på vakten som kör upp patienten för en datortomografi och vi kan sedan logga ut oss ur systemet och lämna traumarummet.
13.35
Nere i källaren igen och jag skriver klart mitt diktat och får äntligen gå på lunch. Magen kurrar ordentligt och jag slukar min matlåda med bulgur och falafel relativt snabbt. Efter att ha suttit och smyglyssnat lite på sköterskorna i lunchrummet som livligt diskuterar om det faktiskt heter landala torg eller kapellplatsen slinker jag in på kontoret igen och sätter mig för att skriva ett gäng diktat innan jag får gå hem.
15.04
Jag stämplar ut efter ännu ett lagom hektiskt pass som medicinsk sekreterare på akuten och går med ett leende mot omklädningsrummet för att byta om och cykla hem till mina två pojkar.
Dagens planer
Idag har Vincents föris studiedag vilket den virriga mamman insåg först i förra veckan. Fick mejla chefen och kolla om det var okej att jag började jobba vid 17.30 istället för vid 13 och som tur var var det inga problem. Det är ju bättre att jag kan komma in och göra några timmar än inga alls.
Helt plötsligt fick alltså jag och Vincent nästan en heldag till såhär mitt i veckan och dagens planer är att på förmiddagen leka en stund på gården samt gå och handla lite mat. Sedan skall vi äta lite lunch, sova (är själv bra sugen på att ta en tupplur idag faktiskt) och sen möta upp en av mina klasskompisar i stan för en sväng på Göteborgs Kulturkalas.
Känns som att det kan bli en riktig toppendag, men först.. Frukost!
Inte alla dagar är fantastiska
God förmiddag! Haft en morgon fylld av stormande känslor från en viss liten 2åring och känner mig nu, efter att ha lämnat honom på föris, ganska så utpumpad. Det är inte alltid så lätt att veta hur man skall bemöta de där irrationella och plötsliga känslostormarna och något säger mig att han nog inte sovit så bra inatt heller då han verkade ganska så trött. Tur att det är kort dag på föris för honom idag och att han senare hämtas och får busa med mormor en stund.
Känner mig dessutom inte själv helt tiptop. Har ont i huvudet och känner mig rätt matt vilket jag tror beror på att jag är lite stressad över den hektiska höst som väntar oss nu framöver och jag känner mig, trots att jag verkligen längtat efter skolstarten, lite deppig över att sommarens härliga dagar närmar sig sitt slut. Nä, det är väl inte min dag idag riktigt!
Nu skall jag diska upp i köket, bädda sängen, trycka i mig en liten bit överbliven kladdkaka (bästa när man inte är helt 100) och sedan sätta mig på cykeln och trampa iväg till sjukhuset i det fina vädret. Då får jag i alla fall något annat att tänka på och piggnar förhoppningsvis till en smula. Hoppas att ni får en trevlig dag trots allt!
Älskade, envisa barn!
Tips inför skolstart!
Nu drar alldeles strax alla skolor igång igen och jag vet ju att många, liksom jag, skall fortsätta sin utbildning inom ett eller annat vårdyrke. Därför vill jag tipsa er som inte redan hittat dit om en sida som heter Vårdväskan (tror jag till och med tipsat om dem flera gånger förut).
Där kan man köpa alla tillbehör man kan tänka sig att man skulle kunna behöva när man arbetar inom vården och du kan hitta allt ifrån färgglada stödstrumpor till hjärtformade gem, stetoskop och ID-kortshållare. Jag har själv handlat från dem flera gånger och kommer säkerligen handla där igen. Det som jag gillar allra mest är att man kan designa en personlig namnskylt med typsnitt, bakgrund, text och bild.
Blir alltid lika glad när jag får sätta på mig min fina namnskylt på praktiken och nu i höst kommer den ju användas flitigt. Stort tips helt enkelt! Snabb frakt och vad jag upplevt riktigt bra kvalité. Rekommenderas!
Att fira årsdagar
Jag och Tom har många saker som vi inte är särskilt bra på men en av de grejer vi är absolut sämst på är att komma ihåg årsdagar. Vi har ju varit ihop i drygt 7 år nu och känner oss allt som oftast som ett gift gammalt par och med småbarnsliv uppe på det så finns det varken tid eller fantasi nog att hitta på något romantiskt och spännande för att fira vår tid tillsammans och dagarna glöms bort mitt i vardagsstressen. Så även denna gång.
Det var inte förrän jag slängde ett öga på mobilen på jobbet i förmiddags som det slog mig vilken dag det var. Då hade jag ändå påpekat det för Tom i förra veckan senast. Idag firar vi nämligen 5 år som förlovade. Slängde iväg ett fint "Jag älskar dig" med en ring-emoji till Tom och fick ett "Älskar dig också" till svar. Trots min, enligt mig väldigt tydliga hint, fick jag ändå frågan om vi skulle få besök när han fick syn på kladdkakan jag och Vincent knåpat ihop ståendes i ugnen när han kom från jobbet. Det är inte lätt det där alltså! Jag svarade så dnällt att vi inte skulle få gäster men att vi har något att fira och då tändes lampan över huvudet på honom.
Nu har vi i alla fall mumsat i oss lite kladdkaka och suttit och pratat om allt och ingenting. Tillslut fick jag släppa iväg Tom som bokat in en spelkväll med kompisarna på xboxet. Visst är vi ett romantiskt par? Älskar dock att vi är så lika men ändå så olika varandra. En perfekt matchning!
